Innan jag började läsa bibeln visste jag så pass mycket att det hade kommit ut en ny reviderad upplaga av den rätt ålderdomliga bibel som jag tidigare bläddrat i. Men det finns ju massor med olika översättningar som är i bruk idag!
Hur översätter man rätt, när det handlar om att översätta från ålderdomliga skriftspråk?
Målsättningen måste vara att den översatta skriften ska vara:
- Korrekt: Den ska återge exakt samma budskap som originalet. Inga tankar ska dras bort eller läggas till.
- Klart: Budskapet ska vara tydligt.
- Naturligt: Det språk som används måste vara förståeligt för oss nutida läsare.
Det ytterligheter när det gäller att översätta bibeln:
- Översätta den ord för ord direkt från orginalspråket. En ord-till-ord-översättning kan bli rätt obegriplig om inte översättare trots allt försöker omforma meningarna till förståelig modernt språk.
- Översätta den fras för fras (parafras), där man behåller meningarnas betydelse. Här kommer översättare att fungera som tolk åt oss.
När jag sökt efter svaret på frågan om vilken översättning som är bäst, så blir svaret ofta att man ska ha minst två olika översättningar och då gärna en av båda typerna (en ord-för-ord och en parafras).
Några svenska bibelöversättningar
1917 års kyrkobibel: Det vi i dagligt tal kallar den ”gamla översättningen”.
Bibel 2000 (Bibelkommissionen): Den officiella svenska Bibel-utgåvan som utkom år 2000. Översättningen gjordes på uppdrag av regeringen. Det svenska språket är elegant och texten flyter fint och ofta oerhört vackert. Dock är den ibland så komprimerad, och ibland till och med korthuggen, att jag inte alltid får rätt associationer förrän efter en andra genomläsning. Texten känns ibland ”rensad” från alltför religiösa uttryck. Den bibel som används inom Svenska Kyrkan.
Folkbibeln: Detta är ett ideellt initiativ där målsättningen har varit att göra Bibeln tillgänglig på modern svenska genom en tillförlitlig och grundtexttrogen översättning. Språket är inte alltid lika flytande, men känns istället tydligare, kanske pga dess ambition att vara mer trogen originalet. Denna översättning används mycket inom frikyrkorna. Detta är den bibel jag läser i första hand och använder för bibelstudier.
Levande Bibeln (GT) / Nya Levande Bibeln (NT) (Internationella Bibelsällskapet): Målsättningen var att grundtexten skulle översättas så att språket kan förstås också av helt ovana bibelläsare. Det är alltså inte en egentlig översättning, utan en fri tolkning (parafras). Dock är texterna ofta oerhört lika andra översättningar. Underförstådda budskap som lätt förstods av den ursprungliga mottagaren finns utskrivna i texten eller i fotnoter. Språket i nyöversättningen följer svenskt talspråk och flyter så att det känns som om texten var skriven på svenska från början. En extremt lättläst form av bibeln som jag tror fyller sitt syfte just genom det lättillgängliga språket. Detta är den bibel som jag läser för läsupplevelsens skull. Särskilt berättelserna i gamla testamentet är mycket lättare att ta till sig i denna version. Jag använder också denna version för att ibland få passager förklarade för mig på vanligt talspråk, när vändningarna blir för komplicerade i Folkbibeln.
Reformationsbibeln: En språkligt kraftigt moderniserad revidering av Karl XII:s Bibel från 1703. Här utgår man inte från grundtexterna utan de latinska texter som fastställdes på 1500-talet.
Helge Åkesons Bibelöversättning: En nästan ordagrann översättning från den grekiska grundtexten. Mycket svårläst, men ger en intressant inblick i det svåra att översätta gammalt språk till modernt.
Nya världens bibelöversättning: Den översättning som används av Jehovas vittnen. Man skriver Jehova där det i grundtexterna står יהוה (JHWH) och de flesta andra bibelöversättningar använder ”Herren” och ”Gud” eller liknande.