Vem är då jag som har kennel Markazits?

Den här webb-sajten sattes från början upp för att vara hemsida för min blivande kennel Markazits. Med tiden har det dock blivit en massa annat innehåll på sidan. Hundintresset finns kvar, men tyvärr är det svårt att ha hudsjur i den stressiga vardag som jag lever i. Jag och maken gillar också att resa och vi inser hur mycket enklare det är att planera resandet utan att behöva ta hänsyn till husdjur. Det känns ofta tomt utan vare sig katt eller hund i huset. 

Vad är då historien bakom kennelnamnet Markazits? Bakom namnet döljer sig Maria. Jag startade en gång för länge sedan med kattuppfödning under stamnamnet Blå Timmens men efter det att första hunden kommit in i huset i början av 1991 så har det blivit hundar för hela slanten. Under åren har jag haft Alaskan Malamute, Belgisk Vallhund / Groenendael och Cavalier King Charles Spaniel som jag både tävlat och tränat  lydnad, drag, spår, sök, agility och givetvis har det blivit en hel del utställningar.
Jag är utbildad handledare och tävlingssekretare inom SBK. 
Har genomgått  SKK:s uppfödarutbildning .

Tyvärr kom vardagen kommit ikapp mig och jag hann inte som ensamstående mamma med både heltidsjobb, tonårsdotter och att ha ett eget socialt liv. Jag blev tvungen att ta det svåra, tunga, trista beslutet att låta mina älskade små luddtussar flytta helt och hållet till ett nytt hem. Småtjejerna trivs bra i sitt nya hem, men de blev så saknade. Men det var bara att inse att tiden inte räckte till då man var ensam vuxen i vardagen. När hundägande handlar mer om stress än om glädje, så måste man se till allas bästa och göra något åt situationen.

Cindy och Diva var två verkligen jättefina och jättemysiga hundar och bra på alla sätt. Världens bästa sällskapshundar och vi har gått igenom så mycket tillsammans. De har varit ett oerhört stöd under jobbiga perioder och alltid funnits där med glädje och kärlek. De kräver så lite och ger så mycket. Men ibland är till och med det för mycket i en stressig vardag, där man inte alltid styr över sin egna tid.

Min stora dröm, som jag närt så länge, om att få ha en kull egna valpar kanske blir sann någon gång i framtiden. Kennelnamnet finns ju kvar. Det blev så tomt i lägenheten...

Nu bor jag istället tillsammans med min man i ett radhus och jag är väldigt tacksam över att ha fått bonushunden Nenya, som är en Keeshond "på köpet". Det är så mycket lättare då man är två och dessutom bor i hus (inga lägenhetstrappor att springa i då man ska ut). Och en Keeshond är ju till stor del en blandning av mina gamla raser: Påminner mycket om min gamla Alaskan Malamute Rani som var långhårig, men är mer förig som en Groenendael. Dock så finns det fortfarande ingen som uppväger mina gosiga soffkompisar i form av alltid svansviftande glada Cavalierer. Tyvärr är Nenya pensionär redan, så det blir inga valpar på henne heller.
Uppdatering: Tyvärr har vi inte heller Nenya med oss längre, då hon dog i en tragisk olycka.

Men vem vet - någon gång kanske även kennel Markazits lyckas få ihop det!
Eller så återupplivar jag mitt gamla stamnamn Blå Timmens och föder upp en kull med kattungar!
Någon gång vill jag ha husdjur hemma igen.