Varit på den hälsoundersökning som alla som fyller jämnt decennium erbjuds (måste väl var 40 år för min del?).
Inser att jag måste ta itu med vikten. Har slarvat för mycket. Har stressat för mycket. Och stress gör en hungrig. Vinter, mörker och kyla gör en sugen på kolhydrater. Även om man äter ”bra” mat, så kan man inte äta hur mycket som helst.
Har tränat mycket det sista året och träning är bra och bygger muskler (jag känner mig mycket starkare i kroppen numera), men samtidigt så får man en aptit utan dess like. Har nog gett efter för mycket för den. Vi har också börjat äta mer kolhydrater här hemma. Dels pga att dottern måste ha mat som jag ser att hon mår bra på och orkar med både skola och fritid (tänker bara laga en enda maträtt som vi kan äta bägge två), men också pga kostnaden och att det ska vara enkelt att få att fungera i vardagen. Jag började ju också äta mer kolhydrater när jag såg att jag fick bättre ork på träningen. Alltför strikt lågkolhydratkost mår inte min kropp bra på i längden, men vi är alla olika. Jag gillar att hänga med vänner och kollegor ut och äta och då får man ofta ta det som bjuds om man också vill bli mätt. Jag vet att jag därför har tagit för många tillfällen där det varit OK att slarva.
Många bäckar små…
Det fina var i varje fall att alla mina värden i övrigt var så bra (blodtryck, kolesterol och blodsocker) att sköterskan hade svårt att skrämma mig med ohälsa. Det var mer att: ”Tänk på framtiden och vad som kan hända. Du är ju i den åldern.” Jag röker/snusar inte och motionerar nog mer än många andra i min ålder. Ytterligare en tröst var att när jag berättade för mina kollegor om min förödmjukelse, så fick jag kommentaren att: ”Men, jag tycker ju du ser riktigt slank ut. Du bär dina kilon mycket väl.” Men jag har alltid haft ett högre BMI på papperet än vad jag ser ut att ha i verkligheten. Men det finns trots allt gränser.
Så nu är det ordentliga tag igen. Men det blir inte strikt low carb, utan strikt GI med lowcarb-tänk. Det fungerar bäst i vardagen. För mig handlar det till stor del om mängden mat. Och att undvika ALLT som ens kan komma i närheten av att kallas för fusk.
Jag köpte ju GI Gourmet-kokboken och där finns det verkligen inspirerande recept. Dottern klagar redan nu på sin ”nyttighetsmamma” som vägrar köpa annat än fullkorn och dinkel, men det lär hon få fortsätta klaga på. Igår kväll bakade vi bovetebröd från just den boken. Himmelskt gott!
