Jag vet att många började följa min blogg pga lowcarb-maten. Och jag vet att jag inte heller skriver så mycket om den numera. Och ja, det finns givetvis en orsak till det.
Jag har den senaste tiden faktiskt fått tillbaka intresset för mat igen. Har verkligen varit jätteduktig – om jag får säga det själv. Tror faktiskt jag har hittat tillbaka till någon sorts balans igen. Som funkar i vardagen, men samtidigt inte gör mig ruinerad. (Nej, jag tänker aldrig i livet följa de budgettips som brukar ges för low carb:are som har dåligt både med tid och pengar: Ägg, tonfisk och kokosfett – mat ska vara god och innehålla mer variation än så).
Low carb mat är jättebra mat. Däremot så hamnar man lätt på en så pass låg kolhydratnivå att kroppen sparkar bakut så fort man avviker det minsta. Man mår uppriktigt sagt urdåligt. Och fast jag tyckte att jag åt korrekt mat, så gick jag upp i vikt. Det blir en förtvivlan och stort missmod när den kost som man en gång gick ner i vikt på, plötsligt har precis motsatt effekt. Men man orkar bara räkna kolhydrater och kalorier minituöst under en period. Sedan måste man hitta enkla tumregler som fungerar.
Och den som sedan säger att man inte kan överäta på low carb mat: Det beror nog på hur strikt man kan vara med maten: Det är klart att så länge man håller sig till fakirvarianten, så är det nog omöjligt att få i sig för mycket energi. Men så fort man lägger till mjölkprodukter så är det i varje fall kört för min del. Att bara äta fakir-mat mår inte min mage bra på och jag behöver ”mjuka upp” maten med något mer än protein/fett. Då kommer de livsfarliga mjölkprodukterna in. Jag vet också att andra säger att man visst kan träna på minimalt med kolhydrater, men nu talar vi om att hitta ett sätt att äta som man kan hålla månader i taget och inte en kort period för att deffa stenhårt. Sedan är jag inte heller säker på att alla har samma nivå på ämnesomsättningen. De som jag oftast ser propagera för extrem low carb i samband med träning under längre tid är magra män. Nu talar vi här om en kraftigt byggd medelålders kvinna.
Mat sak vara enkelt att hålla på med. Man ska inte behöva fundera eller planera varenda måltid, alltid måsta ha med sig reservmat i väskan och framför allt inte säga nej till sociala engagemang för att maten ställer till problem. Eller hamna i en djup blodsockerdal som gör en helt yr i huvudet om man inte får mat i rätt tid.
Faktum är att jag nog inte mått så bra på länge som jag gör just nu. Jag känner hur jag blir både lättare och starkare i kroppen.
Träningen: Varvar spinning med styrketräning på gymmet. Det är en perfekt kombination för mig med kul konditionsträning och att sedan få ta i rejält med vikter däremellan. Efter ett pass på gymmet så känner jag mig verkligen rak och stark i kroppen och känner att jag har en helt annan hållning än tidigare. Hundpromenader dessemellan som är lika mycket meditation som motion.
Jag har förstått att många low carb:are inte tränar. Man behöver inte träna för att hålla vikten om man är strikt med maten, men jag behöver det. Sitter stilla på jobbet hela dagarna och behöver underhålla musklerna för att orka med. Jag tror att motion efter egen förmåga alltid är en bra sak för välbefinnandet. Många verkar dessutom äta alla sina måltider hemma, vilket jag inte heller gör.
Maten: Har helt fokuserat på lågt GI numera: Hoppar över socker, potatatis och allt som är ”vitt”. Självklart äter jag kött och grönsaker precis som förut. Men vi äter också olika typer av fullkornsprodukter och rotfrukter. Försöker att hålla mig till enbart dinkelmjöl, bovete och råg då det kommer till mjölprodukter. Grönsaker, frukt och nötter ingår också. Undviker mjölkprodukter men äter hård ost och riktigt smör. Dricker den ”förbjudna” drycken sojamjölk, men de mängder som jag använder till mitt kaffe är nog inte så mycket att oroa sig för. Och är man ute och äter, så hittar jag numera alltid mat som funkar OCH att jag blir MÄTT! (för det var ett bekymmer förut…) Det har gjort mig mer avslappnad och förväntningarna inför olika evenemang mycket mer positiva. Man måste ta bort sådant i vardagen som ger negativ energi och stress.
Det kanske inte är bra, men jag kan faktiskt fuska numera någon gång utan att man blir helt yr i huvudet av kolhydratchocken. Med tanke på hur mycket jag rör mig, så har jag dessutom inte dåligt samvete om jag en gång/vecka äter en kanelbulle. Det dåliga samvetet är också något som man inte ska behöva gå runt med.
Har precis bakat ett bröd på just råg och dinkel och det doftar så gott i köket just nu.
Tror jag ska skriva lite mer artiklar om low carb med GI-tänk – eller GI med low carb-tänk. Men måste strukturera upp tankarna bättre.