Svarade på ett forum, där frågan kom upp om det verkligen går att jämföra dagens kost med stenålderns jägarkost och om det är vettigt att man förlorar sin mens, då man börjar äta low carb.
Jag tror inte heller att folk på stenåldern var feta. Och dessutom så levde många inte speciellt länge heller. Och tillgången på mat var definitivt inte densamma som nu. så kaloriintaget var nog rätt väl avvägt. Spelar nog mindre roll vad man äter om tillgången är begränsad. Tänk själv om man skulle samla/jaga all mat idag, som dessutom inte går att förvara annat än genom rökning/saltning. Och var man inte bofast kunde man inte bära med sig speciellt mycket mat heller, utan det handlar om att jaga mat för dagen. Inte var tillgången på mat lika ymnig som idag, då man i tätbebyggda områden sällan har mer än gångavstånd till en pizzeria.
Problemet är att vi genetiskt fortfarande känner ett oerhört sug till att tillfredsställa vårt behov av kolhydrater. Det finns något som heter sockerberoende. Alla råkar inte ut för det, men alla blir inte heller alkoholister av att dricka vin i lagom mängder. Och då behöver man något som hanterar detta sockersug, så att man inte hela tiden måste gå och kämpa emot suget av söta snabba kolhydrater.
Det har pratats alldeles för lite om sockerberoende, fast det nu börjar komma upp till ytan. Att äta ”lite av allt” är definitivt inte något som fungerar för oss som har problem med sötsuget. Då måste man få bort det genom att reducera antalet snabba kolhydrater helt och hållet.
Sedan är det en annan aspekt, som jag också tror det kommer att börja pratas mer om när det gäller kolhydraterna och det är att jag tror att många av oss som haft magproblem av diverse slag, utan att få någon diagnos, har försökt att självmedicinera oss med det som känns mjukt för magen och är lätt-ätet: Dvs ”vit” mat och rena sockerprodukter. Och utan alltför dåligt samvete, eftersom det dessutom ansetts som rätt ”nyttigt” och OK, då det varit fettfritt.
Under min tid som ”normalätare” så uppvisade jag alla symtom på IBS, men sökte inte hjälp. Vilket jag faktiskt borde ha gjort. Men är man en som kämpar, så försöker man in i det längsta att själv medicinera sig och ordna upp de problem men har.
I själva verket tror jag att många magproblem är en reaktion mot allt gluten som vi stoppar i oss. Många som övergår till att äta low carb upplever att eventuella magproblem helt eller delvis har försvunnit. Och faktum är att det till stor del är gluten som vi reducerat genom att börja äta low carb. Jag är helt övertygad om att många matrelaterade allergier helt skulle försvinna eller i varje fall reduceras, om man tog bort all gluten ur sin kost.
Sedan finns det alltid extrema varianter inom en och samma diet. På samma sätt som vissa Viktväktare nästan får ett astmaanfall om de ser en klick smör på någon annans tallrik har vissa low carb-ivrare en överdriven syn på hur den här kosten ska tolkas. Jag tycker inte heller det är bra att kroppen går i en sådan svält att mensen slutar komma – det är ett tecken på att kroppen inte mår bra och är under stress, eftersom den inte är i stånd att fortplanta sig. Något som annars elitidrottare och anorektiker annars brukar råka ut för.
Min syn på low carb är inte LCHF! Jag ser den från ett annat perspektiv och det är också därför som jag fortfarande säger att jag äter lågkolhydratkost (low carb) och inte LCHF:
Min syn är low carb (lite kolhydrater): Reducera antalet kolhydrater till en nivå där du själv känner att du mår bra. Det kan innebära att du äter lågt GI eller i princip bara kött och grönsaker. Och för att sedan bli mätt och ge kroppen tillräckligt med energi, så var inte rädd för att äta extra fett: Använd smör och grädde i maten. Rejält med olivolja på salladen. Köp inga light-produkter. Var inte rädd för fett, men vräk inte på det heller. Det var den läran som jag anammade och lärde mig, då jag började med denna kost. Och som jag gick ner i vikt på. Dessutom räknade jag då kalorier.
Men den syn som genomsyrar ivrarna för LCHF på diverse forum (dvs lite kolhydrater och mycket fett, strunta i kalorierna) är: Vräk på med naturligt fett (smör och kokosfett är väl det som verkar populärast. Grädde kommer nog stor favorit på nästa plats). Drick det också gärna i form av ägg blandat med smör/kokosfett. Och när du öser på med fett kommer du inte att han några problem med att reducera antalet kolhydrater. Läser man på ett tag, så inser man att det finns gränser även här, men gränser är definitivt inte det första man möts av då man börjar bekanta sig med denna variant av lågkolhydratkost. Grönsaker är inte riktigt rumsrent, men går man upp i vikt av att äta grönsallad eller broccoli, så vill jag nog noga syna den personens övriga matvanor. Men alla forum har sina käpphästar beroende på vilket folk som ”bor” där.
Och sedan detta eviga drickande? Mat ska ätas och tuggas för att komma ner i magen i lagom takt och tillfredsställa vårt tuggbehov. Samma sak med normalviktiga som tror att low carb är en snabb fix att få den drömvikt de själva hoppas att de borde ha. Men det är två helt annat blogg-inlägg.
Jag tycker att din "diet" verkar spännande, men jag är för dåligt insatt i "debatten". Kanske skulle testa något alternativ i höst då jag inte behöver ta hänsyn till maken och barnen? 😉 Ha det bra! *kram*
Jag håller helt med dig, det har gått överstyr för många. Mat skall vara okomplicerad och njutningsfull till vardags, och det känns rätt överspänt att hälla i sig äggmjölk istället för att tugga i sig mat!
Så, jag är mer på din linje jag, och min mission blir lite grand att inte få alla som kikar nyfiket på detta att gå på att vartenda gram kolisar i maten skulle vara som arsenik för kroppen, och att det blir bra bara man öser på fett. Jag läste en blogg med en tjej som hade gått över helt på kokosfett och smör. Hon spydde på nätterna och skrev att hon inte fattade varför, och hon ihärdade i någon form av ultra-fakir. Helt sjukt!
Låter helt sanslöst. Ultra-fakir… Man kan bara undra vad som är nästa steg… Men vi som har en mer sansad attityd har svårt att komma ut med vårt budskap. Men jag tror att det kommer att hamna på en mer normal nivå så småningom. En extrem diet orkar man sällan hålla mer än en kort tid.
Dels det, dels sliter man otroligt på kroppen när man kör jojo mellan fakir och kolhydratfrossa, måste ju kunna förstöra ämnesomsättningen rätt bra?!
Helt sant!