Kloka tankar om singellivet i Kyrkan av Ninna Ekstrand och AnnaMaria Bergqvist. Jag kan nog tänka mig att åka och lyssna på dem och jämföra erfarenheter om de kommer till Umeå. Man får inte glömma bort hur det är för andra, för att man själv har hittat hem. Jag är i alla fall glad att min församlings årliga helg för att svetsa samman ”familjen” kallas för församlingshelg och inte familjehelg. Och jag hoppas och tror att alla känner sig välkomna dit.
Jag har själv alltid känt mig oerhört välkomnad trots att jag var singel då jag aktivt började engagera mig i kyrkans aktiviteter. Singeltjejerna har ett eget rum att sova i och det har varit jättemysigt att få ligga och prata sent på nätterna och fått lära känna nya tjejer som man kanske bara sagt ”Hej” till i kyrkan annars. Jag ser bara goda saker med dessa församlingshelger och jag ser nog dessa helger som någon sorts ”släktträff” där familjemedlemmar träffas, umgås och trivs – oavsett civil status.
Däremot så tycker jag att jag under åren har blivit inbjuden till rätt många evenemang utanför kyrkan som kallats för familje- eller respektive-någonting, där man förväntats ta med sin partner/familj. Dit har jag aldrig gått. Eller gått dit och deltagit i det nödvändigaste för att så snabbt jag kunnat smita iväg (oftast direkt efter middagen). Har inte varit roligt alls, på något som helst vis.
[ Dagen ]