Vad är en grimma / halti?
Det finns flera olika hjälpmedel att använda då man vill ha kontroll över sin hund.
Några exempel:
- Stumma halsband (typ läderhalsband med spänne, nylonhalsband med snabbspännen)
- Halvstryp
- Nome-halsband som är breda, ofta lite vadderade, halsband med halvstryp
- Helstryp (dressyrlänk)
- Gå-fint-selar av olika typer
- Vanliga selar
- Halti som på svenska kan översättas med grimma.
Tillsammans med det har vi något form av koppel (vanligt läderkoppel eller flexi som exempel).
Vilket typ av hjälpmedel man vill använda på sin hund är mycket individuellt. Det handlar inte bara om hunden, utan även vilken egen tolerans vi själva har på hur mycket kraft man kan acceptera att hunden använder för att "hålla emot" kopplet. Någon typ av hjälpmedel för att hålla hunden kopplad behöver vi i regel: Det är få av oss som har så god lydnad på sin hund, att de inte behöver ha någon form av koppel på dem någon gång i vardagen.
Hundar är olika: Vissa är som födda att gå fint i koppel. Andra är rena drag-maskinerna och det krävs en hel del jobb att få dem att gå fint. Vissa går snyggt 90% av promenaderna men sätter iväg med stor fart och styrka efter en läckert doftande kissfläck som alltid verkar ligga precis 50 cm utanför kopplets räckvidd.
Människor är också olika: Det finns de som tycker att lite dragande är helt OK och orkar med det. Sedan finns det de som inte klarar av några som helst kraftiga ryck i kopplet, kanske pga skada eller sjukdom. Vissa går mycket med sina hundar i koppel och andra kanske bara använder kopplet för att transportera hunden mellan ytterdörren och bilen för att sedan låta den springa fritt. Går man väldigt långa koppelpromenader med sin hund – och det är viktigt att hunden inte drar eller gör tjurrusningar – så kan man behöva använda något annat än ett vanligt halsband för att avlasta axlarna.
Självklart ska en hund lära sig att gå snyggt i koppel – vilket typ av halsband vi än använder. Oavsett vilket hjälpmedel man använder till sin hund, så ska man ha kontakt med sin hund och den ska kunna den grundläggande vardagslydnaden. Att gå fint i koppel är precis en del i detta. Det finns massor med olika knep att lära sin hund att sluta dra, men ibland så behöver man dock något annat hjälpmedel än bara ett stumt halsband. Vissa gillar halvstryp, andra strypkedjor, för vissa funkar anti-drag-selar, men min egen absoluta favorit till en större hund är definitivt haltin (grimma). Som parentes kan nämnas att till en mindre hund så gillar jag nome-halsbanden bäst. De ger en lagom strypeffekt, men är ändå rätt brett och mjukt kring halsen.
Vad är då en halti (grimma, nosgrimma). Det är precis vad det låter som och fungerar efter samma principer som en grimma på en häst: Man sätter haltin runt hundens nacke och nosrygg. Det blir då helt omöjligt för hunden att orka dra hårt: Man tar bort kraften ur draget. Förväxla dock inte haltin med en munkorg: Hunden kan öppna och stänga munnen precis lika bra som då den är utan halti. Tyvärr görs dock ofta den förväxlingen av folk som man träffar då man är ute och går. Antingen sneglar de mötande personerna bara på hunden, samtidigt som de byter sida på gångbanan för att slippa möta den "farliga" hunden, eller så får man frågan om hunden "bits" eftersom den har munkorg på sig. Haltin har dock ingen funktion att fylla i detta syfte.
Det finns ett antal olika modeller att välja mellan. Orginalmodellen kallas för halti och lanserades av Dr Mugford. Den som är min favorit heter "Gentle Leader" och jag upplever att den sitter bättre runt nosparti och hals och är inte lika lätt för hunden att krypa ur. Känner man sig osäker på att haltin verkligen sitter kvar, så kan man ansluta en säkerhetskedja mellan ett vanligt koppel och haltin. Orginal-halti-modellen skulle jag aldrig använda utan säkerhetskedja. "Gentle Leader" däremot behöver det inte på min hund i varje fall: Även om hon lyckas ta bort öglan runt nosen, sitter resten kvar runt halsen som ett "vanligt" stelt koppel med snabbspänne och det är inte osäkrare än att ha ett motsvarande vanligt halsband på henne.
De flesta hundar tycker att haltin är lite obehaglig till en början. De är ovana att ha något på nosen och kan krumbukta rätt friskt och försöka befria sig från grimman. Jag brukar använda en kombination av hot och mutor de första gångerna. Det brukar gå rätt fort att vänja dem vid haltin, men man måste vara bestämd så att de inte tror att de kan "krångla sig" ur situationen.
Hunden måste för det första börja förknippa haltin med något positivt. För mina hundar är just promenader något som de går igång på och verkligen älskar. De stoppar själv in huvudet i halsbandet (och numera även haltin) och det går inte att ta miste på den glädje som kommer från dem då jag tar fram kopplena. Jag brukar sätta på dem haltin och koppel och sedan gäller att att avleda. Jag är rätt bestämd de här gångerna och accepterar inget fjanteri. Jag tar ut dem på en kort promenad till en början och ger beröm men säger också "Nej!" då de försöker "gnugga bort" haltin från nosen (vissa använder gärna också tassen). Eftersom de gärna dyker ner på marken och gnider sig för att ta bort den, så är det enklaste att ha dem i gå-fint- (fot)-läge och berömma, berömma (MASSOR med godis!) och vara snabb som tusan med nej:et så fort man ser att de gör en tendens att böja sig ner för att förska få bort haltin. Ibland hjälper det att småspringa lite, så att de helt enkelt inte hinner med något annat än att hänga med mig i kopplet. Det brukar dock inte gå många gånger innan de glömmer bort haltin och det roliga överväger.
Se alltså till att hunden går fint i kopplet: Då minskar trycket mot nosen och bara det blir i sig en bekräftelse på att de gör rätt. Förutom att det tar bort dragkraften från hunden så är det också en fysisk korrigering som signalkänsliga hundar direkt reagerar på: Jämför med att vi kan ta ett grepp runt nosen och "läsa paragarafer" för hunden, då vi är upprörda. Då haltin trycker mot nosen upplevs det som negativt och hunden lär sig snabbt att sakta ner på farten för att lätta på trycket.
Viktigt är att då man har en halti på hunden så får man INTE RYCKA I KOPPLET! Precis som med andra typer av halsband så finns det risker även här och det blir en oerhörd kraft och kraftig knyck mot halsen om man rycker till. Hundar som haft halti ett tag brukar utveckla starka halsmuskler och utvecklar en teknik för att i varje fall försöka nå den där kissfläcken 50 cm utanför kopplets radie (sätter ner huvudet och DRAR – dock blir kraften i draget inte tillnärmelsevis lika kraftigt som med ett vanligt halsband), men en ovan hund är inte alls van vid detta och kan skada sig rejält. Cykla aldrig heller med hunden i en halti!
Har man man en hund som verkligen snurrar som en propeller i kopplet så skulle jag först prova utan koppel på haltin. Ha hunden lös inne eller på gräsmattan (dvs under kontroll), men sätt på haltin och avled från obehaget med något den tycker är roligt: Massor med godis, kasta boll, kampa med trasa, leta reda på pipleksaken eller precis vad som helst som får den att glömma bort haltin. Då hunden vant sig kan man gå över till nästa steg: Sätta på koppel och gå ut på en (kort) promenad.
Det är viktigt att grimman sitter korrekt och inte för hårt. Man ska få in två fingrar i öglan runt nosen då den sitter på, men den får heller inte sitta så löst att hunden allt för lätt kryper ur den.
Jag har testat att både ha ett flexi och ett vanligt koppel tillsammans med haltin (var och en för sig alltså). Min erfarenhet är dock att flexi och halti inte är en optimal kombination. Flexi ligger ju ofta och "spänner lite" och det gör att det blir ett lätt men konstant (om än litet) tryck på haltin. Om man har ett vanligt koppel så blir trycket helt obefintligt då hunden går snyggt. Om flexin är fullt utspänd blir dessutom drag-kraften betydlig starkare än från ett 1,8 m långt koppel. Har man ett vanligt koppel så upplever jag kontrollen som så stor att jag inte känner minsta risk för att hunden ska "rycka till" av sig själv och skada
nacken (har ju haft halti till och från i 10 år utan några som helst problem). Med ett utdragen flexi däremot så tycker även jag att riskerna faktiskt finns där om hunden får ett litet "spel".
Min rekommendation är ett lätt koppel, men så liten hake man känner är rimligt, så att tyngden blir liten i haltin. Jag har ett tygkoppel, som är lätt men ändå tillräckligt brett för att vara skönt att hålla i.
Däremot så tycker jag att flexi är ett bra hjälpmedel för de hundar som inte kan vara lösa: Ger dem i varje fall lite mer rörelsefrihet, men då i kombination med ett vanligt koppel.