Det blev provkörning av Lada Niva idag. Det var en underlig känsla. Den var inte alls så illa att köra som folk hade varnat mig för. Men det var definitivt som att köra en riktigt gammal bil. Jag är fortfarande förtjust i den. Den var lättare och mjukare i fjädringen än jag föreställt mig även om vinandet från transmissionen hördes rätt väl. Växelspaken sitter i orginal alldeles för långt fram, så där måste man göra någon sorts anordning så att jag kan nå den, utan att behöva böja mig framåt.
Det blev inte så mycket skogskörning, men en sandig skogsväg provade vi på och det var bilens rätta element. Jag kan inte beskriva det på annat sätt, än att det som bara var att köra! Att underlaget var knöligt och besvärligt märktes helt enkelt inte.
Jag kan tänka mig lyckan en snöig vinterdag när man oroar sig för att komma ut från parkeringen och då bara istället rattar Nivan coolt genom djupsnön. Eller på en knölig skogsväg på väg att hämta en geocach. Som enda bil räcker den inte – jag skulle inte vilja köra mina långa sommarresor runt om i landet med den här bilen, men som cool extrabil vore den urläcker.
Jag vill ändå ha en!