Direkt till raserna:
Cavalier King Charles
Spaniel
Groenendael
Alaskan Malamute
[ Tillbaka till Marias Hemsida ]
Direkt till raserna:
Cavalier King Charles
Spaniel
Groenendael
Alaskan Malamute
Jag tränade lydnad med min Malamute, men när hon var 2 år lade hon helt och hållet av och ville inte längre vara med. Vi hade tävlat ett par gånger och jag tyckte det var otroligt roligt - tävlingsdjävulen hade slagit till....
Jag ville återigen ha en (köld)tålig hund fast med lättskött päls, men alertare och mer lättlärd (förigare) än polarhundarna. Jag letade efter ny hund bland såväl spetshundar (främst Västgötaspets, Finsk Lapphund och Samojed) som vallhundar (favoriterna här var de Belgiska Vallhundarna, Collie och Schäfer. Idag skulle även Australian Shepherd varit aktuell.). Jag lutade länge åt en Finsk Lapphund, men kände att de var alltför oprövade i tävlingssammanhang för att jag skulle våga satsa på en sådan. Det finns vissa människor som i princip kan få vilken hund som helst till lydnadschampion - jag är inte en av dem...
Slumpen slog till igen och Glenda var egentligen ett återbud som vi blev erbjudna. Jag hade redan sett Glenda som 10 dagar gammal valp och även om hon var både liten och redan bortlovad så var hon min favorit i kullen. Hur skulle jag kunna säga nej till henne?
Om det finns någon hundras som verkligen kan kallas intelligent så är det en Groenendael. De lär sig otroligt fort, ibland på helt egen hand. Groenendaelen lär sig att snappa upp ord och vi kan knappt nämna "gå ut" utan att Groenendaelen ställer sig upp och är redo att gå på en promenad. De minns exakt var de lämnade sina leksaker och visar tydligt vad det vill. Är vi ute i skogen så brukar jag fråga henne om hon har: "Hittat någon fin pinne?", och genast sätter hon igång att leda reda på en "fin" pinne som hon stolt visar upp för sin matte.
När vi kommer hem från en promenad rusar alltid polarhunden in i huset. Belgaren står alltid och väntar tills jag gett kommandot "Var så god" innan hon går in. Det är ingenting jag medvetet har lärt henne, det är bara så att hon innan hon går i en trappa, genom en dörr e.d. förväntar sig att hennes förare ska kommendera henne. Innan jag var riktigt van vid detta hände det att jag glömde kvar Groenendaelen utanför dörren. Polarhundarna kastade sig som vanligt in i huset. Jag tog av dem kopplet och kollade om de behövde torkas av. När turen sedan kom till Groenendaelen tittade jag mig omkring och undrade var hon tog vägen - jag hade inte sett henne springa förbi mig vidare in i huset. Men där stod hon bakom ytterdörren - alldeles still och tittade undrande mot dörren. Ett "Var så god" och hon var också inne i huset!
Exemplena kan göras otaliga.
Groenendaelen vill alltid vara med där saker händer och ser till att befinna sig i händelsernas centrum. Den följer en runt i hasorna och är aldrig långt borta. Den har hela tiden kontroll på omgivningen och reagerar blixtsnabbt. Devisen "Tanke och handling är ett" beskriver Groenendaelen på ett bra sätt. Den älskar att arbeta och ställer alltid upp för sin förare. Den har en inneboende drivkraft att vara sin ägare till lags och är mycket "förig" och trevlig att arbeta med.
Eftersom Groenendaelen är så lydig och lättlärd får våra hundar ofta gå lösa. Om vi möter någon kallar jag bara in Groenendaelen och kommenderar "sitt" eller "fot".
Den långa vackra pälsen är förvånansvärt lättskött. Den fäller ordentligt två gånger om året och dessemellan minimalt. Ett par genomkamningar då och då håller pälsen i fint trim. Den luktar inte hund.
Groenendaelen vaktar sitt hus och det sina. Det ska mycket till för att en okänd person stiger över tröskeln där en Groenendael med liv och lust skäller på inkräktaren. Groenendaelen är däremot inte en hund som springer omkring och låter i onödan stup i kvarten. När personen väl har godkänts av husets folk tystnar den och återgår till sin favoritplats, troligen vid husses eller mattes fötter. Jag har slutat låsa bilen sedan jag köpte en Groenendael. Kommandot "Vakta mattes cykel" fungerar lika bra som det bästa cykel-lås.
Groenendaelen är trots allt en anpassningsbar hund. Den är lycklig bara den får vara med sin familj och talar man om för den att den ska ligga still, så gör den också det. Den är känslig för stämningar vill hela tiden var "till lags".
Jag kommer aldrig att
glömma den
sista tiden under min graviditet: Jag var otroligt tung och stor.
Dessutom hade jag stukat båda fotlederna och kunde i
princip inte ens gå. Det bar sig dock ändå inte
bättre än att jag var tvungen att vara ensam hemma en
lång-helg med Groenendaelen. Vår hund är ju van att
jobba och jag tänkte att nu har jag en hund som kommer att
klättra på väggarna bara efter en kväll ensam med
mig. Av någon anledning var de kompisar som kunde tänkas
vara extramatte bortresta denna helg. För att ge henne i alla fall
någonting att göra låg jag i sängen och kastade
tennisbollar som hon fick hämta och gömde godis i
vardagsrummet som hon fick nosa reda på. Promenaderna blev i
princip bara ut ur huset, kissa och tillbaka. Jag stapplade sakta och
tungt fram. Det var som om den lilla Groenendaelen visste att matte
inte kunde bättre och trippade snällt, försiktigt och
sakta i sitt koppel bredvid mig. Hon, som altid är på hugget
och som när det blir promenad brukar studsa runt i kopplet och
alltid vill gå lite fortare än matte, dvs drar duktigt i
koppel om man inte säger till henne ordentligt. Inomhus studsade
hon visserligen upp vid varje antydan av aktivitet från min sida
men dessemellan låg hon tyst och snällt bredvid mig i
sängen och tittade på mig med sina bruna ögon. Jag har
nog aldrig älskat den hunden så mycket som då... Det
var en mycket glad hund när husse kom hem och rutinerna
återgick till de normala.
Även om Groenendaelen är en alert hund är den inte "flamsig". Den tillhör inte de raser som viftar med hela kroppen som avslutas med en hysteriskt viftande svans vilken av bara farten rensar de vardagsrumsbord som råkar komma i vägen.
Groenendaelen är i princip helt ointresserad av alla andra än de som ingår i deras flock, både när det gäller människor och djur. Den rusar inte iväg och ska hälsa på alla människor man möter under promenad eller prompt försöker nosa på varenda hund man möter.
Det spelar ingen roll vad du är intresserad av: Lydnad, agility, bruks (alla grenarna), skidåkning (nordisk eller nome-stil - fast till nome behöver du mer än en Belgare...), räddning, vattenprov eller utställning. Även om alla hundar inte är bäst på allt ställer Groenendaelen ändå upp på vilken akivitet du än tar den med på. Huvudsaken är att den får vara med där det händer och att den får jobba.
Groenendaelen är en ras som är relativt väl förskonad från ärftliga sjukdomar och defekter. Det är en lätt och muskulös hund under den ibland mycket yppiga pälsen. Det gör att den håller sig pigg och fräsch långt upp i åren.
Groenendaelen är en hund som kräver daglig stimulans. Det är ingen hund som man lämnar därhän under en tuff arbetsvecka för att sedan ta ut på en långpromenad under helgen. En joggingtur på en mil är endast en liten uppmjukning som inte sätter kräver något av Groenendaelens intellekt. För att bli riktigt trött behöver Groenendaelen få arbeta med sitt huvud också. Kom ihåg att det här är en ras vars ursprungliga uppgift var att både valla och vakta sina får dag som natt.
Eftersom Groenendaelen är så alert och snabbtänkt måste man som ägare vara lika snabb som Groenendaelen och ständigt ha ett vakande öga över omgivningen. Det rör sig mycket inne i ett Groenendael-huvud och den är snabb på att hitta på egna varianter. Om man tränat ett moment och tycker att Groenendaelen verkligen utför det felfritt kan den plötsligt börja lägga till en massa egna "hyss". Groenendaelen är helt enkelt less och uttråkad och vill ha lite extra kul när den gör något som den redan kan. Att träna en Groenendael kräver en stor portion humor från dess ägare. Har man det är det oerhört KUL att träna med en Groenendael.
En snabbtänkt hund lär sig inte bara rätta saker snabbt - den lär sig lika fort ovanor lika fort.
Eftersom detta är en livlig hund - även som vuxen - är den minst dubbelt så livlig som valp. Det gäller att ha ett stort lager tuggben på lager till sin valp så att de inte ger sig lös på möbler och annan inredning.
Den kan också ha vissa perioder då i princip allt är farligt och hunden kan reagera mycket starkt på t ex såväl människor som cyklar, bilar och postlådor. Under dessa perioder gäller det att lotsa Groenendaelen försiktigt men med en säker hand genom livet. Lyckas man, får man en stabil och trygg vuxen hund. Ibland fick vi försöka ignorera att hunden plötsligt verkade livrädd för t ex en speciell människa och skällande gömde sig bakom mattes ben, andra gånger fick låta valpen gå fram och hälsa på t ex en vanlig gul brevlåda. Matte först - hunden sedan. Det ser lite kul ut när en vuxen människa står och klappar en brevlåda och talar om hur fin den är :-). Man måste mera "lotsa" den genom uppväxten än "fostra" den (dock får Belgaren aldrig få övertaget i familjen!).
Det bästa rådet jag fått från "min uppfödare" för att förbereda mig för vår hunds problem-perioder var:
"Om du
inte vet vad
du ska göra i en viss situation, så gör ingenting.
Då har du i varje fall inte gjort fel."
Även om det här är en hund som är villig att följa sin förare till vägens ände, så kan vissa individer vara väldigt dominanta och kanske till och med "svara upp" mot en korrigering av sin förare. Det gäller då att veta hur man ska hantera situationen och i annat fall söka hjälp av en erfaren Belgar-ägare. En Belgare ska fostras med mjuk hand, men den får aldrig ta övertaget.
Var dock uppmärksam att du verkligen har en dominant hund och att det inte handlar om ren och skär osäkerhet. En Groenedael är mycket känslig för sin förares signaler och är den osäker på vad som förväntas av den kan den ta till överslagshandlingar på grund av ren frustration - helt enkelt för att den inte har något bättre sätt att hantera situationen på. Allt för många har tolkat sina hundar som tuffa och dominanta när de i själva verket bara varit veka och osäkra. Korrigerar man en vek hund för hårt, kommer man på kollisionskurs direkt och det slutar sällan bra.
Även om jag gillar att Groenendaelen vaktar sitt hus, kan det ibland bli överdrivet. Folk som känner oss förväntar sig att hunden ska känna igen dem, även om det var länge sedan sist vi sågs. Ibland kan Groenendaelen sätta igång att vakta mot spöken eller förväxla vår egen dörrklocka med en som hörs från något TV-program. När vår hund talar om att någon kommer så gör hon det ordentligt: Ibland lättar man nästan från soffan när hon sätter igång att skälla.
Som en riktig vallhund kan Belgaren visa sig lite mer intresserad av får, höns, hästar etc än vad den tillåts vara. Vallhunds-beteendet är ju egentligen en modifiering av det usprungliga jakt-beteendet. Redan som valp måste hunden lära sig att det inte är tillåtet att springa runt och "valla" folk genom att nypa dem i vaderna.
Svenskar verkar förvänta sig att alla hundar är som Golden Retrievers: Vill hälsa på allt och alla. Min hund bryr sig helt enkelt inte om andra främmande människor och jag har fått många kommentarer om att det: "Nog är något fel på den där hunden, för så ska en hund minsann inte vara!" Nähä, men nu är min hund en gång sådan och det passar oss alldeles utmärkt. Mot sin egen familj är hon nästan överdrivet kelig och tillgiven. Detsamma gäller mot hundar och andra djur som räknas in i dess flock.
Många uppfattar Groenendaelen "hispig" och "nervös" pga dess snabba uppfattningsförmåga, vilja att hela tiden vara med, förmåga att hela tiden ha full kontroll på vad som händer runtomkring den och framför allt dess snabba rörelser. Att den då reagerar så blixtsnabbt uppfattas av många som "nervöst". Man får då försöka förklara vilken hundens ursprungliga arbetsuppgift var och varför man har avlat fram just detta temprament. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det faktiskt finns Belgare som med rätta kan kallas "nervösa", men detta är ett resultat av felaktig avel och/eller fel uppfostran.
Defintivt JA! Så länge vi orkar med att ge dem den dagliga hjärngymnastiken och motionen så kommer det absolut att bo minst en "Svarting" i vårt hus.
[ Tillbaka till Marias Hemsida ]
