Jag var mötesledare på Korskyrkan idag. Det här var mina inledande funderingar:
I går så var vi på IKSU Spa min man och jag. På IKSU Spa finns det en målad betongvägg som har ett konstverk på sig, som består av skruvhål fyllda med plastplugg i olika färger.
Min första tanke då jag såg väggen var nog att: “Vem betalar någon för att borra sönder en vägg och sätta dit fula pluggar i plast?” Jag kan erbjuda mig som frivillig nästa gång någon vill ha en vägg förstörd, säkerligen till ett billigare pris också.
Men snart gick tankarna åt andra håll, om man kunde tänka sig hålen som representation för våra liv, den tid vi har och de saker vi gör:
De fyllda hålen i olika färger: Vad består de olikfärgade pluggarna egentligen av? Vad är det vi fyller våra liv med? Fyller vi dem med rätt saker? Använder vi för många pluggar av samma färg, så att vi missar några andra?
De tomma hålen – varför är de inte fyllda? Är de fyllda med något som vi inte kan visualisera, men som ändå känns och har betydelse för andra människor? Eller har de varit fyllda med något tidigare, som blivit så stort att det inte längre får plats i ett lite runt hål? Eller är de tomma hålen helt enkelt bara tomma? Är de tomma för att så småningom fyllas med något eller kommer de för alltid att vara tomma för att vi känner att vi saknar kraft att fylla dem?
Gud – fyll oss med din kraft, så att vi gör rätt saker!
Psaltaren 138:2-3
Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisar ditt namn, du som är god och trofast.
Du har gjort långt mer än du lovat.
Du svarade mig när jag ropade,
du fyllde mig med kraft.