Idag var det inofficiell Cavalier-utställning på Ön. Diva ställdes i Unghundsklass och hon blev placerad på andra plats (av fem om jag kommer ihåg rätt). Diva visade sig kanonfint och stod så jättefint med bakbenen ordentligt vinklade och halsen sträckt som på en liten svan. Och travade verkligen jättesnyggt i rörelse. Diva är ju den piggare av de två och det gnistrar verkligen om henne, när hon kommer in i ringen. Det känns som hennes rätta element.
Växer hon bara till sig lite i kroppen, så kommer vi att ha en rolig nästa sommar. Då är hon förhoppningsvis i perfekt utställningskondition. Jag tycker verkligen att jag har en potentiell champion. Hellre en hund som utvecklas lite sent som man kan ha roligt med i många år, än en som utvecklas snabbt och sedan blir för ”tung”.
Cindy blev aldrig någon utställningsstjärna, men hon är världen goaste, snällaste, mysigaste hund och hade så roligt idag med Linn. Först ”Barn med hund”, där de båda gjorde ett jättefint jobb. Sedan tränade de agility och Cindy är så lugn och säker på hindren numera. Känns ibland som vi borde tävla med henne. Vill gå en kurs även med Diva, som jag tror kommer att bli snabb som en liten vessla på agility-banan.
Efter utställningen var det surströmmingsmiddag (eller varmkorv) och det var en enorm uppslutning. Man tog med hela familjen och åt middag. Mycket trevligt. Rätt snabbt så försvann barnen ett efter ett och tittade man ut genom fönstret, kunde man se dem komma med var sin Cavalier på agility-banan. Det är ju en av de bästa sakerna med Cavalierer: De är så genuint snälla, tycker allt är så kul och så perfekta kompisar till barn. Det var härligt att se barnen jobba seriöst med sina hundar helt på egen hand. Och ett helt gäng med Cavalierer som jobbade uppmärksamt med sina småmattar/småhussar med svansar som konstant viftade, för att det var så himla kul. Hela gänget såg så glada ut.