Vårt första besök till lägenheten som ägare till den känns verkligen spännande, pirrigt och samtidigt ansvarsfullt. Nu är det vårt ansvar att se till att den här lägenheten sköts om, att räkningar betalas och att allt fungerar som det ska. 11 dagar efter att lägenheten juridiskt hade blivit vår, så åker vi ner till Torrevieja igen. Nu är vi inte längre bara turister eller besökare i staden utan vi är fastighetsägare med både rättigheter och ansvar. Vi hoppas kunna bli en del av Torreviejas vardagsliv och med ett soicalt liv.
Det är verkligen en speciell känsla att komma till vår alldeles egna lägenhet med rymd och rejäla balkonger istället för till ett lite trångt och mörkt hotellrum. Det går många tankar genom huvudet då vi låser upp dörren: Kommer allt att se ut som vi minns det? Hur mycket av sakerna finns kvar? Vi köpte visserligen möblerat men säljaren har rätt att ta hand om personliga saker, så det kunde bara ha funnits möblerna kvar. Är lägenheten verkligen så underbar som vi minns den? Kommer vi att trivas lika bra här som vi hoppas på?
Vi hade inte behövt känna den minsta oro: Lägenheten är precis så fin som vi minns den och vad vi kan se, så finns allt kvar: Alltifrån tallrikar i köksskåpen till möbler. Denna helg tänker vi därför ägna oss åt att köpa det allra nödvändigaste och slänga bort det vi direkt känner att vi inte behöver. Vi hittar också igen den gemensamma takterrassen där vi direkt inser kommer att bli ett perfekt ställe att ta med sig en stol upp till och sätta sig mot en solvarm vägg mitt i vintern. Vi har inte fått några egentliga instruktioner kring praktiska saker utan en hög med nycklar i våra händer, så det blir en del undersökningar om var huvudströmbrytaren finns och var vattnen ska slås på/av. Vi funderar länge på var sophuset kunde ligga. Vi testar alla nycklar och låsta dörrar, men hittar inte igen något som ens är i närheten av ett soprum. Till slut så frågar vi vår spanske granne om var soptunnorna fanns. Han förklarar med gester och gemensamma fraser på spanska och engelska att soporna slänger man runt hörnet ute på gatan i olika gröna containrar.
Vi börjar med att snabbt gå igenom alla lådor och skåp för att se vad som redan finns i lägenheten och vad vi vill köpa nytt. Vi kommer att byta ut möbler och textilier eftersom men nödvändiga saker som vattenkokare behövs köpas in redan nu, likaså nya sängkläder för fräschhetens skull, trots att det finns en full omgång redan. Vi har hyrt bil denna gång, så vi åker runt mellan de olika stormarknaderna för shoppingen.
Visst köper vi en hel del nytt, men vi bär också ut en hel del gammalt i soporna. Den förra ägaren verkar ha uppskattat det maritima temat så en hel del stora och rätt dominerande prydnadssaker bärs ut i soporna. Begreppet flyttstädning existerar inte i Spanien så vi försöker städa och torka allteftersom. Vi hinner dock långtifrån klart vare sig när det gäller utrensningen eller städningen, men vi hinner en god bit på väg.
Parallellt med inköp och utrensning, så har vi en del möten att klara av också. Saker som tidigare bara hanterats via internet behöver nu signeras på riktigt. Dokument i orginal ska hämtas. Ett tips är att komma ihåg att bära med dig passet när du besöker olika officiella ställen eftersom det är den legitimation som accepteras för oss utlänningar. De är mycket säkerhetsmedvetna och noga med rutinerna i Spanien.
Visst är det en hel del jobb denna gång, men vi hinner också med att börja utforska våra kvarter och våra närmaste restauranger. Att äta en middag (menu del dia) för 7,50€ var inklusive valfri dryck, känns som rejäl vardagslyx. Vid nästa besök hoppas vi få mer ledig tid och mindre städ- och rensjobb.
Det fullkomligt kryllar av mäklare i Torrevieja: Känns som att det finns en mäklare i varje gathörn, så det är svårt att låta bli att lägga märke till dem. Inte heller vi kan låta bli att snegla i fönstren vi passerar med lite orolig blick: Ska det plötsligt annonseras en lägenhet där som vi har missat och som verkar ännu bättre och dessutom billigare? Efter ett par skyltfönster så slutar jag känna obehag utan tittar mer nyfiket. Vi ser inget som vi känner något större intresse för och är det något som verkar extra fantastiskt fint så är även priset extra fantastiskt. Det är klart att det så småningom kommer att dyka upp objekt som vi kommer att känna oss sugna på, men känslan av att haft en otrolig tur och verkligen hittat rätt objekt, är väldigt skön.
Vi hinner i alla fall med att träffa en kär vän och äta middag och får se lite av omgivningarna. Att ha vänner på en plats gör att du direkt känner dig ”hemma”, då det finns någon som väntar och är glad att just du kommer dit. Vi besöker också Svenska Kyrkan på Costa Blanca och deras söndagsgudstjänst. Just denna söndag har de festgudstjänst med installation av ny kyrkoherde, så det är ovanligt mycket folk och det krävs föranmälan till deras gemensam lunch. En sådan gång ”försvinner” nya besökare som oss och vi åker hem rätt snart efter avslutad gudstjänst. Vi får göra ett nytt försök en annan gång, eller hittta någon annan kyrka som ligger mer centralt i Torrevieja som vi kan besöka.
Det första vi köper är:
Sängkläder och handdukar (Jysk)
Städsaker och en dammsugare (Carrefour)
Porslin, bestick och glas (Carrefour)
Kökssax och hygienartiklar (Carrefour)
TV, kaffekokare och vattenkokare (MediaMarkt)
Och så givetvis frukost och Cola Zero (Consum)
Edit: Allt finns att köpa i Spanien, men allt är definitivt inte billigt. Spanien är inte ett billigt land längre om du ska köpa saker. Särskilt elektronik kostar väldigt mycket mer. Om jag inte gått på snacket i olika Facebook-grupper om att ”allt finns”, ”Spanien är inte ett U-land” etc etc så hade jag fyllt ett par resväskor med saker och tagit med ner redan första gången redan. Nästa gång vi åker tar vi även med oss:
Kaffe
Wettex-trasor
Gardiner och andra textilier
Mer sänglinne
Smörknivar
Osthyvel
All elektronik som går att packa ner i resväskan eller i handbagaget.
Möten som är tvungna att klaras av på plats:
Möte med banken: Vi träffar vår bankkontakt för att få vår inloggning till internetbanken. Dessutom passar vi på att byta till en annan kontoform som inte har några avgifter. Motprestationen är att vi för över 600€/månad. Pengar som lika snabbt kan flyttas tillbaka till Sverige igen. Vi får också skriva på för att beställa våra bankomatkort (de dimper senare ner i vår brevlåda hemma i Sverige).
Möte med försäkringsagenten: Vi hade redan tecknat en hemförsäkring via en försäkringsagent. Vi har skött allt via internet tidigare men nu behövs alla papper skrivas på i orginal.
Möte med mäklaren: Nu får vi alla papper i orginal. NIE-nummer och alla papper som tillhör lägenheten och köpekontraktet. Det är en riktigt diger lunta med olika intyg och kontrakt.
Möte med fiberinstallatör: Vi tecknar nu på plats ett kontrakt för internet via fiber. Eftersom det är väntetid innan en installatör kan besöka oss (10-15 dagar sägs det) tänker vi att vi tecknar kontraktet redan nu och ber dem komma och koppla in det nästa gång vi kommer ner.
Inköp av kontantkort till mobilen: Eftersom det sägs att många spanjorer vägrar ringa till svenska telefonnummer, så köper vi ett billigt kontantkort med ett spanskt nummer. Om det visar sig att det ligger oanvänt, så behöver vi ju bara kasta det. Det känns dock bra att kunna ringa från ett spanskt nummer och vissa spanska operatörer har heller ingen roaming, så du kan inte ringa till ett svenskt nummer hur mycket du än vill. Du behöver ha med dig ditt pass för att få köpa ett kontantkort.
Senare
Efter detta är det förhoppningsvis ”bara” vanliga saker att hantera. Jag skulle vilja måla om i sovrummet, men det får vi ta vid lämplig tidpunkt när vi är nere någon gång. Det är ingen kris med det. Samma sak gäller att allteftersom byta ut textilier och möbler till färger och mönster som är mer skandinaviska. Vi tänker också träffa en advokat för att skriva ett spanskt testamente. Det råder olika uppfattningar om detta är nödvändigt eller inte, men vi tänker i alla fall ta ett samtal kring detta. Vi behöver också bestämma vem som ska göra vår deklaration nästa år. Men allt detta kan vänta till ett senare besök.
Framför allt ska vi njuta av livet i solen och värmen så mycket vi bara kan! Vi avslutar sista dagen med att promenera ner till stranden, sätta oss på en bänk med en kall Cola Zero och bara njuta av solen, den ljumma vinden, värmen och den oerhört vackra utsikten. Det tar några dagar, men allteftersom dagarna går, så börjar kroppen kännas så mycket bättre. Det är lätt att andas i den salta havsluften och värme gör att muskler och leder blir mjukare och rörligare. Det känns lite sorgligt att åka hem till Norrland, som under tiden vi varit borta bara på en vecka förvandlats från höst till vinterkyla.
Det är dock en tröst att veta att vi redan har en till inbokad resa ner till detta paradis.
