Äter man lågkolhydratkost under en längre tid, och har nått sin normalvikt, så tror jag man till slut hamnar i ett läge då man känner att man ibland måste få äta som ”normala” människor gör. Det finns kanske någon maträtt som är en alldeles särskild favorit, eller något tillfälle där maten är en viktig ingrediens för att man ska kunna njuta av stunden. Jag tror att man kan lägga in ett antal sådana planerade dagar av fusk om man direkt efteråt går tillbaka till sin vanliga lågkolhydratkost. Gå tillbaka till dina ordinarie vanor dagen efter och fall inte i fällan att först äta upp alla rester innan du återgår till lågkolhydratätandet: Be gästerna ta resterna med hem till sig, så du inte har något frestande kvar i kylskåpet. Var också beredd på ett ordentligt kolhydratsug dagen efter, då kroppen snabbt vänjer sig vid att använda så lättillänglig energi som kolhydrater faktiskt är. Den måste vänja sig tillbaka till att bränna fett igen.
Bestäm i förväg exakt vilka tillfällen som du kan tänka dig att gå utanför ramarna. Det är du som ska bestämma tillfällena, inte dina vänner eller din familj. Argument som ”Jag fyller ju år idag, så då kan du väl ta en bit tårta!” är bara hållbara om du själv bestämt dig för att just idag är din fuskdag. Jag tror att 5-6 dagar/år kan vara tillräckligt: Julafton, min egen födelsedag, sambons/dotterns födelsedag, surströmmingsfesten på hösten och pingstafton som är en speciell högtid i vår familj, skulle kunna bli mina egna fuskdagar, fria dagar. Börjar man ha fuskdagar oftare än så, så är nog risken stor att fuskandet inte blir planerat utan en vana istället.
