Fick länken via Facebook till Blondinbellas (Isabellas) blogg (bara så ni inte tror att jag regelmässigt följer den – finns inte på kartan att jag har något intresse i övrigt av hennes görande eller tyckande) och blev riktigt rädd över vilka tankar som uppenbarligen rör sig i de som är många unga kvinnors förebild idag.
Historielöshet är alltid farlig då man tror att kvinnans rätt till lika behandling är något självklart som aldrig kan ifrågasättas. Oj, vad vi ifrågasätts hela tiden, bara för att vi är kvinnor! Jag har däremot också svårt ibland att förbehållslöst kalla mig feminist numera utan att samtidigt ge en kompletterande förklaring, då ett manshat numera ofta byggs in i begreppet, vilket jag inte gillar. Ingen grupp ska skuldbeläggas för individers dumhet. Men däremot kommer jag att fortsätta kämpa för kvinnors lika värde så länge jag lever. För att tro att vi idag är fullt jämställda och i mål är att göra som strutsen och stoppa huvudet i den berömda sanden.
Blondinbella/Isabella: Du har allt att tacka feminismen för! Och jag är oerhört tacksam för sådana kvinnor som min farmor, som stod upp för våra rättigheter och möjliggjorde att vi trots allt idag har kommit bra mycket längre än vi var för 100 år sedan: Vilket mod, kraft och vilja de hade. Men kvinnokampen är definitivt inte över och där vill jag vara en fortsatt del.
Det finns fortfarande så mycket kvar att göra när det gäller jämställdhet och strukturer i samhället som det kommer att ta lång tid att komma åt. Feminismen är i högsta grad levande och behövs även idag.