Utflykt till Rojales och Almoradí

Vi försöker att när vi har bil att göra en utflykt i omgivningarna. Denna dag var planen att åka från Torrevieja, till La Marina, besöka Rojales och sedan åka via Daya Vieja/Daya Nueva vidare till Almoradí för att äta sen lunch. Det var en trevlig tur som inte blev helt vad vi förväntat oss.

Dagen startade med lyxfrukost: Churros! Vi har en churreria helt nära oss och det är en verklig lyx att springa dit på morgonen och köpa dessa friterade bakverk. Det är någon sorts mellanting mellan struvor och munkar och de serveras lätt sockrade och om man vill tillsammans med tjock choklad att doppa dem i. Jag brukar doppa dem lite i kaffet bara. Det är så gott! Det som kallas för porras görs på en annan smet och är tjockare. Porras påminner väldigt mycket om våra svenska munkar fast i utdragen form.

Sedan iväg mot La Marina och den keramikaffär som vi kört förbi flera gånger. Affären ligger synligt efter stora vägen.

Den här affären har precis allt du kan tänka dig när det gäller klassisk spansk keramik och väldigt mycket annat. Allt från stora vackra krukor till kitschiga änglar. Vårt mål var att köpa keramik-skyltar till vår lägenhet i Umeå men bokstaven ”E” var tyvärr slutsåld av den sort som vi ville ha. Vi köpte några småsaker istället, bara för att de var så vackra. När vi betalat tar tjejen i kassan fram en platspåse och börjar lägga ner alla sakerna i påsen. Jag ropar ”¡No!” och här kommer mina spanska kunskaper från Netflix-serier fram. Att papper heter ”papel” har jag lärt mig från ”Casa de Papel”, så jag försöker fråga efter lite papper. Att ha 4-5 små keramiksaker skramlades runt i en och samma plastkasse är ingen bra idé. Tjejen i kassan svarar då ”No papel.” vilket gör mig lite upprörd. Jag fördelar ut inköpen till dotter och make som fick bära dem i händerna istället. Så tips om ni tänker handla här och inte vill att era saker ska skaka sönder i en plastkasse på väg till bilen eller bussen: Ta med eget inslagspapper.

Sedan iväg mot grottorna – Cuevas de Rodeo – i Rojales. Det finns aktiva grotthus kvar i Rojales, där det fortfarande bor människor eller att husen används till konsthantverksaffärer. Grottorna ligger samlade uppe på ett berg. GPS:en tog oss tyvärr till baksidan av grottkomplexet, där det både ingick att köra på supersmala gator, svårt att hitta parkering och rejäla trappor för att ta sig upp. På andra sidan fanns en utomordentlig parkering och inga trappor.

Vi gick runt lite bland grottorna men tyvärr var de flesta stängda. Det var dock uppenbart att det bodde folk där, någon hade ett hönshus och en konsthantverksaffär var öppen som vi gick in i.

Det var en härlig utsikt över Rojales. Själva Rojales tänker jag måste se ut som Torrevieja gjorde en gång i tiden: 1-2 våningshus efter smala gator. Vissa var väldigt fina och andra skulle behöva en rejäl upplyftning. Jag har en lite hemlig dröm om att få äga just ett sådant här stadshus med stor bakgård mitt i en liten stad och kunna sitta på en stol utanför huset som gamla spanska tanter gör. Det ser så otroligt mysigt ut.

Det snäckskalstäckta huset – Casa de la Conchas – var minst sagt unikt i sin design. Hur har en enda man fått tag på så många nästan exakt likadana snäckor att täcka hela fasaden med? Det är också moasik och vackra mönster. En riktigt vacker byggnad i all sin överdrift. Snäckhuset var dessutom till salu, om någon skulle vara intresserad. Det ska vara lika fascinerande vackert på insidan (och täckt med snäckor), men idag var allt stängt så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan bar det av iväg mot Almoradí. På vägen dit passerar vi två orter som ofta figurerar i ”A place in the Sun”: Daya Vieja och Daya Nueva. Vi stannade tyvärr inte i någon av dem men vi blev båda riktigt intresserade av just Daya Vieja. Det var så otroligt välskött. Jag kan ju tycka det var synd att ett mysigt litet torg fått någon sorts utsiktsanordning monterad, men i övrigt så kändes hela byn så otroligt ren, fin och välkomnande – omgiven av de fantastiska jordbrukslandskapet. Här tänker vi definitiv åka tillbaka för att stanna och äta lunch någon gång. Daya Nueva såg ut som en typisk spansk by och inget som gjorde att vi fastnade för just den orten.

Sista anhalten var Almoradí. Vad vi inte förstått var att det är marknad på lördagar och att vi anlände precis när alla stånden hade plockats ned. Nu förstår jag varför man flyttade marknaden utanför Torrevieja C för det var massor med skräp på marknaden. Det städades intensivt och det fanns fortfarande vissa avspärrningar kvar. I Almoradí hittade jag i alla fall det typiska spanska torg som jag brukar leta efter.

Det var inte många restauranger öppna just denna lördag, men vi hittade en engelsk sådan (engelsk säger jag då namnet, personalen, maten och även gästerna var engelsmän). Vi fick en god och rejäl lunch och åkte sedan snabbaste vägen tillbaka hem till Torrevieja.
Det finns mycket att se på inom närområdet kring Torrevieja!