Det blåser idag och solen gömmer sig bakom molnen. Termometern visar på 23 grader, så det är ändå skönt utomhus. Vi har en ledig dag utan några som helst åtaganden så bestämmer oss för att utforska omgivningarna. Vi har tillgång till hyrbil också denna helg, så perfekt läge för en biltur. Planen är att åka till Mil Palmeras och äta lunch på den s.k. restauranggatan, en titt på stranden och sedan hemfärd via bostadskvarteren i Pueblo Latino och Torre de la Horadada, för att sedan åter vända hem igen mot Torrevieja C.
Det är enkelt att med hjälp av GPS:en hitta till restauranggatan som heter Paseo Romea. En stor parkering finns dessutom strax bredvid med gott om lediga platser. Det är en riktigt mysigt liten gågata som kantas av i första hand restauranger. Jag har svårt för att bestämma mig om det är turistfälligt eller bara trevligt och praktiskt att ha samlat allt på ett och samma ställe. Jag bestämmer mig för att det är trevlig. Jag och maken slår oss ner på en av de små restaurangerna som erbjuder både lä för vinden och menú del día för 9,80€. Maten är helt OK och serveringen trevligt. Hela stämningen känns dock lite avslagen och inte så mycket folk rör sig efter gatan. Intressant är också att vi under hela tiden enbart hör svenska och norska pratas runt omkring oss.
Efter lunchen så går vi vidare ner till havet och mot den långa trappa som leder ned till stranden. Självklart så badar inte någon en sådan här dag, då vågorna går höga med rejäla vita gäss. Under högsäsong så är detta absolut en helt fantastisk strand: Bred, lång och väldigt vacker. Jag skulle gärna vilja åka hit och bada någon dag nästa sommar.
Efter strandbesöket tar vi oss på småvägar ner mot Pueblo Latino och vidare mot Torre de la Horadada. Vi kör förbi de vanliga äldre husen som man ser i alla urbanisationer efter Costa Blanca, men ser också en hel del nybyggnationer i form av de vita kantiga byggnader, som numera är den vanliga designen på radhus. Jag har förstått att detta är ett av de mer expansiva områdena, då det fortfarande finns stora byggbara tomter.
Det som slår oss bägge är hur off-season hela området känns. Blåsten och de vissna löven som yr omkring bidrar till riktig höstkänsla, trots att luften är ljum. Vi reagerar också över att några affärer/restauranger verka stängda och att vi knappt ser några människor som rör sig på gatorna ens i centrum. Jag försöker titta in bakom grindarna för att se om det finns bilar parkerade, men närvaron av bilar som kan tyda på att det faktiskt finns folk i grannskapet är få. Jag kan säga att det är inga som helst problem att hitta en parkeringsplats en dag som denna, då det bara står enstaka parkerade bilar här och där.
Vi vänder sedan via N332 tillbaka norrut igen, hem mot Torrevieja och kommer tillbaka till en levande stad med folk och rörelse på gator och paseo. På gatan hör vi direkt spanska talas, precis som man gör då man lever vardagsliv i Spanien. Jag känner att jag är hemma.
Jag tänker också vilken skillnad det är på en riktig stad som Torrevieja och stora urbanisationer som inte har någon grund av bofasta som jobbar och bor på orten året om, med all service som följer med detta. Bara det faktum att vi bara hörde svenska/norska den korta tid vi var där bidrog också till den tydliga turistkänslan. Det är alldeles säkert ett fantastiskt område att bo i sommartid – och (viktigt!) om du har tillgång till egen bil. Men under lågsäsong skulle jag inte vilja vara ute i en urbanisation av det här slaget.
Det är trevligt med utflykt ut på ”landet”, men jag var väldigt glad att få komma hem till Torrevieja igen, där folklivet sjuder även en blåsig dag i oktober.
Kul att läsa om hur olika orter upplevs. Klar skillnad blir det ju på ”folkliv” då Torrevieja kommun har ca 85-90.000 inv och Pilar de la Horadada dit Mil Palmeras och Torre de la Horadada tillhör endast ca 20-25.000 inv.
Jag och min man älskar detta området. För 30 år sen fastnade vi för detta området. Pueblo Latino va då en liten spansk stad med fiskehamn. Som nu har vuxit enormt. Många av husen står tomma för det är spanjorernas sommarställe. Men vi är här utanför säsong och är nöjda med folk som bor i området för restaurangerna är öppna vintertid. Sedan är det bara några minuter in till Pilar de la Horadada som är genuin spansk stad som har allt
Hej Janiccée och tack för att du både besöker min blogg och ger kommentarer. Jag tänker nog att det mer var antalet stängda hus som gav nästan en känsla av en spökstad. Även en liten ort kan kännas bebodd, vilket vi inte tyckte att detta område gjorde just denna tid på året. Men så klart att en stor stad ”lever” mer än en liten ort.
Hej Birgitta! Jag blir så glad när någon kommenterar. Ja, så är det ju. I princip alla orter med en marina idag har vuxit fram från tidigare små fiskebyar efter kusten. Jag är alltid lika fascinerad över att titta på gamla bilder över Torreviejas utveckling där den dominerande byggnaden länge var kasinot, som idag känns som ett litet hus i dagens stad. Jag är glad över att ändå så pass många låga hus är kvar inne i city, vilket ger en blandad bebyggelse och verkligen gör att man känner att man är i en spansk stad.
Hej,
en sen kommentar! För 20 år sedan var jag i Mil Palmeras i augusti. Det var VARMT och inte många nordeuropeer på plats. Bodde i en lägenhet som ägdes av makens företag och runt omkring oss talades enbart spanska. Vi var där på spanjorernas semestertid. Tänkte bara att det kan variera med årstid vilka som bor på orten. Jag blir nostalgisk när jag tänker på resan.
Hej och vad glad jag blir att du både läser och kommenterar min blogg! FÖr 20 år sedan så var det inte lika mycket nordbor som köpte i Alicante-trakten. Det känns som att det mer eller mindre exploderat och de sista åren har svenskarna kommit starkt. Men lite samma situation är det fortfarande i augusti: Det är spanjorernas semestermånad och ”nordmännen” försvinner mer bland alla semesterglada spanjorer. Många som bor här mer eller mindre permanent, åker också hem till Sverige under de varmaste månaderna här (juli-augusti) för att istället uppleva de bästa svenska sommarmånaderna. Oavsett – så är Costa Blanca så nära paradiset man kan komma!
Hej . Mina föräldrar köpte en härlig våning med takterrass i Torre de la Horadada -89 !! Allt börja då , nytt i denna idyll !! Ngr meter ner till nya torget som skapades då , och gångavstånd till det gamla genuina . Vi njöt i omgångar , tillsammans eller själva , med alla resor ner i 15 år . Blev tjenis med dessa fantastiskt trevliga spanjorer som hade sina sommarhus där ! Ett paradis !! Numera bor vi på Servigroup La Zenia , hyr bil och åker ner denna lilla bit för att minnas o bli nostalgia . För att se och träffa dessa fantastiska testaurangägare i lilla byn , som fortfarande känner igen oss , fantastiskt ! Alla omgivningar med så många minnen !!