 |
|
In English, please
(Only Malamute and Groenendael).
Direkt till raserna:
Cavalier King Charles
Spaniel
Groenendael
Alaskan Malamute
|
Rasstandarder och generella
egenskaper
för olika hundraser vimlar det av på nätet. Varje
hundras med självaktning har ett s.k. FAQ (Frequently Asked
Questions) för just sin ras där de vanligaste frågor
besvaras och en grov beskrivning görs över respektive ras
karaktär och viktigaste egenskaper.
Men vad betyder det egentligen när det
står att Alaskan Malamute är "dominant"?
Vad innebär det i praktiken att leva med en
vaktande vallhund som Groenendaelen är?
Är Cavalieren bara en
söt knähund?
Att jag skriver om just dessa raser
beror på att de är de enda raser jag har ägt ;-).
Jag vill här ge några högst personliga reflektioner av dessa så till karaktären olika raser. Innan jag tar ett viktigt beslut gör jag ofta sådana här plus- och minuslistor. Kanske dessa två vara av värde för någon annan som står inför samma valsituation som jag har gjort.
Jag har försökt använda ett vardagligt språk, så att även de som inte redan är med i "hundsvängen" ska kunna ta det till sig. Egenskaperna är heller inte ordnade efter någon särskild prioritetsordning.
Det finns givetvis
fler +/- som man
kanske borde ha med, men jag har bara räknat upp det som är
relevant för mig och min familj. Saker som till exempel
foderåtgång, lätt/svår att ta med på
flyg/tåg/buss spelar inte någon större roll för
oss. Hundarna får den mat de behöver och ska vi ut och resa
får vi anpassa oss efter om hundarna ska med eller inte. Det
finns också annat som man ska beakta innan man bestämmer sig
för att köpa hund, som t ex ärftliga sjukdomar och
defekter, motionsbehov, storlek m m. Men nästan det mest
avgörande för vilken ras man ska välja är, enligt
min mening, vad man ska använda sin hund till. Ska det bara vara
en trevlig myshund som ska gå på långsamma
promenader, vill jag träna någonting speciellt tillsammans
med min hund, ska hunden klara av att följa med på en
joggingtur eller skidtur etc? Hur man
väljer hundras finns beskriver jag här.
Vi bor i ett typiskt radhusområde i utkanten av Umeå. Det är ca 3 km:s promenadväg via cykelbanor/stadsgator in till centrum. Det finns ett grönområde bara några 100-tals meter från vårt hus med elljusspår och grusvägar. Som de flesta bostadsområdena i den här staden är området relativt hundrikt. Det är mer regel än undantag att vi under våra promenader träffar på ett flertal kopplade - eller ve och fasa till och med okontrollerat lösa! - hundar.
Våra hundar har alltid varit familjehundar och aktiva sällskapshundar i första hand. Vi har ställer ut och tävlar i lydnad. Hundarna tränas regelbundet i agility, lydnad och bruks på olika nivåer, beroende på hundens förmåga och intresse. Jag ser lydnadsträningen som ett bra sätt att bygga en bra kontakt mellan förare och hund och för att ge hunden den "hjärngympa" som den så väl behöver. Tävlingsmomentet är ett sätt att sporra mig själv och hunden till precision. En lyckad tävling känns som ett bevis på att vi jobbat rätt och bra. När det gäller dragsidan är jag inte så intresserade av tävlingsmomentet, är helt enkelt för dålig skidåkare. ;-)
För att ge hundarna fysisk motion promenererar vi mycket, joggar, cyklar och åker skidor med dem. Ibland får de hjälpa till att bära hem varor från affären i sina klövjeväskor. Numera får de också dra vår dotter i pulka eller vagn.
Resten av tiden ligger hundarna och myser på soffan, vid våra fötter eller i alla fall i närheten. När vi är på jobbet sitter de ute i sin hundgård, men är all övrig tid tillsammans med sin familj. Groenendaelen följer en runt i hälarna och har full kontroll på allt från matlagning till blöjbyte.
Men innan ni
börjar läsa
så ha i minnet att:
En hund blir till största delen vad man
som ägare själv gör den till!
Men alla raser har vissa medfödda egenskaper som man aldrig kan
bortse ifrån!
[ Tillbaka till Marias Hemsida ]
