En solig men blåsig dag så åker vi till Costa Blancas norra del. Målet för dagen var i första hand bergsbyn Guadalest med sitt kastell uppe på en klippa och i andra hand och mån av tid en snabb titt på Benidorm och dess skyskrapor.
Hela berättelsen finns också att läsa på mina Spanska sidor.
Det är ca 13 mil från Torrevieja till Guadalest, men resan dit går ändå snabbt och enkelt eftersom vi kör via motorvägen. En del av denna AP-7 är avgiftsbelagd, men det känns väl värt pengarna istället för att harva fram efter N-332 utefter kusten och alla småställen. Sista biten till Guadalest går rakt västerut in mot bergen och erbjuder snabbt riktiga bergsvägar med både hårnålskurvor och en rejäl klättring över ett pass. Övriga i bilen påstår att det dessutom är fin utsikt efter bergsvägarna, men höjdrädda jag fokuserar istället på att hålla kolla på vägen för att slippa titta ned på avgrunderna efter vägen.
Väl framme i Guadalest så kommer vi till en väldigt liten vitkalkad typisk bergsby. Antalet bofasta sägs vara ca 200, men man undrar hur de får plats bland alla affärer, restauranger och museer som man lyckas trycka in i alla hus. Vi kommer strax efter lunchtid vilket vi inser var en dålig idé då övriga Costa Blanca också verkar ha kommit på samma sak. Mitt första intryck är att det bara är trångt: Massor med bilar och massor med människor. Vi lyckas i alla fall efter lite trixande hitta en parkeringsplats på den allmänna parkeringen till den facila kostnaden av 2€. Jag är förvånad över det korta tålamodet hos andra bilister som tutar och försöker tränga sig emellan trots att det är uppenbart stopp i trafiken och vi alla behöver fundera på vilken sorts logik vi behöver använda för att lösa upp knutarna som uppstår kring parkeringen.
Eftersom detta är i mars, så har inte vårvärmen hunnit lika långt här uppe i bergen, så vi är glada att vi tog våra jackor med oss. Då vi vill sitta inomhus pga blåsten botaniserar vi en stund bland restaurangerna, innan vi hittar ett ställe där det går att äta och med en acceptabel ljudnivå. Sedan delar vi på oss och hälften av sällskapet bestämmer sig för att traska upp efter trapporna på klippan och titta på utsikten. Den andra halvan ägnar sig istället åt att undersöka de små gränderna som har förvånansvärt fina butiker. Denna del av sällskapet hittar även ett pyttelitet torg med en fontän som är helt vindskyddad och där det är väldigt skönt att sätta sig mot en solig vägg och äta en glass.
När vi åker från Guadalest är klockan kring halv fem och staden är betydligt mer folktom nu och trafiken är inte alls lika påträngande.
Summering av besöket är att det är ett trevligt lite ställe att besöka. Vill man inte gå upp till toppen av berget och dess kastell så är det en fin upplevelse att bara stanna kvar i själva byn också.
Nästa stopp på dagens utflykt är Benidorm – Costa Blancas Manhattan – som jag själv är oerhört fascinerad av. Hur kunde någon komma på att man skulle bygga massor med skyskrapor just här? Det är så ospanskt och känns så konstruerat. De äldre skyskraporna börja se rätt slitna ut många av dem, medan flera nya ser mer ut som rymdfärjor som står där i väntan på avfärd.
Vi kör in i stadskärnan ovanför Playa Levante och tar sikte på Parking Rufaza som är ett parkeringshus mitt i centrum. Väl ute ur parkeringshuset hamnar vi mitt i butikscentrat och får genast en känsla av en riktig storstad. Intressant är att Benidorm och Torrevieja på papperet ser ut att vara ungefär lika när det gäller antalet invånare, där Torrevieja till och med är något större. Vi upplever dock Benidorm som mer storstad, med bredare gator än mysiga Torrevieja med sina smala gator kantade av uteserveringar. Skillnaden på karaktären mellan städerna beror troligen på att Benidorm har massor med hotell, medan Torrevieja knappt har några hotell alls: Här är det lägenheter som gäller och gör troligen också att fler verkligen bor där. Vi gick i alla fall en stund på gågatan i Benidorm och avslutade med att titta en stund på havet som stormade rejält.