Om vi nu ska prata intressanta fenomen i handarbetsgrupper på FB så är spaning nummer två fenomenet att helt strunta i resultatet .
Någon visar upp en sak som uppenbarligen är totalt misslyckad. Resultatet ser rent utav skrämmande ut och man inser direkt att detta kommer att hamna längs in i en garderob någonstans för att vid nästa storstädning slängas med övrigt skräp.
Frågan till gruppen är: ”Kan jag ge bort denna i present? Jag tycker själv den känns misslyckad.” Intressant nog är i princip alltid svaren: ”Självklart kommer mottagaren att bli glad – saken är gjort med kärlek!”
Varför är vi så rädda för att på ett – så trevlig sätt som möjligt – försöka säga sanningen? Är det inte bättre att försöka säga att en sak inte är så lyckad istället för att personen i verkliga livet ska mötas av pinsamma miner och kommentarer? Då har personen i alla fall en chans att fundera över om man inte ska köpa en choklad-ask istället, för även om choklad är tråkigt, så är det aldrig fel.
Om du själv tycker att något är misslyckat, så kommer med all säkerhet också mottagaren att tycka det.
Go for the chocolate, instead!