Det var länge sedan sist, men nu har blockflöjtsförrådet uppgraderats ordentligt. Jag har länge spelat på mina plastflöjter enbart, men nu har har jag tagit ett kliv uppåt. Jag tycker mest om att spela på min sopranflöjt och min tenorflöjt, så det blev var sin sådan.
Jag är en riktig amatörspelare som endast plågar min make med flöjtmusik, så jag behöver en flöjt som är lättspelad. Det blev en Küng 1311 Studio Soprano Recorder i färgen stained pearwood (päronträ) och en Küng 1511 Studio Tenor Recorder i samma färg: stained pearwood (päronträ). Jag valde päronträ för att det är både ett prisvärt träslag och väldigt lätt. Jag valde den mörkare färgen stained bara för att det är så otroligt snyggt. Och flöjterna är verkligen otroligt utsökt vackra hantverk, som är en fröjd att hålla i och blåsa. Ytan är mjuk och len, färgen skiftar vackert och den är alldeles lagom sträv att hålla och glider inte undan.
Tenorflöjter är kluriga, då det kan vara svårt att nå nedersta hålet. Både tenorblockflöjt och sopranblockflöjt är stämda i C, så en tenorblockflöjt är precis dubbelt så lång som sin tenorsyster. Jag har pyttesmå händer med superkorta fingrar, så trodde inte att jag någonsin skulle kunna spela tenorblockflöjt. För att testa konceptet så köpte jag den billigaste modellen jag hittade som skulle vara spelbar: Thomann TRT-31B Tenor Matt Recorder. Finishen på Thomann-flöjten är verkligen inte något att hurra för, den är rå i strukturen och klaffen för C/C# (nedersta hålet) är trögtryckt plast. Jag hade inte en chans att kunna spela på den utan att det kändes som att jag slet fingrarna ur led. Efter lite undersökning rekommenderades jag Aulos 211A Robin Tenor som trots att den saknar extra klaff nederst, ändå faktiskt är nåbar för mitt korta och något deformerade lillfinger. Efter lite träning så är Aulos-tenoren riktigt spelbar och ljudet från en tenorblockflöjt är så mycket mjukare och behagligare än en sopranblockflöjt, som emellanåt kan låta ganska skarpt i den högre oktaven.
Den lilla Küng Studio Sopran får ersätta min favoritplastsopranoflöjt Aulos 503B Symphony Soprano. Aulos-sopranen är riktigt trevlig att spela på och håller bra i de högre registren. Jag vet att många pratar mycket gott om Yamahas Ecodear-serie (den som är blaskigt gul och beige) och den får alltid högsta betyg i alla recensioner. Själv är jag nog för dålig flöjtspelare, men jag tycker Ecodear är tunga och halkiga att hålla i och väldigt tungblåsta. Jag är däremot väldigt förtjust i Aulos olika dyrare modeller.
Jag ville därför ha en flöjt i samma storlek som min Aulos Robin. Det finns tenor-modeller som har klaffar för flera av hålen, men de är riktigt, riktigt dyra och jag är inte beredd att betala 5-siffrigt för en blockflöjt på min nivå. Eftersom det inte går att prova blockflöjter på plats i Umeå, så pratade jag med Thomanns kundtjänst som säger att gillar du Aulos Robin så stämmer Küng Studio exakt överens med varandra storleksmässigt i tenormodellerna. Och de gör de verkligen. De har mer eller mindre exakt lika avstånd mellan hålen.
Närbild på de tre översta hålen för vänster hand. Det både syns och känns att hålen är något större på Küng-flöjten.
Hålen för höger hand. Det är exakt lika långt mellan pekfingret och lillfingret. Däremot så är den nedre delen (fotstycket) på Küng bulkigare. Tillsammans med de något större hålen, så jag försöker hitta rätt läge på fingrarna och fotstycket för att snabbt kunna spela ett rent och klart C.
Vad jag då inte gillade när jag öppnade paketet med flöjterna, så var det den billiga förpackningen och helt avsaknaden av vettiga tillbehör. Fodralet är i dubbelt bomullstyg (utan vaddering) och med kardborrestängning. Vi vet alla att kardborreband har en väldigt begränsad livslängd. Det följer med en torkstav och en grepptabell till respektive flöjt, men inte något mer över huvud taget. Flöjterna är paraffinerade och oljade, så ska enligt Küng inte behövas oljas ytterligare (även om de säger att inoljning kan vara bra). Men lite korkfett och en putstrasa samt ett fodral med vettig stängningsanordning borde man väl kunnat skickat med för den summan?
Det finns inte heller med något tumstöd till tenor-blockflöjten och jag har ännu inte bestämt mig för om ett sådant är nödvändigt eller inte. Flöjten är inte halkig på något vis, så jag tror att jag klarar mig utan.
Det ska bli spännande att se hur mina två Küng i päronträ kommer att kännas när jag spelat in dem. Trä är behagligare att jobba med ur flera aspekter och det är ett vackrare ljud.
Saker som jag lärt mig under processen att köpa mina senaste blockflöjter:
- Om du vill ha en plastflöjt, så köp de dyraste modellerna. Det skiljer ändå så pass lite mellan de billiga och de dyra modellerna, men det är värt de extra kronorna.
- Om du inte har råd att köpa en riktig träflöjt är det bättre att köpa en av de dyrare plastflöjterna.
- Alla erkända märken gör bra flöjter oavsett prisklass (Aulos, Yamaha, Mollenhauer, Moeck, Küng m.fl)
- Köp hellre en dyrare modell av en träflöjt i ett billigare träslag än ett dyrare träslag av en enklare modell.