Jag lyckades knipa ett av de sista exen…. Jag funderade på om det var värt en 1000-lapp att köpa ett mini-keyboard och medan jag funderade så försvann ett efter ett ex på alla webshoppar. Tur hade jag att den lokala musikaffären Musikanten (i Umeå) hade en på hyllan som inte syntes på webben: Dessutom hemkörd ända fram till dörren.
Men vad nu då? Köpte inte du nyss någonting liknande? Ett Casio ct-s300? Duger inte den, den går ju också att koppla upp mot datorn? Jo, men nu har den gamla tanten bestämt sig för att lära sig hur DAW (digital audio workstation) fungerar och vill ha något litet som får plats i knäet nu när jag är mer eller mindre bunden till soffan. Från att ha spelat klassiskt piano i alla år, så har jag fått upp ögonen att man faktiskt kan skapa egen musik, lägga olika lager och inte bara hålla sig till pianoljud. Valet blev då mellan:
- Ett litet MIDI-keyboard med 25 tangenter, vilket känns väl snävt – jag kan nog inte låta bli att använda bägge händerna ibland.
- Ett litet MIDI-keyboard med 32 tangenter, men det känns ändå lite trist att alltid måsta koppla upp det mot en dator för att få ljud ur det.
- Ett Akai MPK MiniPlayer har inbyggda ljud och är litet och smidigt, men då är det återigen 25 tangenter bara.
Det jag har förstått är att du redan innan måste bestämma sig för om du vill vara begränsad till en viss programvara för att få ut maximalt av ditt MIDI-keyboard och eftersom jag har noll koll på DAW-program just nu, så vill jag ha något som går att koppla upp mot flera olika alternativ.
Så valet föll till slut på Yamahas mini-keyboard PSS-A50 som säljs som ett vuxen-keyboard: 32 anslagskänsliga tangenter, MIDI-interface och arpeggiator.
Spännande att se var detta slutar: Kan bli en massa kul musik eller så blir det en massa oväsen. Tur det finns hörlurar, så resten av familjen slipper lyssna!
