Någon gång ska man besöka en vingård och nu har vi gjort det. Vi åkte med David’s Coachtrips till Bodega Viña Elena. Vi blev hämtade på upphämtningsplatsen efter Av. de las Cortes Valencianas som kallades för ”The old Eroski stop”. För oss som inte har en aning om vilka affärer som låg var en gång i tiden, så ligger stoppet mittemot Mercedez Benz och helt nära den stora Kina-affären och Kolstad Property (Av. de las Cortes Valencianas, 29, Torrevieja).
Allt fungerade bara bra. En guide som pratade tydlig engelska och tiderna hölls. De som reste med oss var både svenskar, norrmän, engelsmän, tyskar, irländare och jag tror jag hörde lite holländska också. Bussen var helt full.
Efter att ha plockat upp folk på en massa ställen, så kom vi till slut fram till vingården som ligger bortanför Murcia. På andra sidan vägen så odlades det både vindruvor, mandlar och oliver, som alla har olika skördetider.
Vi fick en guidning genom hela vinprocessen. Dessa var vintunnor som vi är vana att se dem: Det är dock målade betongkärl som ska påminna om den gamla tiden.
Cabernet Sauvignon är en av de druvor som odlas. Lägg märke till rosen som står först i raden av vinrankor. Den finns där för att varna om eventuella sjukdomar som kan angripa vinrankorna. Rosorna är känsligare än vinrankorna så visar tidigare att det är något problem på gång. Lite som kanariefåglarna i gruvan som varna om koldioxidhalten blir för hög.
Skörden var över men lite vindruvor fanns ändå kvar på grenarna. Druvorna var betydligt mindre än jag förväntat mig, men de smakade sött och gott.
Den mest kända druvan som odlas kring Murcia är monastrel. Vinrankorna ser denna tid späda och små ut, men är större och yvigare innan skörd. Monastrel-druvan trivs ypperligt i detta klimat. Det ser väldigt stenigt och torrt ut på marken, men stenarna hjälper till att hålla kvar fukten i jorden. Monastrel-rankorna söker sig sedan långt ner under jorden för att hitta vatten.
Det går åt mycket tomflaskor för att förvara det färdiga vinet.
Oliver… Bodegan har även sin egen olivolja.
Du vill inte fastna i skruven som skruvar in vindruvorna för att få juicen utpressad. Som en scen direkt tagen ur en skräckfilm, när du tittar ner i det stora karet, den stora metallskruven och ett rejält utgångshål.
Allt på vindruvan tas tillvara under vintillverkningen. I en hög samlas alla stjälkar. Och i den andra högen samlas alla druvskal. Druvskalen är fortfarande fulla med antioxidanter och färgämnen, så säljs vidare till skönhetsindustrin.
De nya moderna vintunnorna för jäsning är superstora metall-behållare där det går att hålla exakt temperatur under jäsningen.
Ekfat med lagrat vin i långa rader. Det krävs 6 månaders lagring för att få ett vin godkänt som crianza här.
Och så som avslutning vinprovning och vininköp med tillhörande tapas.
Efter besök på bodegan så åkte vi till Jumilla för middag i något som mest kan beskrivas som en stor festsal. Vår grupp var den första som anlände, men efter en timme var hela salen proppfull med folk.
Maten var god och sällskapet pratsamt. Förrätten såg ut så här:
Efteråt kom jag på att jag nog borde fotograferat det övriga också, men då var redan efterrätten uppäten (profiteroles i chokladsås).
Till slut den obligatoriska filmen som denna gång nästan är helt och hållet mobiltelefonens förtjänst.
Trevligt att få ta del!