Jag har ju alltid varit lite annorlunda och kanske det är därför som jag inte mött något större motstånd eller påstridighet när det gäller min kost. Jag lade om min kost långt före någon ens hade hört talas om LCHF. Jag tror att min annorlunda mathållning helt enkelt stämde överens med mina annorlunda kläder, mina annorlunda intressen och mitt annorlunda sätt att vara. Det blev bara en del av det pussel som gör att jag är jag, som stämde in med det övriga bitarna.
Under min GI-period, så var det däremot jobbigare med maten. Det var många kommentarer från min omgivning: ”Har du ändrat kosten?” eller ”Ska du verkligen äta det där?” Att jag åt ”som vanligt” var mer uppmärksammat än att jag åt ”min” mat.
Nu äter jag ”min” mat igen och jag märker att min omgivning är noga med att hjälpa till med att jag håller mig till den. Inför varje lunch så är en av parametrarna: ”Vad kan Maria äta?” De är uppenbart behjälpliga för att jag ska hålla min annorlunda kost.
Det är faktiskt jätteskönt. Det här motståndet och pekpinnarna från omgivningen, som många andra pratar om, upplever jag i princip aldrig. Nu tycker min omgivning bara att allt är precis som vanligt igen.