Jag älskar katter. Jag avgudar hundar. Men vad gör det, då man inser att jobba heltid och vara ensamstående mamma gör att tiden inte räcker till om man inte vill tillbringa i princip all vaken ledig tid med att promenera och aktivera en hund. Katter klarar sig visserligen ensamma en hel dag, men de kräver ändå rätt mycket aktivering om de varit ensamma i en lägenhet en hel dag (för något annat än innekatt är inte att tänka på då man bor i lägenhet). Ska man åka bort så är det precis samma bekymmer med en katt som med en hund: Det är inte enkelt att hitta hund-/kattvakt och det är ofta besvärligt att resa med dessa och ta med dem till andra.
Samtidigt så tyckte jag att det var så oerhört tomt här hemma utan något pälsklätt husdjur. Kampfisken Nemo är visserligen vacker att se på, men särskilt rolig är han inte sedan han fått dagens pellets och tuggat i sig den på 2 sekunder.
Hamstern är liten, söt och lättskött och kan lämnas ensam hemma över en helg om den har fått tillräckligt med mat och vatten på fredagen, så kan den klara sig själv hemma till söndag kväll. Är man borta en längre tid så måste man dock be någon titta till den. Den är också ett litet djur och kan transporteras i en nätt transportbox. Problemet är att få med sig den stora buren, men det kommer vi nog att lösa på något kreativt sätt.
Jag hör fler och fler ”vuxna” som köper olika sorters smådjur (och då skyller på att det är barnen som vill ha). I vår stressade tillvaro med jobb, barn, ensamhushåll och långa arbetsdagar, så är hund inte att tänka på, katt är förutom att man slipper promenaderna ändå rätt krävande och då kan smådjur i alla fall fylla behovet av sällskapsdjur. Hamstern sover ju hela dagen då man jobbar och är ett trevligt sällskap då man ätit middag och och är klar med vardagssysslorna. Många vill ha ett lättskött husdjur som ändå är pälsigt och gulligt och där passar hamstern in alldeles utmärkt.
Jag var inriktad på att klara av en husdjursfri tillvaro, men dottern hävdade att hon fick ju aldrig ha hamster då hon var liten, så nu var det dags. Jag tror nog att barndomens TV-program med hallåan Maud och hennes guldhamster Chico har satt vissa spår, när man fascinerat satt framför en svart-vit bild och beundrade leksaker tillverkade av tomma tändsticksaskar som barn skickat in. Så jag gick med på att vi köpte en liten hane. Dottern namngav den helvita svartögda lille krabaten till “Socker”.
Det har faktiskt blivit en mysig kvällsrutin att göra rent hos den lilla gnagaren, rensa buren, pyssla med den, låta honom leka i lekhagen eller springa i hamsterbollen, gosa och prata lite med den.
Inför köpet så har jag varit en seriös nybörjare och läst på och också sammanställt den info som jag har hittat.
Kom gärna med synpunkt på sådant jag missuppfattat till maria@markazits.com