C. Första besöket på Costa Blanca - lägenhetsvisning

Vi åkte glada i hågen ner en helg i slutet av augusti. Att det blev den helgen var mer eller mindre en slump och det var väl inte så kul att höra från alla mäklare att detta var den absolut sämsta tiden att åka ner för att titta på lägenheter att köpa, då många var uthyrda. Jag önskar att någon sagt det tidigare, så vi hade kunnat boka om till en senare tid, men nu var vi ju här och förväntade oss att kunna köpa en lägenhet.

Vi hade under en längre tid pratat med två olika mäklare om olika objekt. Den ena kände vi började svikta i responsen medan den andra verkligen svarade på våra frågot och letade fram nya objekt. Vi kände att vi nog kunde begära att mäklaren själv letade i sin jättestora egna databas efter lämpliga objekt och inte bara ta fram det vi hittat på deras hemsida. Hemsidorna är inte alltid heller uppdaterade, så ett objekt kan finnas hos flera mäklare och många objekt säljs snabb.  Den första mäklaren hade dessutom den helt motsägelsefulla tesen att allt blir sålt direkt, så ingen idé att vara ute i för god tid med att leta info på internets olika bostadssajter, men samtidigt fick vi se objekt som vi själva sett legat ute flera veckor på hemsidan. Även om det inte är någon stor sak att hänga upp sig på, så var detta den enda mäklaren som inte erbjöd sig att hämta upp oss med bil utanför vårt hotell inför visningen (som uppdatering kan jag också säga att denna mäklare inte hörde av sig efter visningen heller vare sig via telefon eller mail). Så vi bokade in ytterligare en mäklare eftersom vi hade tid över och ville utnyttja tiden maximalt för just lägenhetsvisning. Även denne mäklare klagade lika högljutt över att vi var nere på fel tid, men tog snabbt fram 4 lägenheter att titta på. Tala om intensiva dagar. Vi såg 3 lägenheter en förmiddag. Sedan 4 lägenheter på eftermiddagen.

Avenida de las Habaneras, Torrevieja, Spanien

Dagen därpå var det ytterligare en mäklare vars objekt vi skulle titta på redan hade sålts (där hade det gått undan), men denne hade istället plockat fram andra objekt som denne trodde att vi skulle vara intresserade av. Detta blev den mest intressanta visningen, där flera av de spanska lägenhetsinnehavarna var hemma. En var en krumryggad söt spanskt tant som handgripligen tog med mig runt i lägenheten och visade att verkligen allt (“todo”) ingick i köpet. Allt i från tallrikar till strykbrädan bakom dörren i sovrummet. En månad tidigare hade jag inte förstått ett ord av vad hon sa, men Babbel-kursen gjorde att jag i alla fall emellanåt kunde förstå några ord. Och tantens kroppsspråk var inte att ta miste på. Tyvärr så fattade vi inte tycke för hennes lägenhet och inte någon av de övriga heller. Någon hade en balkong som vette mot en alldeles för trafikerad gata. En annan hade balkongen mot norr, fast mäklaren hävdade väster (kompassen ljuger aldrig). Ytterligare en annan hade visserligen sydväst-balkong men på de smala gatorna i Torrevieja behövs det att man kommer upp till minst 2:a våningen för att verkligen få in sol. Balkongens läge och storlek är viktig för oss. Vill vill ha en rejäl balkong att sitta på och den får inte vara vänd mot norr. Morgonsol, söder eller kvällssol har alla sina för- och nackdelar som också beror på årstiden, så där har vi inte lika stark uppfattning om vad som är bäst. Några andra lägenheter kändes bara för slitna och vi har inte budget att helrenovera. Någon annan hade enbart en lång trappa som entré upp till våning 1, vilket också går bort. Ett område som sett bra ut på papper och via Google Streetview kändes inte alls som vår del av sta’n: Det var mycket mer slitet och att en stor väg skiljde husen från stranden gjorde att mysighetsfaktorn försvann. Att bo i en "gated community" (inhägnat område) där husen ligger i en cirkel husen med en pool i mitten, där familjer på semester gapar och skriker i poolen precis framför vår uteplats, kändes inte heller som det optimala platsen att åka ner för att varva ner ifrån jobbstressen.

Vår ambitiöse mäklare som verkligen ville att vi skulle hitta något, hade tagit fram ett äss ur rockärmen i ett område vi inte alls funderat över: Aldea del Mar. Ett fantastiskt område, ett fantastiskt hus och en underbar lägenhet. Balkongen kändes lite väl högt upp i luften, men jag inser ju logiskt att fjärde våningen inte är någonting jämfört med 10:e våningen, där det faktiskt också sitter folk - utan att ramla ner. I vår iver och förtjusning så sa vi bägge att : “Den vill vi ha!

aldea del mar avenida roentgen torrevieja alicante spain spanien españa

Ett absolut krav på lägenhet är också att den ligger nära all service och att vi kan klara oss utan bil. Jag vill kunna åka ner själv tillsammans med dottern, t.ex. och vi ska enkelt kunna köpa mat och då också på ett ställe som har mer än lite utgången smörgåsmat att erbjuda. Vi gick glada hem och trodde oss vara lägenhetsägare. Mina tvivel börjar komma och jag återgick ytterligare en gång till att petimeterstudera Google Streetview i närområdet. Själva lägenheten låg helt perfekt: I en gated community, med vaktmästare och en jättefin pool på baksidan. Havet och stranden var bara ett kvarter bort. Likaså restauranger och busshållplatser. Det som däremot inte fanns var någon mataffär. Jag hittade en liten “hålet-i-väggen”-butik på kartan, som verkligen visade sig vara en pytteliten butik, med mest frukt. Den stora busstationen låg 2,5 km från lägenheten, så dit krävdes det taxi. Den närmaste riktiga mataffären låg 1,2 km därifrån vilket kändes väldigt långt borta då man ska gå den sträckan på ojämna trottoarer i 30 graders hetta. Hur fin än lägenheten var och hur bra affär det ändå skulle vara, så kändes det bara så fel. Det skulle bli en massa taxi-åkande, försöka hitta rätt på när bussarna ska gå efter spanska tidtabeller och långa sträckor att gå om vi inte vill det. Efter en ångestfylld natt, där jag var uppe större delen av den natten och skrev listor på vad vi skulle behöva köpa in, så bestämde vi oss att tacka nej till just den lägenheten. 

Vi hade sagt innan att vi inte skulle låta oss ryckas med utan hålla huvudet kallt, men ryckas med var precis vad vi hade gjort. Vi skickade ett sms till mäklaren direkt på morgonen, som ringde upp direkt och bestämde ny tid med oss för nästa dag. Jag skämdes över att vi var så obeslutsamma men det var en känsla befriande då vi väl tackat nej. Det måste finnas någon annan lägenhet som passar oss bättre.