Några personliga reflektioner över
Cavalier King Charles Spaniel

Varför valde vi Cavalier King Charles Spaniel?

Så köpte jag ytterligare en ras! Den här gången blev det en liten dvärghund. Jag var ute efter en mindre hund till formatet som även min dotter skulle kunna träna någon gång i framtiden – om hon vill. Samtidigt ville jag ha en intelligent, glad, lättsam och lättskött hund som inte kräver för mycket aktivering (läs: kelig knähund) men som samtidigt kan följa med på en ordentlig promenad. (När det gäller en verklig arbetande hund finns det för mig bara en ras: Groenendael.) Cavalieren passar perfekt in på de kriterierna. Att de sedan är söta som små dockor och keliga till tusen gör ju inte saken sämre.

Standarden säger: "Cavalier King Charles Spaniel är en livlig, behagfull och välbalanserad hund, med milt uttryck. Till karaktären är den absolut orädd ock käck. Till temperamentet är den glad, vänlig, aldrig aggressiv, utan antydan till nervositet."
Och jag tycker verkligen stämmer…!

+ Älskar människor

Gladare hund än Cavalieren finns inte: Alla nya människor möts med viftande svans och hundpussar i ansiktet – om den kommer åt. Det näpna utseendet och lilla formatet gör också att få kan motstå hundens inviter. Man kan t.ex. känna sig trygg inför t.ex. en utställning att hunden i varje fall inte kommer att ha några problem i kontakten med domaren.

+ Riktig hund

Innan vi köpte vår lilla tjej så fick vi höra många kommentarer från "förstå-sig-påarna" i stil med att: "Ska ni skaffa katt?" eller "Ska ni skaffa pensionärshund". Jag kan dock direkt avliva alla myter om att det här varken skulle vara en riktig hund eller att det är som att ha en katt. Jag ogillar egentligen uttrycket "stor hund i liten förpackning", eftersom det indikerar att de flesta småhundar har andra egenskaper än större raser. Jag ville ha en riktig hund fast i mindre format och det var precis vad jag fick. Hon är precis lika mycker hund som våra större hundar har varit och har gått igenom hela registret på de bus som en valp kan ställa till med: Alltifrån att stjäla gymnastikskorna och tugga sönder bakkappan på dem till att gräva upp trädgårdslandet eftersom det låg en alldeles speciell pinna nedgrävd där som man absolut var tvungen att få fram. Den har ett stort föremålsintresse och apporterar gärna bollar. Kampen finns också där. Den stora skillnaden mellan vår Cavalier och de andra hundarna vi har haft är inte storleken utan att hon är Spaniel och allt som följer med de anlagen. Hon har ett annat ursprung än en vaktande valllhund och agerar utifrån det. Men om man tror att hon för den sakens skull inte skulle vara en riktig hund bara för att hon är liten till växten, så misstar man sig grovt.

+ Orädd

Det står i standarden att Cavalieren ska vara "orädd och käck" och det stämmer verkligen. Den är helt orädd! Den ser inga faror någonstans och rusar fram mot allt nytt för att undersöka. Som ägare måste man vara uppmärksam på vad som försiggår så att den inte helt "orädd" rusar fram till alltför stora hundar, gräsklippare, bilar, cyklister eller annat som drar till sig uppmärksamheten. Det är en tuff liten hund.

+ Tålig

Cavalieren är varken bräcklig eller ömtålig. När du får hem din valp kommer den att vara stor som en Chihuahua och måste skyddas från att hoppa från soffor, sängar eller att snubblas på. Som vuxen tillhör den en av de större dvärghundarna och kommer att vara tåligare än man tror. Den är definitivt inte bräcklig eller ömtålig och kommer att orka lika långa promenader som dig själv. Den är stadig och tålig och definitivt inte någon bräcklig liten dvärghund.

+ Tystlåten

Cavalieren anses inte som någon bjäbbig hund. Den är jämförelsevis relativt tystlåten. Visst kan den skälla, men den bjäbbar absolut inte i onödan.

+ Lättskött päls

En Cavalierpäls är lång och silkig men samtidigt lättskött. Den behöver inte trimmas eller klippas. Det räcker med normal daglig genomgång för att se att den är tovfri. Särskilt de långa öronlapparna kan behöva sig en daglig översyn så att inga tovor uppkommit. Men pälsen kan defintitivt klassas som lättskött. Pälsen är tillräckligt tjock för att skydda den mot kyla vintertid utan att man ska behöva ha täcke på den. Dock kan man vilja sätta på någon form av overall under den regniga delen av året för att minska mängden sand som hunden drar in i huset efter en promenad.

+ Lätt att resa med

Den lämpliga storleken gör att Cavalieren kan följa med i princip var som helst. Den är tillräcklgit liten för att kunna resa som handbagage i en väska om man flyger. Den är också tillräckligt liten för att den ska kunna följa med på de flesta ställen där man får ta hund med sig. Dina bekanta kommer säkerligen inte att ha något emot att du tar emd din Cavalier på besök. Man orkar bära en Cavalier genom t.ex. en folkmassa.

+ Ingen aggressivitet

Den finns ingen som helst aggressivitet i en Cavalier. Den älskar allt och annat och tanken att ta till skärpan existerar inte! Däremed inte sagt att den inte har temperament, men skärpan finns helt enkelt inte där. Det är en helt igenom vänlig och mjuk hund som löser situationer på andra sätt än att ta till skärpa. Den visar heller ingen som helst aggressivitet mot vare sig djur eller andra människor utan tror bara att hela världen är vänlig och ska bemötas på samma sätt.

+ Passar alla

Det här är en ras som passar både i en barnfamilj eller en lugn pensionär: Den är tillfreds med promenader och lek på gräsmattan men kan också följa med på långa turer i skogen eller träna agility på brukshundklubben. Den ställer upp på de flesta aktivieteter som dess storlek tillåter. Dock är det viktigt med motion: En Cavalier ska aldrig vara överviktigt och en vältränad hund håller sig pigg långt upp i åldrarna. Samtidigt som den kan "bara" vara en trevlig och glad sällskapshund så kan den visa framfötterna på t.ex. agilitybanan. Det är också en okomplicerad utställningshund. Givetvis krävs det att man tränar inför en utställning så att hunden både visar upp sig snyggt, är van att stå på ett bord och visa tänderna, men på en Cavaliers inställning är ändå att allt och alla är spännande och värda att ta sig en extra titt på.

+ Roar sig gärna själv

Det är olika på hur olika raser leker. En Cavalier leker ofta som en katt: Dvs helt på egen hand utan att matte/husse måste vara involverade och kasta bollar eller engagera sig på egen hand. Vår Cavalier leker gärna med själv med någon typ av s.k. "aktiveringsleksak", jagar solkatter, leker med sin boll eller springer runt med sitt mjukdjur. Därmed inte sagt att man får glömma bort att leka och engagera sig i sin Cavalier, men de kan roa sig på egen hand en liten stund.

+ Kelig

Jag har aldrig haft någon så gosig och kelig hund. Min Cavalier ligger och gosar i knäet eller myser i sängen och njuter av varenda sekund. Hon älskar kroppsnära kontakt, är mjuk och len att smeka och klappa och är helt enkelt en riktigt ljuvligt gosig liten vovve.

+ Hund med möjligheter

Det här är en intelligent och lättlärd hund. Den har en naturlig "will to please" och tycker det är roligt att aktivera sig tillsammans med matte och husse. Är man intresserad av olika hundsporter så finns det potential att ta fram, om man vill.

– Älskar människor

Visst är det kul med en hund som älskar allt och annat, men ibland kan det gå till överdrift. Så fort vi ser andra människor ska hon dit och hälsa. Man måste träna inkallning och lydnad på dem så att de inte springer över vägen bara för att hälsa på de som promenerar där. På samma sätt som hon älskar människor så älskar hon även andra hundar och djur och ser hon en annan hund så är alla inkallningskommandon som bortblåsta! Att träna in kommandot hit ordentligt är ett måste!

– Riktig hund

Det här är verkligen en riktig hund! Cavalieren har otroligt vackra bedjande ögon och kan tigga sig till nästan vilken favör som helst. Det gäller att stå emot och inse att det  här verkligen är en riktigt hund som måste ha samma uppfostran som en sådan för att inte ta över kommandot i familjen. Det är ingen porslinshund, utan den ska behandlas om vilken annan stor hund som helst.

Eftersom det här är en "riktig" hund kommer den att uppföra sig som en "riktig" valp att tugga på allt den kommer över. Utrusta er med ett stort lager tuggben och erbjud dessa istället för mattes skor, husses plånbok, sladdar, kablar eller vad nu din Cavalier får för sig att sätta tänderna i. Men som allt annat valphyss kommer även bitandet att gå över. Vår lilla Cavalier är också en mästare på att rumstera om i trädgården och gräva upp allsköns saker. Särskilt stenar är otorlgit intressanta och hon kan gräva ordentliga hål för att sedan rusa runt med en stor sten i munnen som hon hittat i jorden. Givetvis är inte stenar bra leksaker för sköra valptänder, så det gäller att hålla koll på valpen.

– Orädd

Eftersom Cavalieren är helt orädd måste man som ägare emellanåt skydda den från eventuella faror. Man måste vara uppmärksam och ligga steget före så den inte rusar iväg och utsätter sig för onödiga risker. Själv tror den att hela världen är vänligheten själv och har inget sinne för att det t.ex. kan finnas hundar som inte är lika leksugna som den själv. Eller att det kan komma en bil på vägen, när den är i färd med att rymma för att hälsa på de där människorna som går på andra sidan vägen.

– Kan matvägra

Ett problem som jag aldrig tidigare stött på var matvägran. Cavalierer kan vara otroligt kräsna med maten under valptiden, samtidigt som de under uppväxten verkligen behöver all näring de kan få för att bygga upp kroppen. Det gäller att inte ge efter och börja pjoska för mycket samtidigt som man måste se till att de äter den mat de får: En valp får inte svälta! ¹ De börjar dock att äta normalt så småningom och då brukar problemet med aptiten snarare vara det omvända.

– Lång vit päls

Den långa vita pälsen fäller… Det positiva är att håren är långa och lätta att bosta bort från kläder och andra textilier. Det negativa är att de syns! Även om hundar fäller sin päls ordentligt två gånger per år, så kommer det att finnas lösa Cavalier-hår hela året om. Regelbunden borstning och bad eliminerar hårfällningsproblemen, men man ska inte blunda för att man kommer att hitta långa vita hårstrån på alla svarta kläder (om man har en av varianterna som har vit päls).

– Lätt att skämma bort

Cavalieren är verkligen söt! Den har stora, mörka, bejande ögon. Men låt inte dessa ögon lura dig. Bakom den sockersöta ytan finns det en riktig hund som kräver samma behandling som vilken annan hund som helst. Det är lätt att skämma bort en Cavalier och det som är sött när hunden är en liten valp kan vara rent olidligt då hunden vuxit upp. Så var noga med att lära in goda vanor redan från början. Det här är en riktig livsnjutare som kommer att göra allt för att få sina önskningar uppfyllda.

– Envis

Trots att Cavalieren har en "will to please", är intelligent och lättlärd så är den också otroligt envis. Det gäller att vara envisare än sin hund, vara konsekvent och verkligen visa vad man vill. Man får inte ge sig om man vet att man har rätt. I annat fall kommer din Cavalier att bestämma hur den tycker att saker och ting ska göras.

– Kan ha jaktinstinkt

Cavalierens ursprung är jagande spaniels. Även om den har avlats under många hundra år till att vara en trevlig sällskapshund så finns instinkterna kvar där. I mer eller mindre grad i olika individer. Det finns Cavalierer som mer än gärna ger sig av på en egen fågeljakt i skogen. Så återigen: Inkallningsträning och bra kontakt är ett måste.

– Hjärtproblemen

Hjärtproblemen som finns inom rasen är dess största nackdel och problem. Rasklubben har dock satt upp riktlinjer för att eliminera antalet unga hundar som drabbas av hjärtproblem. Man hoppas att genom bekämpningsprogrammet skjuta debuten av blåsljud allt senare upp i åldern. En äldre hund som drabbas av blåsljud kan i regel leva med detta många kommande år och behöver kanske inte ens medicineras. Unga hundar som drabbas av blåsljud har däremot en sämre prognos. Ett gott råd vid köpa av Cavalier är att köpa valp efter hjärtundersökta föräldrar som är så gamla som möjligt och att det i stamtavlan ska finnas så många fria äldre hundar som möjligt. Å andra sidan så kan man också konstatera att många andra raser har rätt stora problem med diverse ärftliga sjukdomar. Att man däremot uppmärksammat och tagit tag i hjärtproblemen är i varje fall ett steg i rätt riktning.

Kommer vi att Cavalier igen?

Defintivt JA! Det är en helt otroligt trevlig liten hund som verkligen kan klassas som sällskapshund i dess rätta bemärkelse. Den kräver inte en massa aktivering, men ställer ändå upp på det man erbjuder och är alltid på ett strålande humör. Man blir helt enkelt väldigt glad av att ha en liten Cavalier omkring sig!

1. Jag provade olika märken och sorter på hundfoder (både dyra och billiga) innan jag har hittat några som Cavalieren gillade och åt av egen fri vilja och som uppenbarligen upplevdes som extra smakliga. Det är skillnad på att äta bara för att man måste och precis bara så mycket att man inte längre är utsvulten, jämfört med att äta en normal måltidsstorlek och samtidigt verka tycka det är gott. Det spelar ingen roll hur dyrt och fint fodret är om hunden ändå inte äter det. Alla foder som säljs idag som helfoder är fullvärdiga foder för hundar och ibland kan man hitta något som hunden gillar och mår bra även bland de märken man normalt inte tänker på i första hand. Recept och innehåll ändras också kontinuerligt på de olika märkena. Jag har förutom torrfoder även provat s.k. färskfoder (som köps fryst) och förutom att det är lite besvärligt att hantera i vardagen (och nästan omöjligt att ha med på resor), så är det nog ändå det säkraste kortet att satsa på till en kräsen hund. Men det är alltid bra att leta sig fram till ett torrfoder att ha som godis, komplement eller de gånger som färskfodret helt enkelt inte går att ha med. 

Men jag kan samtidigt erkänna att jag ibland både handmatat, slängt kulorna på golvet, blötlagt och mosat till "blötmatskonsistens" eller blandat i lite extra gott (matrester eller blötmat) för att hon skulle få i sig maten som valp. Använde också hennes foder som godis på promenader, så att hon ska få i sig lite extra. Om inte valpen får i sig tillräckligt stora portioner enligt tillverkarens anvisningar, kan man ge dem ett vitamin- och mineraltillskott, som exempelvis Dogevit, i motsvarande mängd.

Ett gott råd är att fortsätta använda det foder som uppfödaren har gett till sina valpar: Använd samma märke oavsett om det är ett dyrt specialfoder som måste specialbeställas från bortre Mongoliet eller ett lågprisfoder som kan köpas på närmaste mavaruaffär. Min erfarenhet är att Cavalierer har en tendens att "hålla fast" vid de foder som de en gång startat med och att man får minst problem med matlusten om man fotsätter med det foder de från början vant sig vid att äta.