Vilken resa vi har gjort, min make och jag. Jag har länge drömt om att få se det ”riktiga Afrika” men det kändes som en ouppnåelig dröm. Nu är det dock en förverkligad dröm som vi har fått genomföra tillsammans. Vi har sett så mycket, träffat på fantastiska människor och har så många intryck att ta med hem.
Eftersom vi skulle vara här i två veckor försåg vi oss med ett Sydafrikanskt SIM-kort från Vodacom till mobiltelefonen. Jag har börjat köpa lokala SIM-kort då jag är borta minst 2 veckor eftersom det ger så mycket större frihet och gör att GPS:en i mobilen fungerar helt klanderfritt. Jag är inte så intresserad av taltiden, men maxar däremot antalet GB på mobilt internet. Då kan man prata via Messenger med dem där hemma också. Däremot är det bra att ha lite taltid utifall du behöver ringa upp din hyrbilsfirma, boka hotell, bekräfta ankomsttid etc. Vi hade tillgång till 4G nästan hela tiden i Sydafrika, förutom då vi var i Krugerparken där mottagningen var mer sporadisk och oftast inte alls.
Jag brukar ju halvt på skämt och halvt på allvar säga att ingen behöver någonsin en ”datakonsult” i missionsarbetet, men så plötsligt fick vi chansen att både hälsa på goda vänner och göra en insats för missionen. Det finns inte en chans att vi skulle säga nej till en sådan möjlighet.
Vi startade med några dagar i Nelspruit där vi hjälpte till med undervisning i Excel på missionscentret. Efter det fick vi åka med till den sista absoluta monarkin Swaziland för att undervisa. De har alltså fortfarande en kung som verkligen bestämmer allt. Swaziland är ett så fattigt land där en stor del av befolkningen inte bara är fattiga utan också är HIV-smittade. I Swaziland fick vi båda hålla olika workshops: Maken pratade teologi och jag datasäkerhet. Det var en helt unik upplevelse och det är verkligen inte alls samma sak att läsa om mission som att vara mitt upp i den. Även om vi bara fick vara med några dagar. Det finns en så stor kärlek för dem man jobbar med och för och en entusiasm som man inte kan låta bli att smittas av.
Efter den inledande vecka med jobbliknande aktiviteter kunde vi ägna oss helt åt sightseeing och hann med den obligatoriska turen till Krugerparken, som är ett måste då man är här. Jag har länge drömt om att få åka på safari och kan fortfarande knappt fatta att jag nu fått göra det.
Sydafrika är fortfarande ett land med stora kontraster. Nelspruit där vi hade vår bas var som vilken europeisk stad som helst på dagen. På kvällarna så höll sig alla bakom sina murar i sina ”gated communities”. Tänk er ett helt vanligt svenskt villaområde. Sätt sedan en mur runt varje tomt med taggtråd och en stor stängd port framför, då vet ni hur det ser ut i de mer välbärgade områdena i Sydafrika. Det märktes också i utbudet på restauranger som var förvånansvärt litet för att vara en så stor stad, men om människorna inte vågar röra sig ute på gatorna så finns det inte heller något underlag. Alla vi mötte var vänliga och trevliga (oavsett hudfärg) men vi avråddes både från att vara ute på kvällen själva (att gå var helt uteslutet, man kunde möjligen köra bil fram till 8-9 på kvällen) eller att besöka stadskärnan, där endast svarta höll till. Vår plats var hemma bakom murar eller i de moderna stora köpcentren som ser precis ut som Avion. Samtidigt som vi bara mött vänliga, hjälpsamma människor så är rädslan för varandra väldigt påtaglig när man ser alla inhägnader. Som en notering är att i Swaziland så fanns det också inhägnader kring alla hus, men detta för att hålla boskapen borta från de egna odlingarna, inte för att avhålla människor att komma in. En stor skillnad i den mentalitet som råder.
Den enda gången jag verkligen kände att alla dessa murar var raserade i Sydafrika var då vi var på gudstjänst i HUC (Holiness Union Church, som är EFK:s samarbetspartner). Där var vi alla bröder och systrar i Jesus och inte längre vita eller svarta, rika eller fattiga. Vi tillbad Gud tillsammans både genom bön och sång. Jag fascinerades även av att fastän språket var ett helt annat, lovsångerna sjöngs unisont i stämmor, utan annan ledning än av en tjej som satt bland besökarna,så var det ändå väldigt likt en gudstjänst här i korskyrkan. Man började inte på utsatt där heller och predikan hade mycket väl kunnat hållits här. Den stora skillnaden var nog att det inte var fika efteråt.
Det är sådana här gången man verkligen känner vilken skillnad Jesus kan göra och vilken fantastiskt mycket bättre värld vi skulle ha om tron sitter djupt och vi kan känna en kärlek för andra människor.
Jag hoppas att de hittar någon ny uppgift till oss i Swaziland så att vi får åka dit igen. Jag längtar tillbaka dit.
Sevärdheter
Vi hann med en hel del turistande också.
Chimp Eden
http://www.chimpeden.com/
Ett fantastiskt ställe där man tagit hand om chimpanser som blivit illa behandlade och gett dem ett tryggt hem. Chimpanserna levde ute i det fria i stora inhängnader och verkade leva ett alldeles utmärkt liv för en apa. Guiden var oerhört kunnig och inspirerande. Turen tog nästan 1,5 timme och innebar endast en kort promenad mellan de olika hägnen. Den sista biten av vägen till Chimp Eden var rätt dålig och gick genom ett naturreservat, men som kompensation fick vi se en hel flock med giraffer kliva över vägen.
Barberton
http://www.cityofbarberton.com/oc/index.shtml
Vi hade fått rekommendationer om att detta skulle vara ett mysigt genuint ställe att besöka. Själva staden kändes dock rätt nedgången och inte speciellt inbjudande. Vi hittade igen museet och fick en oerhört intressant och trevlig guidning där. Sedan åkte vi dock hem då det inte kändes trevligt att promenera runt i den lilla staden.
Pilgrims Rest
http://www.pilgrims-rest.co.za/
”En riktigt turistfälla” kallade någon detta ställe och visst var det väldigt turistiskt med massor av försäljare som försökte få dig att köpa souvenirer. Men jag brukar säga att: ”Är man turist, så är det ibland bra att det är anpassat för just turister”, vilket detta ställe var. En söt liten gata med flera museer som visade hur folk levde under guldruschen. Små fika- och matställen och massor av försäljare (som emellanåt var lite väl mycket närgångna – men de försöker ju bara att försörja sig). Vägen dit var smal, slingrig och gick genom ett högt pass så var inget för den som är höjdrädd (läs ”jag”), men maken körde lugnt och sansat så jag borde inte behövt vara orolig. Vi hittade en trevlig liten affär som sålde silkesprodukter (”Africa Silk”) så jag köpte med mig ett antal sjalar hem i vackra färger och mönster och i en underbar kvalitet.
Blyde River Canyon
http://www.foreverblydecanyon.co.za/
Blyde River Canyon anses som världens största gröna canyon och är oerhört storslagen. Det fanns fina rastplatser att svänga av på för att titta på utsikten. ”God’s Window” erbjuder dessutom en promenad i regnskog om du verkligen vill få en extra storslagen utsikt.
Shangana Cultural Village (nära Hazyview)
http://www.shangana.co.za/
En by där hövdingen för en by bor med sin familj på traditionellt sätt i hyddor. Vi fick alltså göra ett besök i deras hem. Jag hade fått för mig att detta skulle vara något sorts museum, men detta var på riktigt. Hövdingen bodde där med 2 av sina fruar, den tredje hade dött och var begravd i sin hydda (mitt i byn). 25 barn hade dessa tre fruar fött tillsammans, fast alla bodde inte kvar i byn nu. Varje fru hade en egen hydda och det fanns en flickhydda för flickor som var över 5 år. Vid ingången till byn fanns pojkarnas hydda, så att de skulle kunna skydda familjen mot inkräktare. Barn under 5 år bodde i mammans hydda. Då vi kom dit stod kvinnorna i ”köket”, dvs en hydda med låga väggar och lagade mat över öppen eld. Det kändes som ett tufft liv att leva, men fascinerande att få komma traditionellt liv så nära. Efter besöket i byn fick vi träffa ”medicinkvinnan” som ville berätta om vilka sjukdomar vi hade genom att kasta ut några benbitar. Dessutom skulle hon berätta vilka mediciner vi skulle ta mot dessa. Vi avstod dock från detta erbjudande. Givetvis ville hon dock ändå ha en liten ”tip”. Guiden var i vilket fall både trevlig och kunnig.
Krugerparken
http://www.krugerpark.co.za/
Det här är ju det stora turistmålet och det du måste besöka om du kommer hit. Det var verkligen också en unik upplevelse och vi fick se massor med djur på väldigt nära håll under vår safari: Elefant, giraff, noshörning, impala antilop (det kryllar av dem), zebra, buffel, babian (har blivit av ett problem vid camperna), markatta, kudu, stenbock, ekorre, hare, hyena och vårtsvin. På långt håll även flodhäst, lejon, ginstkatt, schakal och krokodil. Dessutom en massa fåglar, men där har jag sämre koll. För mig är fåglar typ bara ”fåglar”.
Det finns mobiltäckning i Krugerparken ibland men en bra karta underlättar enormt. Vi köpte denna bok vilket har mycket bra info och väldigt bra kartor att följa. Här finns alla rastplatser utmärkta och med vilka faciliteter de har.
De asfalterade vägarna är väldigt fina och en max-hastighet på 50 km i timmen gör tempot lugnt och behagligt. Du måste ju ha tid att hinna stanna då du antingen har en flock elefanter framför bilen eller ser något på långt avstånd. Grusvägarna var helt OK och hade en begränsning på 40 km/h. Den lilla vita Polo som vi hyrt under denna tripp klarade sig fint även på grusvägarna. Så länge det inte regnar så tar sig även småbilar fram där. Regnar det så fylls grusvägarna snabbt med vatten och kan bli skadade och då behöver man ha en större bil än vår lilla Polo. Det var dock kruttorrt då vi var här, vilket till en del var väldigt sorgligt. Jag är en fegis så fotograferade endast genom bilens rutor då vi körde själva. Dessutom så kände man lite som konserverad kattmat åt lejonen då vi satt i den lilla vita Polon. Om en elefant blivit ilsken på oss hade den bara behövt sätta foten på oss, så jag kände mig rätt liten då vi satt nära en jättestor elefant, som rörde sig värdigt och bestämt nära oss. Kring Skukuza var det grönt, även om floderna hade extremt lite vatten. Kring Satara var det nästan halvöken, uttorkade flodbäddar och djur som desperat betade i sig det lilla gräs som växte efter vägrenarna. Det syntes på djuren att de for illa: Många var magra och väldigt loja. Jag hoppas verkligen att torkan snart är över och att det börjar regna där igen.
Boende
Vi har inte bott många nätter på samma ställe, så det blev en hel del olika sängar att sova i. Det finns inte så många hotell utan det du bor på är oftast ett guest house, dvs en sorts uppgraderad bed&breakfast. Ibland finns det möjlighet att även få middag där, men i regel måste den förbeställas. Det finns alltid kylskåp och tillräckligt med porslin (fat, bestick, glas) för att du ska kunna äta en måltid som du köpt med dig. Ibland fanns det micro också, men alltid vattenkokare (och tepåsar etc). De gånger vi kände oss för mätta eller lata för att åka ut på sta’n och äta middag så köpte vi med oss bröd, salami, youghurt etc och åt på rummet. Massor med kall Coke Zero också då förstås eftersom vi kunde förvara den i kylskåpet.
Mama Mia Guest House i Nelspruit
http://www.mammamianelspruit.co.za/
Ett mycket mysigt litet guest house centralt i Nelspruit. Rent och snyggt och trevlig personal. Väl fungerande Wi-Fi också som nådde ända in på rummet och en oerhört trevlig liten trädgård. God English breakfast och oerhört trevlig personal. Hade det bara funnits en pool här, så hade vi stannat betydligt fler nätter.
Vi hade först bokat på The Palms, men det blev strul med bokningen (dvs den fanns inte), så vi hamnade på Mama Mia Guest House istället. Jag kan inte säga något om rummen men guest house:t som sådant såg väldigt trevligt ut med en helt OK pool-area. http://www.thepalmsnelspruit.co.za/
Shandon Lodge i Nelspruit
http://www.shandon.co.za/
Detta ställe bokade vi efter rekommendationer från goda vänner. På kartan ser detta guest house ut att ligga en bit utanför själva staden och på sätt och vis är det också så. Det ligger just i utkanten av Nelspruit, men i ett oerhört vackert och välskött område uppe på en höjd. Det var väldigt enkelt att köra hit och det är nära till Spar Steiltes om du vill åka och handla. Jag tyckte det var lättare att köra hit efter en dags sightseeing än att kryssa runt på smågatorna. Frukosten var en full engelsk breakfast med extra allt som vi fick anpassa precis som vi ville. Vi hade också förmånen att få äta middag där en kväll och den middagen var väl värd varenda krona. Den godaste ”lamb shank” jag någonsin smakat och jättegod efterrätt. Oerhört vackert, rent och snyggt ställe med jättefin pool och trevligt värdpar. Om du vill köpa till mer WiFi-tid (vilket vi datanördar behövde göra), tänk då på att endast en person i taget kan vara inloggad på ett konto hos AlwaysOn. Du behöver alltså köpa ett konto per person och inte göra ett storköp på en massa GB som vi båda tänkte dela på. I vilket fall så älskade jag detta ställe och skulle mer än gärna åka tillbaka hit.
Skukuza Camp
http://www.krugerpark.co.za/Kruger_National_Park_Lodging_&_Camping_Guide-travel/skukuza-camp.html
Detta var vår första natt i Krugerparken och vi bodde i ett litet hus (hydda) med egen toalett och ett kök ute på verandan. Kylskåp och skåp hade ordentliga lås, för att förhindra att babianerna kom och stal ur dem. Även papperskorgar och soptunnor var babiansäkrade. Detta är en av de största camperna med både en snabbmatsrestaurang och en finare restaurang. Den senare öppnade först kl 18, så vi köpte med oss av snabbmaten istället. Det var också rätt långt mellan vårt hus och restaurangen så vi bestämde oss för att äta frukost från den mat vi hade packat ned som reservmat. Mysig liten hydda som vi sov gott i. Vi bokade här en ”sunrise drive”, vilket innebar att vi blev guidade runt i parken med start kl 04.00 och höll på i tre timmar. Vi åkte i en jättestor jeep och hade en mycket trevlig guide.
Satara Camp
http://www.krugerpark.co.za/Kruger_National_Park_Lodging_&_Camping_Guide-travel/satara-camp.html
Huset vi bodde i här var i princip identisk med den i Skukuza. Vi fick till och med samma husnummer. Denna camp var lite mindre och jag tror att det var därför jag uppfattade den som trevligare, då allt var närmare. Vi åt en god middag på restaurangen här men hade medhavd frukost. Dessutom hade vi full tillgång till det mobila telefonnätet här och 4G-uppkoppling, vilket alltid är trevligt. Här skyndade vi oss att boka en ”sunset drive” direkt då vi kom fram till campen. Denna tur startade kl 16.30 och höll också på i tre timmar. Mycket spännande att åka runt i skymning och mörker för att spana efter djur.
Graskop Hotel
http://www.graskophotel.co.za/
Det här var en snabbokning då vi behövde någonstans att bo i Graskop och mer eller mindre bara tog det första bästa på Booking.Com som såg bra ut. Det visade sig vara ett riktigt bra ställe. Vi hamnade i en liten radshuslänga med utsikt mot en liten park. Det var ett enkelt och lite slitet rum (betonggolv) men väl fungerande och personalen var oerhört tillmötesgående. Detta var ett hotell och inget guest house, så vi saknade ett kylskåp att lägga in vatten och mat i. Det fanns en stor pool att njuta av som kompensation. Vi hann dessutom med att boka in oss på middag där och vi fick verkligen jättegod mat. Frukosten var också bra och som på alla andra ställen här kom de och tog upp beställning på vilken sorts ägg man ville ha och om du ville ha bacon och eller korv. Läget var dessutom mitt i Graskop och vi fick köra in bilen genom grindarna och parkera direkt framför rummet, vilket var bekvämt. Wi-Fi fanns att tillgå kring hotellobbyn men vi kunde sitta på deras uteservering framför poolen och jobba, vilket var väldigt mysigt.
La Roca Guest House i Nelspruit
http://www.laroca.co.za/
Detta var en riktigt tursam bokning. Vi tänkte lyxa till det lite de två sista nätterna så bokade ett något dyrare guest house. Vi fick ett helt fantastiskt rum med utsikt över Nelspruit. Poolområdet är fint. Wi-Fi fungerar alldeles utmärkt på rummet. Det finns möjlighet att beställa mat till rummet via appen/tjänsten ”MrD Food” (önskar vi fått reda på denna tjänst redan första dagen), så man inte behöver ge sig ut och leta middag om man inte ville. Särskilt som det ibland upplevs som stressande att måsta hinna hem före mörkrets inbrott. Detta var alltså det dyraste boendet för oss. Det är här precis som på andra ställen, att man får det man betalar för. Vi hade mer eller mindre en sorts svit med plats för två rejäla kristallkronor i taket. Dessutom var frukostbuffén den största vi fått på denna resa. Ett riktigt trevligt ställe att på bo.
Guest House i närheten av Buhleni, Swaziland som inte finns på internet.
Vi bodde i ett guest house som med Swazilandmått mätt var ett riktigt lyxhotell. Det var enkelt (betonggolv, sparsamt möblerat), men rent och väl underhållet, gemensam toalett och bad och ett riktigt kök med stor kyl och gasspis. Vi fick laga alla mat själva, men alla husgeråd vi behövde fanns att tillgå, så det gick bara fint. Vårt sovrum var jättestort så vi hade gott om plats och det var inga problem att dela toalett och badrum, då våra europeiska vanor är betydligt senare än de Afrikanska. En vänlig hyresvärd dessutom. Wi-Fi var bara att glömma, då vi inte ens hade mottagning på mobiltelefonerna. Det var lite som att åka på retreat. Jag bor gärna där igen och jag hoppas verkligen att vi får komma tillbaka dit igen.
Restauranger och mat
Kuzuri vid Botanical Gardens (precis i kanten av Riverdale), Nelspruit
http://www.kuzuri.co.za/
Hit var vi två gånger eftersom det var så lätt att köra hit och parkera bilen. De har jättegod mat och väldigt trevlig personal. Omgivningarna är också väldigt fina med den botaniska trädgården som granne. En lugn och avkopplande miljö. Starta med en tur i trädgården och avsluta med (sen) lunch här.
Orange Restaurant, Nelspruit
www.eatatorange.co.za
En riktig gourmet-restaurang med fantastisk utsikt över Nelspruit. Oerhört vackert särskilt då det mörknat och man ser ljusen från staden. Vi åt både den dyraste men också en av de godaste middagarna här. Trevlig personal. Restaurangen öppnar inte förrän kl 18.00 vilket gjorde att vi var tvungna att köra hem i mörkret. Enligt lokalbefolkningen skulle det vara OK att köra bil fram till en kl 21.00, så vi åkte tillbaka till vårt guest house kl 20.00 och det gick i alla fall bra. Inte många bilar än mindre människor ute den tiden.
Jock Pub & Grill, Nelspruit som många rekommenderar blev vi inte alls förtjusta i. Min hamburgare smakade surt (vinäger?). Jag lämnade helt enkelt min mat. http://www.jockpubandgrill.co.za/
Jag tyckte inte heller att själva restaurangen var speciellt trevlig att sitta och äta i.
Annars har vi ätit på diverse snabbhak och smårestauranger och maten har alltid varit helt OK.
Rusks är en sorts skorpor som man äter som fikabröd. De är verkligen goda: hårda och spröda på samma gång och vi köpte med oss ett paket hem.
”Pap” är en Sydafrikansk specialitet som de äter istället för potatais/ris/pasta till maten. Pap är en vit tjock gröt gjort på majsmjöl. Den sägs vara extra god om du har såsig mat. Vi tittade på den, men avstod från att prova äta den.
Rooibos är ett rött te som odlas här i Sydafrika och därför också dricks mycket. Jag har alltid tyckt att roobios bara smakar beskt, men insåg att jag inte dricker te alls på samma sätt som de gör här i Sydafrika: I en normalstor kopp med roobios-te såg jag många ta 3 rejäla teskedar med brunt socker. Då är alla beska borta och det är drickbart.
Tips
Du förväntas ge ca 10% i dricks då du går på restaurang.
När du parkerar bilen så finns det väldigt ofta någon kille som står och dirigerar var du ska stå sedan visar dig hur du ska backa ut därifrån. Dessa killar håller sedan koll på din bil så att ingen gör inbrott i den eller skadar den på annat sätt (gissar jag). Ibland tvättar dem också bilen utan att du har bett om det. Om du frågar om du ska betala dem, så säger de nej, men att du ska ge dem en ”tip”, dvs dricks. Ibland säger de en summa som de vill ha, men vi har gett mellan 2 och 10 Rand, vilket verkar vara någon sorts vedertagen taxa.
Här går man upp tidigt men lägger sig istället också tidigt. När det är mörkt här så är det inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig. Som jag förstod det går många och lägger sig efter en lite senare middag för att utnyttja ljuset så mycket som möjligt.
Om du som jag älskar The Body Shops produkter, så är dessa mycket billigare i Sydafrika.
När det blir riktigt varmt, så börjar det åska och blixtra och sedan går strömmen. Den återkommer sedan inte förrän morgonen efter. Se till att ladda telefoner etc medan du kan.
Det finns mycket mygg här – glöm inte myggmedlet (och malariaprofylaxen om du ska till Krugerparken).
Vi hyrde en bil under hela den tid vi var här. Det är vänstertrafik i Sydafrika, vilket inte låter så konstigt: Det är ju ”bara” att köra på andra sidan vägen. Det är dock inte så lätt som det verkar att byta från höger- till vänstertrafik. Som förare sitter du på höger sida i bilen och har därmed växelspaken på vänster sida. Det blir en helt annan känsla då du växlar och du upplever inte likadant hur bilen är placerad på vägen. Det var maken som körde hela tiden (jag läste kartan) och efter ett par dagar var han en alldeles utmärkt vänstertrafikförare. Jag skulle dock inte velat satt oss i bilen direkt då vi klivit av flygplanet efter 29 timmars resa utan riktig sömn utan det var skönt att först få sova ikapp innan man ger sig ut i en helt annan typ av trafik. I övrigt så gick det alldeles utmärkt att köra. Det är väl skyltat och de flesta vägar är asfalterade och fina. Mellan Graskop och Hazyview var det däremot massor med potthål i vägen som vi fick väja för. Jag ville inte att den lilla Polon skulle fastna med ett däck i de ofta både djupa och stora potthålen. Men vi kom fram till Hazyview helskinnade och med en hel bil. För att få köra bil i Sydafrika behöver du ha ett internationellt körkort med dig.
På nästan alla hotellrum fanns det ståendes en flaska med doftspray för att få fräschare inomhuslukt. Detta spray fungerar alldeles utmärkt som insektsdödare också. Spraya på eventuella småmyror som vill krypa in och de håller sig borta ett bra tag.
Taxi är ett icke-existerande begrepp i Nelspruit. Vi har sett några enstaka men man verkar förlita sig på andra sätt att transportera varandra till och från flygplatsen t.ex. La Roca Guest House kunde i alla fall erbjuda en airport shuttle om du säger till minst två timmar i förväg. Jag gissar på att fler guest house kan erbjuda denna tjänst om man frågar dem i god tid.
På flygplatsen så rusar det gärna fram en eller två män som vill hjälpa dig med väskor, visa dig till rätt gate/utgång etc. Jag blir bara stressad av någon okänd som snabbt vill få oss till rätt incheckningsdisk – vi är vana resenärer och hittar själv i egen takt. Det är dock ingen tjänst som dessa ”hjälpsamma” män gör av ren välvilja. Vi åkte på att betala 100 Rand på flygplatsen i Johannesburg, trots att vi alls inte var intresserade av någon assistans. Vi hade inga småpengar, men de sade sig kunna ge växel (att de skulle lämna oss utan att ha fått någon ”tip” alls fanns inte på kartan). Men när vi väl gett pengarna så fanns definitivt ingen växel att få tillbaka. Man vill dock inte ställa sig och argumentera i det läget utan betalar och inser att nästa gång så måste man vara stenhård direkt man ser minsta tendens till att någon börjar slita tag i väskorna och slänger upp dem på en vagn.
Packlista utöver det ”vanliga” du alltid har med på resa
Sax/fickkniv
Schampo/balsam (finns inte på alla guest house)
Adapter för eluttag
Solhatt/keps – jag var tvungen att köpa en keps som skydd mot solen
Reseapoteket som vi hade med:
Jodopax (sårtvätt)
Plåster/skavsårsplåster
Dimor (medel mot diarré)
Värktabletter
Handsprit
Myggmedel
Solskyddsmedel
Resorb (vätskeersättning)
Vi hade dessutom med oss både reselakan och resehandduk, men de blev inte speciellt mycket använda. Det var fint och rent bäddat överallt och bra med handdukar.
För Krugerparken:
Kikare och/eller kamera med bra teleobjektiv.
Tunn jacka om du ska ut på morgonsafari.
Malariaprofylax.
Ficklampa (om du inte vill slösa med batteriet på mobiltelefonen)
Kylväska med kylklampar (om du har möjlighet att få tag i en sådan)
Galaterbrevet 3:26-28
Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus