Äter ju ute rätt ofta.
Jag har ätit low carb så länge nu, att jag inte känner mig obekväm i att be dem som serverar att ta bort ris/pasta/bröd/pommes etc från tallriken.
Har förut alltid bara bett dem ta bort kolhydraterna och det har sällan varit några problem. Nu har jag börjat med en annan approach: Jag säger att: ”Jag vill inte ha xxxx, men gärna lite mer mat istället!” Men det går sällan vägen. Problemet är att äter man t.ex. en stark köttfärssås, så är den kryddad för att blandas med pastan och får man då bara den serverad på tallriken, så är den i princip oätbar. Att tugga lite extra grönsallad är bra motion för mun och mage, men ger ingen mättnad precis.
Äter man low carb, så blir plötsligt alla smaker så mycket intensivare då man inte dämpar dem med smaklösa kolhydrater. Och jag äter också lite mer GI-inspirerat (någon sorts Atkins maintenance) och inte de enorma mängder fett som många andra rekommenderar och trivs med.
Vi är många som äter low carb numera. Och ingen ser längre förvånad ut över mina önskemål. Själva matkostnaden för restaurangen är ofta mycket låg för ”vardagsmat”: Det är personal, lokaler etc som kostar, så att då vara lite generös eller ta en symbolisk extra 5-krona i betalning (vilket troligen är den faktiska kostnaden) tycker jag borde vara en självklarhet om kunden ber om mer mat. Vi är inte så många ännu som avstår från det ”vita” på tallriken.
Vad jag gör istället – om det finns tillgängligt – är att lägga på rejält med Bregott för att kompensera kaloribortfallet från kolhydraterna. Får då ofta konstiga blickar av omgivningen, eftersom jag har en hel hög med små öppnade Bregott-förpackningar på bordet. Men det passar inte alltid till maten, så ibland vore det gott med bara mer ”mat” istället!
Tacka vet jag bufféer, där man får ta för sig själv!
Jag förstår precis vad du menar, maten är ju lagad just för att ha smakdämpande komplement, har inte tänkt så förut men det förklarar ju en del starka matupplevelser.