Jag kände att jag var tvungen att allmänbilda mig, så tog mig tid att titta på filmen Frost / Frozen på Netflix igår kväll. Ville veta ”what all the fuzz is about” eftersom det kryllar av bilder på t.ex. Facebook där småtjejer klätt ut sig till Elsa. Lite efter min tid, jag vet, men dottern vill inte längre se sådant här på mig med bio och den dök upp på Netflix först nu.
Jag kan villigt erkänna att jag är tillräckligt barnslig för att uppskatta tecknade barnfilmer, men denna var, nja, kanske inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Coolt var när Elsa gjorde sina trick med snö och is. Olof var kul med sin flexibla snögubbekropp, trollen är supersöta och visst fanns det både humor och mer skrämmande scener. Men varför var de tvungna att sjunga hela tiden? Jag är ingen stor fan av musikaler och förstår inte varför små barn ska tvingas utstå detta fenomen även i tecknad form?
Jag undrar dock ännu mer nu varför ska alla småtjejer klä ut sig till den hysteriska Elsa, vars enda insats är att skapa ett palats av is, fly från problemen och halvt ha ihjäl folk? Borde inte lillasyster Anna vara den som man ser upp till eftersom hon är filmens verkliga hjältinna och aldrig ger upp och som tror på kärlekens kraft?
Å andra sidan kan man väl fundera på varför Disney gör Elsa, den kalla, nervösa, konflikträdda systern, till den vackra av de två? Den ärliga, heroiska, starka systern Anna med skinn på näsan och en vilja att ta itu med saker, pulsar runt i snön och jagas av vargar, ges ett alldagligt utseende och med kläder som kunde suttit på vilken bondflicka som helst. De är ju ändå bägge prinsessor som bor i slott?
Hur mycket än denna film är omtalad som nydanande eftersom det är två självständiga tjejer i huvudrollen, så känns den väldigt, väldigt traditionell och förutsägbar.