Vanliga frågor om Belgiska Vallhundar
Är Belgisk Vallhund och Tervueren samma sak?
Nej inte riktigt. Belgisk Vallhund är en och samma ras, men den är uppdelad i fyra olika varianter:
-
Groenendael - Långhårig och svart
- Laekenois
- Strävhårig, mörkt rödbrun med spår av svärtning.
- Malinois
- Korthårig, varmt rödbrun, väl svärtad med svart mask.
- Tervueren
- Långhårig, röd, brun-grå-melerad och alla nyanser från brunt till grått. Svarta hårtoppar och svart mask.
Det som skiljer det fyra typerna av Belgisk Vallhund åt är alltså bara färg och hårlag: De ser alla likadana ut "under pälsen". Den vanligaste varianten i Sverige är Tervueren, därefter Groenendael, Malinois och numerärt minst är Laekenois.
Vilken är dess historia?
Belgarnas förfäder är vallhundar som använts i Europa i många år. Herdarna behövde en alert och intelligent vallhund som outtröttligt skulle driva flocken och blixtsnabbt reagera på sin herres, fåraherdens, minsta vink eller signal. Men hunden måste också kunna arbeta självständigt och ha nog med skärpa för att vid behov skydda flocken mot fientligt sinnade djur eller människor.
I Belgien, precis som i resten av Europa, fanns dessa vallhundar i olika varianter, även om de som typ var anmärkningsvärt lika. År 1891 samlades en grupp Belgarägare i Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundklubben. Man bestämde en rasstandard och delade uppp rasen i tre olika hårlagsvarianter: långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gå nger tills man kommit fram till de fyra varianter som nu finns.
Hur är de i temperamentet?
Belgaren är en glad, livlig, alert och mycket intelligent hund.
Tycker Belgaren om alla människor?
Belgarens familj är det viktigaste för den. Andra människor kan gå an och accepteras men det är de människor som räknas till flocken som får ett översvallande välkomnande. Man måste dock lära sin Belgare redan från början att acceptera tandvisning och hantering av andra människor så att den klarar av t ex utställningar och veterinärbesök.
Tycker den om barn?
Jag har väldigt svårt med uttrycket att en speciell hundras skulle vara en speciellt "bra barnhund". Umgänget mellan barn och hundar beror på flera saker: Barnet, hunden och framför allt föräldrarna!
Det är föräldrarnas uppgift att lära sina barn hur man umgås djur. Tror inte att Belgare egentligen är vare sig bättre eller sämre i umgänget med barn än andra hundar i samma storlek och med likartat temperament. Många Belgare bor dock i barnfamiljer och med en positiv inställning och sunt förnuft så ska det inte vara några problem.
Hur är den tillsammans med katter och andra husdjur
En Belgare måste redan som valp vänja sig vid allt och lära sig umgås med katter och andra husdjur. Socialisering på allt som du vill din Belgare ska kunna hantera som vuxen är alltså nödvändig.
Hur är den mot andra hundar?
Visst kan Belgaren vara dominant och kaxig mot andra hundar, men om man har god lydnad på sin hund så är det sällan man behöver oroa sig för att den ska råka i slagsmål. Belgaren är generellt sett ganska ointresserad av andra hundar som den inte räknar in i sin egen flock. Hundar som man möter på promenad eller på andra ställen bevärdigas oftast knappast mer en än snabb blick. Det här är ingen hund som vill springa och hälsa på allt och alla. Hundar som däremot räknas in i flocken får ett översvallande välkomnande och det finns väl ingenting som utstrålar så mycket glädje som ett gäng Belgare som fritt springer omkring och "busar" med varandra! Givetvis gäller detta hundar av andra raser också, som Belgaren räknar till de "sina". Belgaren har ett bra "hundspråk" med tydliga signaler.
Är den vaktigt?
Belgaren är ju en vaktande vallhund och har kvar mycket av sin vaktinstinkt. Den varnar ljudligt om det kommer besökare eller andra "inkräktare" på dess revir. Den sköter helt enkelt sitt jobb.
Skäller den mycket?
Belgaren är absolut ingen "bjäbbig hund" som skäller i tid och otid. Den skäller när den gör sitt jobb och vaktar sitt revir men står inte och "bjäfser" på allt och alla.
Är pälsen hos de långhåriga varianterna svårskött?
Trots den rätt ymniga långhåriga pälsen är Belgaren en lättskött ras. Pälsen tovar sällan och det räcker med en genomborstning då och då för att hålla den fin.
Fäller den mycket?
Belgaren fäller sin päls två gånger om året och då fäller den ordentligt. Resten av året släpper Belgaren jämförelsevis lite hår. Under pälsfällningen krävs det flera ordentliga genomborstningar per dag för att inte ha golvet täckt med Belgarhår.
Hur klarar den de kalla norrländska vintrarna?
Belgaren har tät underull och den isolerar bra mot vinterkyla.
Är den lättlärd?
Belgaren är otroligt lättlärd – på gott och ont. Den har vallhundens snabba uppfattningsförmåga och tar fort till sig beteenden, vare sig det gäller ren lydnadsträning, lekfulla tricks eller rutiner i vardagen. Belgaren är alltså mycket lättlärd och arbetsvillig men kan också vara självständig och envis. Den har ett mycket gott minne.
Vilka aktiviteter kan jag delta i med min Belgare?
Belgaren hänger med på och är framgångsrik på nästan vad du än vill göra: Den är en duktig tjänstehund, lavinhund, bevakningshund, draghund, räddningshund. Den är bra på bruks (spår, sök, rapport & skydds), lydnad, agility, flyball, osv. Det finns Belgare som tränar räddning (land & vatten) och eftersök. Dessutom är den en populär utställningshund.
Behöver den mycket motion?
Naturligtvis kräver en brukshund som Belgaren en del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion (hjärngymnastik). Har man en Belgare bör man träna den i lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.
Men exakt hur mycket motion behöver den då per dag?
Det går inte att svara noggrannare på den frågan än vad som gjorts ovan. Det går inte att säga exakt hur många timmar en Belgare behöver motioneras. En sak är säker: Man kan inte genom motion trötta ut sin Belgare!
Den kommer att hänga med på promenaden, jogging-turen, i skidspåret, efter cykeln eller hur man nu vill röra på sig tillsammans med sin hund. Givetvis räcker det inte heller med en långsam koppel-promenad runt kvarteret för att tillgodose dess behov av rörelse. Alla hundar av den här typen och storleken kräver ju motion och Belgaren är väl varken mer eller mindre krävande i det avseendet. Belgaren kommer att hänga med dig villigt och glatt på vilken motions-aktivitet du än väljer – det är däremot den psykiska motionen som kommer att göra den trött!
Ojdå, är den så aktiv! Jag som bara ville ha en trevlig familjehund…
Javisst fungerar den bra som familjehund också om den hamnar hos rätt (aktiva) familj. Man måste dock se till att Belgaren får sin dagliga dos av motion och aktivitet för att den ska må bra. En understimulerad Belgare ser till att ta sig "arbetsuppgifter" och det kan vara allt annat än önskvärda sådana. När du väljer valp, var ärlig mot din uppfödare om vad du har tänkt använda hunden till. Många uppfödare testar sina valpar redan vid 5-6 veckors ålder och kan redan då se vilka hundar som kanske passar bättre som enbart aktiva sällskapshundar än andra.
Du pratar om att "aktivera" hunden. Vad betyder det egentligen för mig som inte vill tävla??
För den som har inriktning mot tävling är det inget problem med den "psykiska motionen" och att aktivera sin hund: Belgaren kommer att få arbeta sig trött genom att lära in de olika momenten som krävs för varje klass. Ska man inte tävla med hunden ska man dock ändå ge den en grundläggande lydnadsträning, men det kan göras med mindre precision. Kommandot "hit" betyder troligen för den icke-tävlingsintresserade att hunden avslutar det den håller på med och sedan snabbt kommer tillbaka till föraren och tar ordentlig kontakt, så att den kan kopplas upp. För tävlingsmomentet krävs att hunden sitter kvar när föraren lämnar den, startar snabbt och sedan avslutar med att sätta sig snyggt och snabbt vid vänster sida i s.k. utgångsposition. Det är en god idé att anmäla sig till en lydnadskurs för att få hjälp med inlärningen av de olika momenten, även om det bara är vardags-lydnad man eftersträvar.
Att aktivera hunden (eller låta den arbeta) kan vara såväl att träna in moment för en tävling som att lära den olika "trick" hemma på gården. Huvudsaken är att hundens hjärna får arbeta och att den får koncentrera sig på en specifik arbetsuppgift. Familjehunden kan tränas att gå fint ("fot"), sitta, ligga, stanna kvar, spela död, hämta saker, "cirkus-konster" av alla de slag, leta saker (gömda eller synliga), fånga en (mjuk) frisbee, söka reda på en "bortsprungen" familjemedlem i skogen, leta "tappade" nycklar i skidspåret, balansera på olika hinder som man hittar under promenaden. Varianterna är oändliga och det är bara fantasin som sätter gränser. Det finns också böcker som ger olika tips till aktivering av hundar.
Hur är den att jobba med?
Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare och vill väldigt gärna vara sin ägare till lags på alla sätt. Dess försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd. Därför finns det en vanföreställning om att Belgaren skulle vara vek. Detta är en sanning med stor modifikation. Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran eller dressyr. Med fasthet, uppmuntran och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Att träna en Belgare kräver också en portion humor.
Är Belgaren nervös och "spattig"?
Typiskt för Belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och hör allt. Man säger ofta om rasen att: "Tanke och handling är ett". Det är en egenskap som kan vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig. Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och som den alltså inte vet vad det är.
Är den jobbig som valp?
Belgaren har sina s.k. perioder under uppväxten. Alla hundar genomgår dessa faser men hos Belgarna är de ofta väldigt tydliga. Många Belgare är otvedydigt ganska krävande under sin uppväxt. En framåt och social valp kan plötsligt bli rädd för allt ifrån postlådor till snögubbar. Det gäller att lotsa Belgaren varsamt genom dessa perioder för att man ska få en trygg och trevlig vuxen Belgare. Det gäller ofta att inte göra så stor "affär" av saker och ting. Lyckas man med valpens uppväxt, har man den bästa hund man över huvud taget kan tänka sig vid 2-3 års ålder.
Stöter du på problem kontakta alltid din uppfödare. Ta gärna kontakt med henne/honom i ett så tidigt skede som möjligt, redan när du anar att du kanske har några problem med hunden. De flesta problem går att lösa, men ju allvarligare de blir – desto längre tid tar de att åtgärda.
Jag har hört att Belgaren ska vara särskilt lämplig för allergiker?
Vissa pälsdjursallergiker säger sig tåla Belgare bättre än andra raser. Som lämplig "allergihund" brukar man annars oftast nämna pudel vars lockiga päls gör att lösa hår inte ramlar ut, utan hänger kvar i pälsen tills de kammas eller badas loss. Även Yorkshireterrier benämns ibland som "allergihund" av en del. Andra säger sig bara tåla rejält långhåriga hundar, emedan andra endast klarar av Chinese Crested. Variationen på vad som kan kallas "allergihundar" ger kanske en fingervisning hur individuellt det är. Alla allergier är olika ifråga om hur mycket och vad man tål, så det är upp till var och en att avgöra om man anser sig klara av att över huvud taget ha hund och i så fall vilken ras.
Några goda råd som jag kan ta med mig hem tillsammans med valpen? Tålamod och sunt förnuft!
Behandla din nya valp med sunt förnuft. I mångt och mycket stämmer hund- och barnuppfostran överens. Tålamod och kärlek måste vara två nyckelbegrepp tillsammans med en tydlig vägedning om vilka regler som gäller i familjen.
Och som avslutning: En Belgare är definitivt inte samma sak som en "Golden Retriever"…