Nu har jag ätit viktväktar-diet i 10 månader och tänker att det är dags för en uppdatering om hur det går.
Den bra saken är att jag har gått ner en massa kilon – hur många tänker jag inte redovisa här. Det trista är att jag verkar ha hamnat på en platå just nu och verkar stå där och stampa och stampa och stampa. Jag inser att jag nog kanske har börjat slira lite på vad jag stoppar i mig, så har börjat bokföra allt i viktväktar-appen igen, för att se hur jag ligger till. På det stora hela var det inte så illa som jag trodde, men äter man lite majskakor med ostsmak (som blivit lite av en favorit när jag nu inte får äta chips eller ostbågar längre) och proteinbars (som är världens enklaste att ha med sig som fika, när andra äter bullar och kakor), så drar det ihop extra smartpoints varje dag. Jag slutade bokföra maten när jag tyckte att jag varenda dag ändå hamnade under dagsintaget, då jag för det mesta äter 0-mat (jag följer det lila programmet, för dig som är insatt). Men nu är det ordning och reda igen.
Det lila programmet som är viktväktarna fria program (frukt, grönsaker, bönor, linser och fullkorn) är fortfarande något jag känner mig bekväm med. Frukt har blivit mitt nya godis och jag kunde inte tro att jag skulle sitta med en apelsin och tycka att det smakade bättre än lösviktsgodis från Coop. Idag åt jag en blodgrape i klyftor (plocka bort hinnorna bara) och bara njöt. Det hade jag aldrig gjort för ett år sedan när sockersuget fortfarande fanns kvar. För det är en tydlig effekt av viktväktarmaten – jag har inget sockersug längre. När jag fyllde år köpte vi en smörgåstårta där räkorna var den största njutningen (jag vet att jag brände hela veckobonusen bara på det fikat, men jag fyllde ju ändå jämna år). Det blir mycket frukt. Det blir mycket ägg. Det blir mycket kalkon.
Jag känner också att även om vikten står still, så är jag bra mycket rörligare och tar längre och längre promenader. Som jag längtat! Nu när luften i Norrland börjar bli varmare och vägarna är bara, så är det så skönt att promenera igen.
Så jag fortsätter med det lila programmet eftersom det är precis ”min” mat och hoppas att det fina vädret och motionen hjälper till att få igång viktminskningen också. Jag mår i alla fall väldigt bra på den här kosten och tycker vi äter jättegod mat numera.
Och så hoppas jag att denna jobbiga tid snart är över. Den sociala isoleringen är jobbig och att alla evenemang och resor är inställda är också jobbigt. Och att inte få umgås med sina nära och kära är ändå värst. Det är lätt att man försöker döva tristessen med mat i dessa tider.