Vi har mötts av många uppmuntrande hejja-rop för vårt val att köpa lägenhet i Torrevieja och många är glada tillsammans med oss och säger ”Grattis”. Ställer du frågor på internet (tänker då främst på Facebook), så kommer du också att få höra en hel del negativt över just ditt val. Så här bemöter jag dem för egen del:
“Ja, jag vill då inte bo där det finns en massa andra svenskar.”
Mitt svar: Jag är ju svensk! Jag talar inte spanska. Även om jag försöker lära mig de mest grundläggande i språket så kommer det att ta lång tid innan jag behärskar det spanska språket och det kommer att ta lång tid innan jag kan föra en avslappnad middagskonversation och förstå de fina nyanserna som följer då goda vänner träffas, umgås och skämtar med varandra. Än mindre försöka förklara någon teknisk detalj för en hantverkare. Visst finns det Google Translate som många använder sig av numer men nog ser jag det som en fördel att jag kan få hjälp på engelska eller svenska på banken eller vårdcentralen. Det finns med all sannolikhet en större chans att du träffar på en spanjor som pratar engelska eller någon som har svenska rötter om du bor i en s.k. turistort. Vi hittade snabbt fina vänner i Torrevieja, vilket varit oerhört värdefullt för att snabbt lära sig hur saker fungerar.
”Vi tänker köpa bostad där det inte finns en massa svenskar.”
Mitt svar: Bara för att det inte bor en massa svenska i ditt område, så behöver det inte vara spanjorer som fyller ut istället. Det finns stora grupper med britter, fransmän, norrmän, ryssar, belgare, holländare och andra utlänningar. Jag upplever dessutom som att det i många av de hus som byggdes precis före krisen är ett generationskifte. Så bara för att det bor en spanjor i huset/lägenheten, så behöver det inte flytta in en annan spanjor (vi köpte t.ex. av en spansk familj som bor i Madrid). Du vet vilka grannar du har, men inte vilka du får.
”Torrevieja är ju inte pittoreskt alls. Tacka vet jag <valfri by med vitkalkade hus>.”
Mitt svar: Visst är det vackert med vitkalkade hus, men det är inte det enda som gör att ett ställe känns äkta, mysigt, genuint, välkomnande, pittoreskt etc. Isåfall skulle alla de sockerbits-formade nybyggda husen i de stora urbanisationerna långt utanför centrum också kallas för pittoreska, vilket de inte med all vilja i världen kan göras. Torrevieja har få vitkalkade hus, men det finns massor med bungalows av äldre typ kvar mitt i sta’n, som är hur gulliga som helst. Många hänger ut blommor på sina balkonger, gatorna är smala, övriga hus är max 4-5 våningar höga och det är stor variation i hur de är byggda med både smala hus och breda stora komplex. Det är hemtrevligt och personligt – något som jag uppskattar. Och Torrevieja har en stor kyrka kvar mitt i ”byn”. Staden har aldrig varit någon storstad med katedral, borg eller palats, och det ger en helt annan typ av bebyggelse som har sin egen charm.
“Jag skulle då välja ett ställe som var spanskt och inte så turistiskt som <valfri ort>.”
Mitt svar: Hur många genuint spanska ställen (som många föreställer sig det) utan turistbebyggelse finns det egentligen kvar efter kusten på Costa Blanca? Och är det verkligen i sådan bostäder som vi vill bo? Jag vill inte bo i ett gammalt stenhus eller grotta där man tar ut stolen framför ytterdörren utan jag vill ha en lägenhet med stor balkong där vi kan njuta av solen och värmen en bit ovanför marken och gatan. Det finns alltid kvar en liten gammal stadskärna hos de flesta orter, men turismen är en stor industri i Spanien och det byggs överallt och förtätas ännu mer. Ska man bo det som ofta benämns som genuint spanskt, så hamnar du en bra bit inåt landet och rejält långt från havet (och då pratar vi många mil!). Och även om själva staden du bor i har en riktigt gammal och genuin stadskärna kvar, så är nog risken stor att du själv ändå kommer att bo en bra bit därifrån i ett för turister byggt område.
”Du kan ju inte bo i <valfri ort>. Titta istället norrut/söderut efter kusten – det är väldigt mycket trevligare där.”
Mitt svar: Det är du som ska trivas, inte någon annan. Du ska känna att platsen passar både dig och din plånbok. För egen del så bor jag hellre i en stor lägenhet på en plats jag har råd med än i en pytteliten lägenhet på en dyrare plats som andra anser är bra mycket ”finare”. Om du frågar efter rekommendation på t.ex. Facebook om tips om var du ska bo så kommer alla att rekommendera just den plats där de själva bor på. Var någonstans känslan av att ”komma hem” infinner sig är väldigt olika för olika människor och även i vilket stadie av livet du befinner dig i. Gå på din egen magkänsla och lyssna inte på precis allt som alla andra säger till dig om olika platser. Vi kände oss direkt hemma i Torrevieja, en riktig stad med ett riktigt centrum och en av de bästa strandpromenaderna jag gått efter och för oss väldigt spansk med sina låga gamla hus. Torrevieja är inte en av de s.k. ”vita byarna”, men nog är det väldigt spanskt och väldigt mysigt ändå.
“Jag skulle då inte vilja umgås bara med svenskar om vi bodde i Spanien”.
Mitt svar: Du umgås med precis vem du vill och ingen kommer att tvinga någon. Vi vill dock ha ett socialt liv. Vi talar bägge flytande engelska, men vår spanska har väldigt mycket mer att önska. Jag kan inte ha en vanlig vardagskonversation över en middag och dessutom kunna hänga med på skämt etc. Allt det som gör och bygger sociala relationer. Jag tycker det är trevligt om vi kan delta i aktiviteter där vi kan vara en del och förstå och göra oss förstådda. Handen nu på hjärtat alla svenskar: Hur många umgås ni själva med som inte pratar flytande svenska eller engelska (om du nu pratar det språket också)? Hur många har ni hemma på middag hos er som bara kan få fram lite knaggliga fraser på ett språk som du förstår? Varför skulle spanjorer vara annorlunda gentemot oss turister i Spanien? Det är säkert stor skillnad om du jobbar och bor permanent i Spanien, men vi kommer ju ner som turister de första åren. Jag är tvärtom jätteglad för de svenska kontakter vi har knutit därnere – det gör att vi känner oss välkomna och ”hemma”.
Vi hoppas senare hitta en församling där de pratar spanska men översätter till engelska, så att vi kan förstå vad som undervisas och där vi kan känna oss hemma och på så sätt ”komma in i” det spanska samhället mer.
”Ni har väl lärt er spanska nu. Det är ju ett så lätt språk. Una cerveza, por favor… bara… typ…”
Nej, men vi kämpar. Och vi vill verkligen lära oss att prata flytande spanska, så att vi kan föra vardagliga samtal. För att lära sig spanska, så krävs det mycket jobb, tid och träning. Det finns massor med olika verbformer som är helt annorlunda än hur vi tänker på svenska. Vi kämpar och försöker, men enkelt är det inte. Det är tur att vi är språkintresserade, så att vi har uthållighet och intresset, för inget kommer gratis. Det är dock en skön känsla varje gång jag lyckas svara på spanska och inser att mottagaren faktiskt förstod mig och jag förstod den. Små steg i taget för att nå målet och kunna röra sig hemtamt bland spanjorer.
“Varför frågar du om <valfri produkt> finns att köpa i Spanien? Spanien är inget U-land och allt som finns i Sverige finns hemma. Utom då Kalles kaviar, men det kan du väl klara dig utan?”
Mitt svar: Spanien är verkligen inget U-land. De har helt fantastiska affärer med hur mycket varor och mat som helst att köpa. Det är verkligen ingen brist på saker man kan köpa. Jag tycker det är jättespännande att botanisera bland allt nytt, men visst är det ibland svårt att förstå exakt vad flaskor och kartonger innehåller. Det är ingen skam att fråga var jag hittar något speciellt som jag söker. Och vill jag ha Kalles kaviar till mina spanska frukostägg, så är det helt upp till mig. Och det är helt OK att fråga var jag kan köpa den.
“Jag blir lite irriterad om jag är på ett ställe där det pratas andra språk än spanska. Jag vill vara där det bara finns spanjorer.”
Mitt svar: Det känns verkligen som en svår sak att uppnå i ett turistland som Spanien: Att vara den enda utlänningen i byn. Om du bestämt dig för att besöka en plats som du tycker om, varför skulle då inte andra utlänningar vara välkomna att besöka samma plats bara för att du råkar var där?
”Jag såg på det engelska TV-programmet ”En plats i solen” om familjer som sökte hus på Costa Blanca. De hade en jätteliten budget – ändå tittade de på stora fina hus med pool. Ni måste ju ha betalat alldeles för mycket för er lägenhet!”
Mitt svar: ”En plats i solen” är ett jätteintressant program och speciellt om du känner till orterna som de besöker. Jag noterade i alla fall att de som hade snäv budget inte tittade på lägenheter eller hus inne i någon centralort. Alla bostäder krävde bil för att ta sig till affärer och restauranger. Ingen hamnade heller nära någon strand utan det behövdes bil även för detta. De med snävast budget tittade bara på hus 4 mil från kusten. Damen som skulle ”do shopping and clubbing” med sina döttrar hänvisades till taxi för att ta sig till detta. Lägenheten en familj tittade på i Villamartin hade bara ett sovrum (de behövde två) eftersom deras budget inte räckte till större. Så kort sagt: Du måste ha realistiska förväntningar på priserna och precis som i Sverige så är det dyrare att bo i sta’n och på platser som är nära service och strand.
”Vaddå behöver bil? Taxi är ju billigt. Eller ta bussen!”
Mitt svar: Taxi är inte alls speciellt billigt i Spanien, tycker jag. Det drar snabbt ihop om du ska betala ett antal €uros så fort du ska åka någonstans. Ibland känner jag det som att bara för att vi svenskar kommer till Spanien, så ska vi plötsligt uppträda som om vi vore rika krösusar som kan kasta runt pengar till höger och vänster åt folk som ska utföra tjänster åt oss. Jag ser nog bussen som första alternativet till egen bil, men du behöver själv ta reda på exakt hur busstrafiken ser ut genom ditt område. Jag är väl inte så imponerad av turtätheten och informationen kring när och var bussarna går. För oss slutar det ofta med att vi tar buss ena vägen och går/taxi andra vägen. Du behöver kolla själv hur ofta bussarna går: Är det så att det går bussar varje timme eller oftare? Går de året runt? Var stannar de? Om du vill åka flygbuss så finns det inga bussar som stämmer med tidigaste och senaste flyget från Alicante. Dessutom går flygbussen direkt till Torrevieja utan stopp och stannar på busstationen. Om du ska åka längre än så, så är det byte till ny buss (=ny biljett) eller taxi.
”Vaddå taxi eller buss till och från Alicante flygplats och Torrevieja. Det är billigare att hyra bil!”
Mitt svar: Om du bara ska vara en kortare tid och under lågsäsong i Torrevieja, så är det samma pris att hyra egen bil som att ta taxi. Ta dock med i beaktning om du vill köra på nya vägar mitt i natten. Visserligen är trafiken inte värre än i en svensk storstad och det är väl skyltat, men det kan vara tufft att sätta sig direkt i bilen efter en lång flygresa och köra till sitt nya boende mitt i natten. Behöver du inte bilen under din vistelse, så kan taxi ändå vara ett bra alternativ istället för att leta parkeringar och oroa sig för att något ska hända med bilen då den står parkerad på gatan.