Först klagar jag på att jag inget har att skriva, men mycket egen tid ger utrymme för surfande.
Jag har ju tidigare gett uttryck för den konstiga riktning som jag tycker att low carbvärlden har tagit. Alla som äter LCHF klumpas ihop i en stor massa, Annika Dahlqvist kommer med det ena konstiga uttalandet efter det andra men ingen får ifrågasätta. Då är man genast köpt av ”etablissemanget”. Jag köper inte sådan argumentation.
Nu börjar det grymta i leden ordentligt:
- Doktor Dahlqvists blogg har bjudit på en hel del självömkan och martyrskap.
- Kostdoktorn håller sig lagomt neutral.
- Och Zac börjar ryta till rejält.
En spännande dokusåpa och just nu ligger mina sympatier mest hos Zac som jag tycker gör den bästa analysen av läget.
Fortsättning följer och det ska bli spännande att se var detta slutar.
Ryta och ryta – jag trodde faktiskt att jag skrek mig hes i min ensamhet, med bara ekon som följeslagare… ;o)
Utvecklingen har jag sett under lång tid, jag kritiserade den tidigare men fick enormt med mothugg så jag tröttnade. Men i och med att den tråkiga utvecklingen plötsligt accelererat kraftigt på sistone så kunde jag inte längre vara tyst.
Det blev för mycket helt enkelt.
Det påvisar också hur felaktigt det är att blanda in en massa sidoämnen.
//Zac
Jag tror inte du är så ensam som du tror! Stå på dig! Du verkar ha tid, kraft och ork att faktiskt fortsätta engagera dig på ett sätt som kan ge avtryck. Jag tror att många som mig, som inte är ett dugg beroende av LCHF för vår dagliga inkomst, bara helt enkelt struntar i det hela och går vidare i livet.