Omstart – nystart – kickstart

Skrev detta på Kolhydrater.iFokus.se

Nu är det nystart! Och nu vågar jag skriva om det eftersom jag verkligen har gjort det. Inte bara tänkt, funderat och försökt. Jag har verkligen startat om!

Nu har jag äntligen hittat motivationen igen. Jag har gjort halvhjärtade försök tidigare till omstart tidigare, men man måste ha orken att hitta motivationen.

Jag tillhör de som gick ner jättemycket med lowcarb, gick sedan upp en del igen. Mitt liv har väl de senaste åren inte varit precis som jag velat ha det. Jag måste samtidigt också funka i en vardag med heltidsjobb och ensam med dotter och hundar och jag vet att min stress har ställt till det i första hand vad det gäller vikten. Jag har ätit low carb sedan 2002. Det fungerade jättebra ända tills separationen drygt två år sedan. Min pappas bortgång förra året, har väl också bidragit till stress-bilden. Det var verkligen en jobbig tid.

Jag fortsatte med samma mat men efter separationen gick jag bara upp, upp, upp. För mycket mat och för mycket tröstätande. För mycket stillasittande i liten lägenhet efter att ha hållit koll på ett helt hus. Man kan bli tjock även av ”bra” mat. Sprungit på gym och motionerat hundar har jag alltid gjort. Motivationen för att äta strikt fanns inte längre där. Eftersom jag är ensamstående så är uteätande en stor del av mitt sociala liv numera (ibland det enda…). Man blir lika sur varje gång man ska trassla med maten och kanske ändå inte blir mätt trots att man får betala mer för mindre mat. Och till slut blir man inte medbjuden för ens vänner tycker mest att man är ”den där jobbiga som alltid ska tjata om maten”.

När strikt mat inte funkar, börjar man fuska eftersom det ändå inte spelar någon roll och sedan är hela karusellen igång igen.

Jag bestämde i varje fall förra året att vi istället skulle köra GI härhemma. Både för min och dotterns skull. Och för ekonomins. Dottern påstår att jag inte lagat så god mat på länge, då plötsligt dinkelpasta och nybakat dinkelbröd även började dyka upp på bordet. Jag har saknat att kunna baka ”på riktigt” och det är mysigt att mötas av doften av nybakat bröd när man kommer hem. Min vikt blev varken bättre eller sämre av GI. God och enkel mat som jag tror är bra, men för min vikt gjorde den inget alls.

Nu tycker jag i varje fall att jag har börjat hamna i något sorts läge där jag har accepterat hela situationen och hur livet blev och därmed fått tillbaka orken. Jag tycker just nu att jag lever ett riktigt bra liv och har hittat  harmoni och balans. För ska man äta en ”udda” kost som lowcarb, så krävs det energi, vilja och styrka.

Så nu är det tillbaka på banan igen. Jag har genomgått den traditionella starten som innebär att må absolut SKIT dag 3 och dag 4, men nu är kroppen helt rensad igen.

Det fina med omstart är väl att man redan nu vet vilka ens fällor är. Jag är ingen puritan och kan inte jaga extremdyra livsmedel över hela världen utan vill äta så praktiskt som möjligt. Det måste funka att äta ute eller hos bekanta utan några speciella förberedelser. Och jag vill absolut ha omväxling, för mat ska vara gott. Jag var precis som många andra ”nyfrälsta” lite fanatisk när jag först hittade den här kosten, men tycker att jag numera har ett mer öppet sinne. Jag avskyr att få pekpinnar och försöker att inte ge andra det heller. Numera är ju kosten så etablerad, känd och accepterad att ingen lyfter ens på ögonbrynen då man tackar nej till kolhydraterna.

Precis som förra gång så äter jag grönsaker hur mycket jag vill. Jag dricker kaffe och den ofta avskydda light-colan.

Däremot så får jag hålla igen på mjölkprodukterna! Ost och smör går bra, men jag får vara lite försiktig med grädde, yoghurt, keso etc.

Och ja – det gör redan verkan. Min ärliga dotter kommenterade igår att det syntes, jeansen är vidare och jag känner mig lättare. Tänker strunta i vågen och bara gå på måtten/kläderna denna gång. Det viktiga är att må bra och hitta en viktbalans som fungerar. Kilona på vågen är rätt ointressanta.

Så lite peppning och stöd kan jag nog behöva!