Sitter och läser morgontidningen VK och hamnar på ett helt uppslag av döds-annonser och ”Uppvaktning undanbedes”-annonser. En liten annons som deklarerar en förlovning och en lika liten ”Tack för uppvaktningen” finns insprängda på dessa två sidor.
Varför, undrar jag, är det så att vi förväntas dela med oss av sorgen men ”glömmer bort” att dela med oss av glädjen?
Jag förstår helt och fullt hur viktigt dödsannonserna och minnesorden är för de anhöriga – kommer så väl ihåg hur mycket vi jobbade och ansträngde oss med den biten då min pappa gick bort. Annonseringen är något jag inte skulle velat vara utan och som var en del i sorgeprocessen. Det är också viktigt att sprida även sorgliga budskap, så att bekantskapskretsen vet vad som hänt. Det går inte att ringa runt till alla, om man har ett stort kontaktnät.
Men visst är det väl så att folk fortfarande förlovar sig, har haft fantastiska fester och uppvaktningar som man enkelt kan tacka för genom en annons – om det nu ska finnas någon konsekvens? Jag får uppfattningen att det mest är kyrkbröllop som fotograferas och annonseras, men det måste vara fler som gifter sig än vad man ser bilder på i lokaltidningen. Folk förlovar sig hela tiden, men ytterst få annonserar numera i tidningen.
Uppvaktning undanbedes har jag däremot aldrig förstått poängen med… De som jag förväntar mig kan komma att uppvakta mig, har jag väl redan kontakt med och de borde veta hur jag tänkt tillbringa min födelsedag. Nej, hellre i så fall annonser om när man skulle vilja bli uppvaktad, så att folk vet när de kan komma och dela glädjen. Det kan hända att några extra dyker upp som man annars glömt bort att bjuda in, men det är ju bara bonus!
Sprid mer glädje!