Ett vanligt problem är att hunden vid möte med en annan hund, joggare, människa, cyklist eller annat sätter igång och skäller, drar och vill fram till objektet ifråga.
Med lite träning brukar det dock gå att få ordning på det hela.
- Du måste som förare alltid ligga steget före! Du får använda hökögon och försöka få syn på det mötande objektet i god tid och helst innan hunden själv ser det.
- I samma ögonblick kräver du ögonkontakt med hunden. Du har givetvis tränat hemma på säker mark på detta, så din hund känner till det kommando som du använder ("Gå fint!") och du vet v ilken typ av belöning och motivation som fungerar bäst på din hund (godis, leksak eller bara att du pratar oavbrutet med glad röst).
- Behåll kontakten med hunden under hela mötet. Om den försöker springa mot den andra hunden säger du "Nej!" och säger direkt "Bra!" då hunden återigen tar kontakt med dig. Inställningen ska dock vara att hunden inte ska släppa kontakten med dig, utan använd hela din fantasi för att behålla hunden uppmärksamhet. Strunta i att folk runt omkring dig börjar misstänka en allvarlig släng av sinnessjuka eftersom du går och pratar högt med pipig röst och studsar till lite emellanåt, för att hunden ska hålla uppe intresset.
- De första gångerna kanske du behöver stanna vid vägkanten för att minska störningarna: Men huvudsaken är att hunden lyckas!
- Om du använder godis kan du gärna ge en liten försmak av den stora belöningen under själva mötet om det behövs, för att avleda hunden lite extra. Se till att godiset är tillräckligt gott så att hunden verkligen gillar det bättre än att springa runt och skälla mot en annan hund.
- Då mötet är över belönar du i massor med godis, leksak eller vad som krävs. Om hunden inte varit duktig brukar jag "grymta lite över det" för att visa mitt missnöje och sedan gå vidare.
När du jobbat tillräckligt länge kommer hunden att förknippa möten med godis/belöning och ligga steget före dig där. Dvs: Då den ser en hund kommer den direkt att gå upp i fot-läge och inte ge sig förrän belöningen kommit in i munnen. Det hela går alltså ut på motbetingning: Ett beteende som finns från början ska efter träning utlösa ett annat. I vårt fall: En cyklist som närmar sig ska efter träning resultera i att hunden tar kontakt med dig istället för att som tidigare rikta sin uppmärksamhet mot den mötande. Det finns de som kallar detta för "skvaller-metoden", vilket faktist är en riktigt bra metafor: Man kan se hela träningen som att man lär hunden att komma till matte/husse och "skvallra" om att det är något på gång.
Och se till att hunden inte får chans att göra fel. Om den inte kan uppföra sig då den möter andra hundar och springer fram till dem, så ska de inte gå lösa! Varje gång de sprungit fram har de "vunnit" och det är långt ifrån alltid som mattes/husses bannor upplevs som större straff än vad belöningen att få rusa fram till den mötande hunden är.
Och hellre en godis för mycket än en för lite!