Den här tiden är den absolut jobbigaste om man är hundägare: Blött, lerigt och massor med sand. Efter att inte lyckats skölja ur sanden ur Cindys päls efter promenaden, återstår inget annat än att låta de vackra Cavalier-lockarna falla. Jag borde ha badat henne innan, men det får bli tvärtom. Det kändes hopplöst att få ur den nästan kladdiga sanden ur pälsen.
Jag klipper egentligen bara bort alla långa behäng på undersidan och putsade tassarna. Tog inget på ryggen och bara lite på öronen. Dottern blev så sur förra gången när jag kapade Cindys öron, så jag inte vågar göra det igen.
