En tröja som blev en klänning. En teststickning av en idé som blivit en favorit härhemma.
Jag hade en idé om att använda ett självrandande garn som bas. Göra ett ok men hålla ihop hela plagget genom att randa oket med svart. Det svarta fick sedan avsluta både bålen och ärmarna. Jag brukar ju göra ärmarna 3/4-långa men dessa blev kanske snäppet för korta. Några centimeter till hade inte skadat.
Garnet är faktiskt ett akrylgarn: Big Verona. Färgerna är svart och det självrandande tutti frutti print. Jag vet att många fnyser åt akryl men det är skillnad på akrylgarna och akrylgarn och detta är ett med högre kvalitet. Det intressanta blir att se hur plagget ser ut efter ett par tvättar. Än så länge så är det bland det mjukaste och skönaste jag haft på mig på länge och jag återkommer hela tiden till att välja just denna tröja när jag känner mig frusen. När jag experimenterar så vill jag inte heller ha ett för dyrt garn. Allt jag gör blir inte lyckat! Men detta blev ett lätt och oerhört mjukt plagg.
Jag behöver ju ett mönster när jag stickar och till detta använde jag Ranunculus som bas och hoppade bara över mönstret. Det är mest för att slippa fundera själv så mycket över antalet maskor hela tiden, annars är ju principen densamma för alla tröjor med rundstickat ok. Det jag tycker är klurigt är att hitta något med en snygg och vanlig hals. Alldeles för många mönster numera har mer eller mindre stor polokrage och det är inte alltid helt självklart att det blir bra om man bara gör en 3-4 cm bred halskant istället. Ranunculus är för mig ett bra basmönster som jag använt förut. T.ex. till denna. Sticknålarna är nr 6 på oket och nr 7 till resten. Jag tyckte att det svarta var mjukare än det rosa-randiga och drog ihop sig på ett annat sätt så masktätheten blev för tät. När jag gick upp ett steg till stickor nr 7 så blev det exakt likadant på både ok och bål/ärmar.
Mönstret är på engelska men mönstren från Midori Hirose är otroligt väl skrivna och otroligt väl illustrerade, så de är lätta att följa.
