Gissar att man ska ta det som någon sorts komplimang när andra diskuterar en på nätet istället för att skicka en fråga. Och mer spännande är att folk undrar om jag har fått fnatt och inte ser att jag skickat med länkar till varför jag började fundera i vissa banor. Jag har ju dessutom skrivit en hel inledning till kosten!
Här är de som undrar om jag fått fnatt. Och de handlar alltså om min tanke kring portföljkosten.
Nej, jag har inte fått fnatt. Men jag har problem med mitt vardagsätande och testar olika idéer. LCHF är inte för mig. Har aldrig varit. Jag börjar må urdåligt och hela kroppen protesterar. Jag lyckades genom lowcarbdiet och strikt kaloriräkning gå ner rejält med kilon. En del har jag sedan gått upp igen eftersom jag är inte människa nog att fortsätta räkna kalorier och jag har överätit (läs vispgrädde och andra feta mejeriprodukter) och fuskat för mycket. Jag tror också att kroppen efter ett tag börjar vänja sig även vid lowcarb och på något underligt sätt så börjar den lagra in fett så det bara dånar om det vid minsta överträdelse. Kroppen är en fantastisk maskin som har en otrolig förmåga att anpassa sig eller trilskas – beroende på hur man ser på saken. Mejeriprodukter och framför allt grädde börjar jag alltmer se som min största fiende. Jag är ingen övermänniska.
Sedan tycker jag det är svårare att äta strikt sedan jag blev singel. Jag inser att det kanske borde vara tvärtom (jag bestämmer själv), men det är inte alltid lätt att sitta och motivera sig själv helt på egen hand utan stöd och sedan dessutom försöka följa en strikt diet och samtidigt ha ett rikt socialt liv. Jag har i alla fall svårt att kombinera det.
Jag måste få någon sorts ordning på mitt ätande och portföljkostens idéer kändes inte helt fel. Om det är till någon tröst så äter vi mest ljust kött och fisk och nästan inget soja, men en del quorn har det blivit eftersom dottern gillar det jättemycket.
Det är väl bara att konstatera: En gång viktproblem alltid viktproblem. Man får hålla det i schack bara. Mirakelmetoden numera verkar vara operation, om man vill ha ett långvarigt resultat. Jag funderar dock på vad de långsiktiga konsekvenserna blir av dessa: Man sätter hela kroppens egna möjligheter till att ta upp näring ur balans och måste äta tillskott livet ut. Men det lär visa sig och jag hoppas att det kommer att fungera för de som genomgått operation och fått sin nya låga vikt.
Men för er som är oroliga: Vi äter GI-kost just nu med betoning på lowcarb.
Jag mår faktiskt riktigt bra nu och även om jag inte gått ner speciellt mycket i vikt, så känner jag mig lättare. Japp – vi håller igen på fettet! I alla former!
Sedan är det så: Om man lägger till kolhydrater så måste man hålla igen på fettet! Även lite kolhydrater är skadligt om man vant kroppen vid extremt låga nivåer, är min teori. Jag är fortfarande inspirerad av Montignac.
Det jag tror man ska ösa på rikligt av är protein! Det håller en mätt länge.
Ägg- och kycklingkonsumtionen härhemma är nog det som dominerar och jag försöker komplettera med kalkon och fisk/skaldjur av olika saker. Vi äter också mycket oliver och tapenade som tillbehör.
Jag får väl modifiera texten lite på hemsidan, men jag är inte alls säker på att massor med fett – oavsett typ – är räddningen för alla. Inte i det långa loppet. Däremot är det bra att hålla igen på kolhydraterna – speciellt de snabba. Snabba kolhydrater har ingen nytta alls, annat än att se till att vi lägger på oss kilon.
Nej, jag har inte fått fnatt. Men jag är en sökande, exprimenterande person som gärna testar nya saker. Vissa saker blir bra. Andra sämre. Men då testar man något nytt igen.
Jag kan lugna er att det är GI med lowcarb-tänk just nu! 🙂 Och jag mår riktigt bra på den kosten!