Dagen började rätt tufft men slutade bra ändå.
I morse vid frukostbordet så kände jag mig så deppad och tänkte bara att jag orkar inte hålla på med all matplanering: Vad ska jag äta till lunch? Vad ska vi äta till middag? Vad ska jag äta på samlingen i morgon kväll? Finns det tillräckligt med frukt till fikat på jobbet eller måste jag ta med? Det känns som att hela min vardag just nu kretsar kring mat, mat, mat…. Det räcker inte nu med veckoplanering utan allt ätande ska planeras – hela tiden. Det hör nog till också att jag blir allmänt låg pga frånvaron av snabba kolhydrater. Jag får inte den där snabba belöningen just nu utav något sött då och då, och det märks. Jag hoppas kroppen vänjer sig, för det känns rätt slitsamt just nu. Att gå ner i vikt är inte någon enkel resa. Kroppen strävar alltid emot och har mycket lättare att samla på sig kilon än att släppa iväg dem. Det handlar långt ifrån om att ”bara” äta mindre.
Någon sa att jag inte skulle vara så ”hård mot mig själv”, men samtidigt så vill jag ju att detta med Viktväktarn ska fungera. Jag rör ogärna veckobonusen, men börjar fundera på om jag nog kanske skulle börja med det.
Till lunchen gav jag i alla fall efter och följde kollegorna på Kina-restaurang. Jag var inte speciellt svårövertalad. Jag åt av kycklinggrytorna och biffgrytorna och bokförde det som ”Generell restaurangmat, biff med bambuskott (utan nudlar eller ris), så tror inte jag fuskat bort något.
Men nu har jag nyfixade naglar och får sitta och virka med garn från Perssons garn (Mandarin Petit är ett helt underbart mjukt bomullsgarn). Inte så dumt ändå.
I morgon är en annan dag…