Jag har länge hävdat att vore jag i musikbranschen skulle jag satsa på vuxna nybörjare och vuxna ombörjare. Här finns stor potential både för att sälja instrument och att sälja kurser. Jag själv tillhör de som har svårt att motivera mig fullt ut genom att bara sitta hemma och spela för mig själv. Det behövs ett fysiskt sammanhang också. Det finns en otrolig mängd av play-a-long musik både att köpa och gratis på YouTube, men det är inte samma sak. Vi som är vuxna och med utflyttade barn har ofta både tiden och pengarna att lägga ner på att spela. Och pengar behövs det för att köpa bra instrument.
Jag har fattat tycke för blockflöjter och har alla storlekarna ner till bas. Favoriterna är dock tenorblockflöjt och basblockflöjt. Vackraste tonen ger tenorblockflöjten men det är ibland så otroligt vilsamt ibland att spela på basblockflöjten som har en mörk varm lugnande ton. De mindre flöjterna kräver inget större omfång av fingrarna och kan spelas av de flesta. Basblockflöjten har flera klaffar för att minska avståndet och är ungefär som att spela på en altblockflöjt, när det gäller avståndet mellan ”hålen” (eller klaffarna). Tenorblockflöjten är dock en helt annan sak… Här finns oftast ingen eller max en klaff som hjälp för att täcka hålen.
Men det finns hjälp att få.
Jag anade att tenorblockflöjt skulle vara svårt för mina korta fingrar, så min första testflöjt mer eller mindre blev en Thomann Tenor Recorder. Jag vet att det inte är den absolut bästa flöjten ljudmässigt, men ca 300 kr var det värt att testa hur den kändes. Storleksmässigt stämmer den överens med de andra standardblockflöjterna från t.ex. Yamaha. Och det gick inte alls… Jag får stretcha så det gör ont i fingrarna och det kanske skulle gå med mycket tid och mycket tålamod. Jag har ingetdera.
Jag gjorde en marknadsundersökning och kom fram till att Aulos 211A Robin Tenor Recorder skulle fungera även för små händer. Och det trots att den saknade klaffar. Och ja – det gör den! Det är en liten smäcker lättspelad blockflöjt i plast. Det jag upplevde var att den snabbt blev igentäppt av fukt, så tänkte att nu när jag vet att jag kan spela tenorblockflöjt, så vill jag ha en i trä istället.
Den modell som jag fick fram skulle vara mest lik Aulos 211A är Küng 1511 Studio Tenor Recorder Det var en helt ny värld som öppnade sig. Träflöjter är trots allt träflöjter och förutom att den låter vacker, så är den riktigt vacker.
Jag hann dock tyvärr inte använda den så mycket innan jag ramlade och bröt mitt högra lillfinger. Ni vet det där fingret som är avgörande för att kunna spela massor med olika noter på en blockflöjt! Jag har dock vant mig vid att lillfingret är lite knasigt och alla flöjter går att spela numera – utom min fina tenorblockflöjt. Det spelar ingen roll hur jag vrider nedersta delen – jag lyckas aldrig täcka både näst sista och sista hålet samtidigt och frustrationen är total. Ut och leta en lösning.
Det finns något som kallas för comfort recorder (”bekväma blockflöjter”). Dessa flöjter har extra klaffar och på tenorblockflöjten är det samma uppsättning av klaffar som på basblockflöjten. Comfort recorders finns både med raka eller böjda nackar. Tyvärr finns inte dessa i plast från de stora tillverkarna, troligen då efterfrågan är inte så stor. Det finns de som sätter klaffar på befintliga plastflöjter, som t.ex denna modifierade tenor i plast . Jag kände mig dock lite skeptisk till konstruktionen, så vågade inte beställa någon.
Det finns ett antal olika comfort recorders i trä att välja mellan. Jag har varit nöjd med mina andra Küng-blockflöjter så det blev ytterligare en sådan: Küng Sinor Tenor Recorder. Det var en lång process innan jag tryckte på ”Beställa”-knappen eftersom den är bra mycket dyrare än en standardblockflöjt. Men till slut bestämde jag mig för att jag var värd det och beställde hem en. Och oj så fin den är! Helt underbart vacker ton. Lätt att hålla i. Både låga och höga toner kommer fram lätt. Och inga som helst problem att nå några av klaffarna eller hålen. Att den är böjd gör att spelställningen blir bekvämare. Jag tycker nog inte att den är lika snygg som den mörka flöjten jag hade förut, men körsbärsträdet är helt OK och den känns väldigt lätt att hålla i.
Så nu kan jag spela tenorblockflöjt igen! Jag kan tycka det är synd att inte Yamaha eller Aulos tillverkar några tenorblockflöjter i plast som har extra klaffar. Det skulle ge många fler chansen att få prova på att spela även tenor. Det är inte ovanligt att köpa en flöjt först i plast och när man sedan vill gå vidare så köper man en in trä. Det känns som det blir ett stort hopp mellan alt och bas, där det finns alla sorters varianter både billiga i plast och sedan i precis alla prisklasser i trä.
Blockflöjt är ett roligt och lättillgängligt instrument att spela. En första investering är förhållandevis liten. Att lära sig grunderna är enkelt. Dock så skulle jag ändå säga att alt, tenor eller bas är att föredra om du ska börja att spela. Dessa går inte alls att jämföra med det ibland gälla ljudet av sopranblockflöjt som många familjemedlemmar har fått lyssna på. Altblockflöjten är egentligen standardstorleken med stor klassisk repertoar. Både alt och bas är stämda i F. Tenorblockflöjten är däremot stämd i C så ofta enklare om du vill vara med och spela t.ex. en melodistämma direkt från en sångbok.
Happy Recording!