E. Dagen vi hittade vår lägenhet

Ny dag nya möjligheter och ny träff med samma mäklare igen för en andra tur med lägenhetsvisning. Vi startade dagen med att återigen försöka komma in i en lägenhet som en dam sagt att hon inte ville visa under en helgdag, men nu var det måndag och vardag. Inte heller då ville damen ifråga visa den, så vi fick se en likadan, men då låg den direkt mot norr, vilket inte var intressant. Vi fick också se en som låg precis bredvid strandpromenaden. Den låg också direkt mot norr. Halvrenoverad och fräsch på de delarna, men köket var tvunget att göras om helt och hållet och en balkong med glest järnstaket, vilket jag tycker är lite obehagligt på tredje våningen. Det var dock norr-läget som avgjorde att vi tackade nej, annars hade det varit en oerhört stark kandidat.

Vi fick också se en riktigt stor lägenhet! Mycket större än vi hade förväntat oss: 3 sovrum, 2 badrum, ett rejält vardagsrum som kändes ljust och fint. Ingen spansk lång korridor utan ett stort vardagsrum mitt i lägenhet omgiven av tre sovrum, varav ett hade ett badrum en suite.

När vi gick in i sovrummet så så fastnade vår blick direkt på det stora mörkt bruna träkorset ovanför sängen. Jag stannade till och gick närmare och och såg då också de små Jesus-bilderna som hängde ovanför korset. För mig var det ett tecken på de böner vi bett under hela processen: “Gud led oss och ge oss ett tecken på vad du vill att vi ska göra. Ge oss en knuff i rätt riktning när vi gör enligt din vilja, men stoppa oss handfast om vi för något som går emot din plan.” Mäklaren känner oss inte, så ursäktade sig snabbt genom att urskuldande säga att: “Så här gör spanjorerna, ni kan ta ner bort det när ni flyttar in.”  Jag satte mig ner på sängen, vände mig mot mäklaren och sa: “Snälla, be dem att korset sitter kvar när vi får tillgång till lägenheten.” I det ögonblicken insåg jag att detta kommer att bli vår lägenhet.

Lägenheten var snäppet för stor, men eftersom det inte följde med något förråd, så känns det ändå bra med ett extra rum, som dessutom kan användas som gästrum. Ändå har vi ett stort arbetsrum. Även om ingen av balkongerna var jättestora, så fanns det en större och en mindre fin balkong. Den mindre balkongen med direkt utgång från det stora sovrummet.Tänk att få ut där på morgonen och se solen gå upp över havet. Japp, det var havsutsikt om vi hängde ut och tittade över balkongkanten. Läget var precis mitt i city, men efter relativt lugn stadsgata och eftersom lägenheten låg på tredje våningen, så kom vi upp en bit från gatan. Trots att lägenheten låg på tredje våningen, så kändes balkongen trygg och stabil och det var de där typiska vackra vita spanska pelarna på balkongerna som jag önskat mig. Jag satt i vardagsrummet och kände att jag trivdes. Jag satt i sovrummet och det kändes skönt att ha en egen del av lägenheten med eget badrum och allt om vi ville ha gäster. Och givetvis provsatte jag bägge balkongerna. På den ena kan vi sätta ett bord och två stolar på och den andra får man plats med i alla fall två stolar eller en solstol. Lägenheten kändes helt enkelt som tillräckligt bra. Läget var helt perfekt med 3 kvarter till stora Mercadonan, 2 kvarter till stora busstationen där flygbussen stannar, nära till stadsbussarna och bara ett par kvarter (400 m) till stranden och strandpromenaden. Kan inte bli bättre om man vill klara sig utan bil. Vi fick också veta att det skulle ingå en garage-plats vilket kändes bra. Innan vi lämnade mäklaren lämnade vi foton och passkopior, eftersom vi hade en stark känsla av att vi nog skulle köpa denna lägenhet. Men vi skulle inte förhasta oss som förra gången. Så vi åkte och åt middag och lade sedan ett bud på lägenheten.

Jag kan ju aldrig låta bli att Googla och gjorde så även denna gång. Inser då att uppgiften om parkeringen är motstridig. På mäklarens hemsida stod det att garage ingick, men på Idealista.Com stod det att det kostade 6.000€ extra. Så, vad gällde egentligen? Sedan var det dags att ta flyget hem till Sverige och Umeå.

Givetvis fick vi ett motbud och fick också veta att garaget inte ingick. Lite besvikelse blev det nog, då vi tyckte att det hade gjort priset till ett riktigt bra pris. Nu kändes det väl som att priset var OK, men att vi knappast gjorde något fynd utan kanske istället betalat lite för mycket. Men vi kände också att lägenheten uppfyllde tillräckligt många av våra krav för att vi skulle ha svårt att hitta något mostvarande inom rimlig tid. Det är inte heller helt gratis att åka på lägenhetsvisningar, så ett billigare pris kan snabbt ätas upp av flygbiljetter mellan Umeå och Alicante.

Väl hemma blev det därför mycket funderande fram och tillbaka: Kommer vi att kunna spendera tillräckligt mycket tid i Torrevieja för att det ska vara värt allt extra jobb? Är det värt kostnaden för ett egenägt boende, eller ska vi hyra istället? Är det rätt ställe för oss att vara, på? Jag slängde ut en trevare på Facebook, som så ofta annars och frågade hur andra gör och hur länge de kan vara i Spanien. Det verkar ofta som att de som bor där mycket ofta är några sorts egenföretagare där kunderna inte bryr sig om var de jobbar eller att de är (rika) pensionärer. Det finns dock också de som jobbar och bara tillbringar sin semester och vissa storhelger i Spanien. Vi är varken rika eller egenföretagare, men det verkar ändå finnas fler som oss.

Vi bestämde oss för att slå till och gå vidare med köpet.

Summeringen av lägenhetsvisningarna var att vi totalt hade vi tittat på 15 olika lägenheter under sammanlagt 1,5 dag. En lägenhetsvisning går alltså snabbt. Om det inte är någon längre körtid mellan lägenheterna så tar inte varje lägenhet mer än max 1/2-timme.