Jag kan inte säga hur många gånger jag numera får frågan om jag håller min nya vikt fortfarande! Sidorna om min viktresa skrevs ju under 2003/2004 och det är ju ett tag sedan nu.
Att gå ner i vikt kan nog alla göra – bara man hittar en metod som man kan följa till punkt och pricka under en längre tid. Sedan spelar det ingen roll om man väljer Viktväktarna, Cambridge, Modifast, Nutrilette, Viktklubben.Se, low carb eller GI. Det stora och svåra problemet kommer den dag man själv måste bestämma vad man ska äta, för att hålla den nya vikten. Få metoder lär ut detta steg utan det går oftast mer ut på att man ska äta "lite av allt" eller att man bara ska "hålla igen" i vardagen och sedan "unna sig" då det är fest. Jag behöver tydligare regler än så! I annat fall är jag snart tillbaka i "pasta-träsket" och dessutom är jag utan tvekan sockerberoende.
Jag är ju medlem på diverse listor och forum och blir ibland lite beklämd: Dels över de som försöker bli underviktiga med hjälp av low carb. Ett ord till er: Ledsen, men att bara äta low carb hjälper inte! Low carb är oftast den perfekta dieten för oss som är (var!) gravt överviktiga, sockerberoende eller bara behöver "må bättre". Men är målen att bli underviktig så ska man nog söka sig till andra metoder. Och low carb är heller ingen "flygvärdinne-diet" som man håller i två veckor för att sedan återgå till sin "vanliga" kost. Low carb innebär en förändring för resten av livet. Det handlar om att ändra sin livsstil!
Fokus på low carb är för mig inte heller att äta så mycket fett som möjligt: Det handlar i första hand om att minska på antalet (dåliga) kolhydrater. Som en konsekvens av detta, så måste man öka på fettintaget för att bli mätt och få i sig tillräckligt med energi. Är man inte fullt klar över detta samband, så är risken stor, att man den dag man nått sitt mål och vill börja lägga till lite mer kolhydrater, plötsligt sitter där och äter smörstekta champinjoner i gräddsås till en rejäl portion pasta. Sedan har man snabbt fått tillbaka sina gamla kilon igen. Det finns flera olika nivåer på hur många kolhydrater som är lagom och det går inte att säga att just den här nivån är bäst och passar alla. Man måste själv anpassa hur mycket (och vilka) kolhydrater man själv känner att man mår bra på och håller sin vikt med. Men ju mer man ökar på antalet kolhydrater – desto försiktigare måste man vara med hur mycket fett man äter. Det är kolhydraterna (och dess kvalitet) vi ska fokusera på i första hand!
Sedan är inte heller low carb-ätandet någon form av tävling om vem som kan äta minst antal kolhydrater per dag eller vem som lyckas vräka i sig mest fett under en kortare period. Det handlar om att först hamna på normalvikt och sedan bibehålla den nya vikten. Det görs endast och enbart genom ett långsiktigt tänkande: Att man bestämmer sig för att den här kosten är något jag tror på och att man verkligen håller sig till de regler som gäller. Att försöka leva extremt strikt leder i regel till att man "trillar dit", eftersom det inte finns utrymme för variation och till slut blir frestelserna för stora. Jag hävdar bestämt att ingen blivit fet av broccoli eller andra "bra" grönsaker som växer ovan jord! Det är en sak att man lever strikt under en kortare period då man minskar i vikt (bantar om ni så vill), men man måste hela tiden ha resten av livet för ögonen och inse att vi som är sockerberoende aldrig kommer att kunna återgå till det som kallas för "vanlig mat". Så det gäller att hitta ett sätt att äta som man kan klara av – utan att hela tiden "trilla dit" – för resten av livet.
Kan säga att jag slutat räkna varje kolhydrat och kalori: Det är inget man orkar hålla på med i längden. Däremot så kollar jag ibland var jag ligger till ungefär, så jag inte drar iväg käpprätt åt skogen. I regel så känner kroppen själv av om det blivit för mycket: Antingen genom att "suget" kommer tillbaka, rejält magknip eller att jag blir svälld och däst. Det känns om att kroppens egen regleringssystem numera "läkt" och fungerar som det ska: Äter jag för mycket kolhydrater är det ägg&bacon jag längar efter och inte mer grovt bröd! Och faktiskt också tvärtom: För mycket fett och kroppen skriker efter broccoli – hur konstigt det än kan låta.
För egen del så äter jag rätt mycket grönsaker som växer ovan jord eftersom jag upplever att kroppen fungerar bäst då: Min kropp behöver de ”tomma” kalorierna, volymen, tuggandet och fibrerna för att få någonting att jobba med och hålla förbränningen igång. Jag äter protein i vad som nog kan kallas för normala portioner och jag är inte rädd för fett, men jag öser inte heller på med det utan lägger till det fett jag känner att jag behöver för att bli mätt.
Jag måste nog också tillägga att jag inte är pinnsmal: Jag har aldrig varit verkligt mager och kommer heller aldrig att bli det – det passar helt enkelt inte ihop vare sig med den självbild eller personlighet som jag har. Jag låter kroppen bestämma sin naturliga vikt och den har hamnat på en vikt som jag själv också trivs med och känner mig bekväm i. BMI ligger lite på den övre skalan för normalvikt: Å andra sidan så är det ett erkänt faktum att vi som äter low carb bygger muskler och därmed blir tyngre i förhållande till volymen. Stirra er alltså inte blinda på BMI – utan titta på hur kroppen verkligen ser ut. Tycker inte att jag ser alltför pjåkig ut för att närma mig 50 års-strecket! 🙂
En liten kommentar om low carb och träning är nog också på sin plats. Listan nedan är min vardagsmat som innefattar normala promenader med hundarna varje dag, men de perioder då jag tränar både tufft och regelbundet så ökar jag på kolhydraterna. Ska kag köra ett 55 -minuters spinningpass på kvällen så har jag ätit lite fullkornsris till lunch eller en fullkornsmacka av typen danskt rågbröd med dansk leverpastej som pålägg till eftermiddagsfikat. II annat fall blir jag otroligt seg i benen och är helt slut redan efter uppvärmningen. Uppenbarligen kräver kroppen lite extra tillförsel de gångerna.
Vaddå "danskt" i stycker ovan? Jo, för de som inte vill sätta sig in i low carb eller lågt GI brukar jag säga att de ska äta mer dansk och tysk mat, för den innehåller ofta mindre kolhydrater än vår svenska motsvarighet. Jämför kolhydratinnehållet på den svenska korven med de danska och tyska till exempel. Jämför kolhydratinnehållet med svensk leverpastej med den danska gammeldags sorten. Är man på konferens i Danmark får man en croissant till kaffet istället för en sötsliskig bulle. Rågbrödet är naturligt grovt och osötat, jämfört med alla konstigheter som numera döljer sig i flera av våra svenska brödsorter. Smørrebrød är inte alls en så tokig lunch. Så tänk lite mer danskt när det gäller maten. Men skippa öl-drickandet !
Man har igen det om man läser många böcker av flera olika författare. Gurus kommer, gurus går – men low carb består! Banting var den första som skrev en publicerad low carb-bok och hans idéer håller än och skulle kunna tjäna som en rekommenderad bok även idag. Det handlar till syvende och sist om att hålla blodsockret på en jämn låg nivå för att hindra insulinutsöndring och därmed fettinlagring. Det uppnår man genom att hålla igen på kolhydraterna och då man äter kolhydrater väljer man dem med lågt GI. Konstigare än så är det inte. Sedan får man kalla det Bantings metod, Atkins eller något annat.
Viktigt är också att man hittar sin egen väg och att man själv inser vad som triggar suget! Det går inte att lita blint på vad andra säger i alla lägen – vi är alla olika och våra kroppar reagerar olika!
Så svaret på den ofta ställda frågan är: Ja, jag håller vikten! Utan att jag ens känner att jag anstränger mig, håller igen eller behöver försaka något. Och hungrig går jag mycket sällan.
Är jag på väg åt "fel håll", så backar jag tillbaka och äter striktare kost ett tag (se schemat för Fas 1 ) och motionerar lite mer för att komma i kapp.
De enkla grundregler jag håller mig till fortfarande, är precis de som jag beskrivit ovan:
* Sky socker som om det vore gift.
* Ät inte det som är "vitt" (vitt mjöl, vit pasta, vitt ris etc).
* Ät inte rotfrukter (och annan ren stärkelse).
* Ät inte light-produkter (dvs lågfett-produkter).
* Ät fullkornsprodukter bara till frukost – resten av dagen ska vara strikt low carb.
* Ät frukt med måttta.
* Ät mejeriprodukter med måtta.
* Ät mycket grönsaker (som växer ovan jord).
* Ät godkänd mat i den mängd som behövs, d.v.s tills man är mätt – men inte proppmätt!
* Motionera gärna – men bara utifrån dina egna förutsättningar.
Den korta versionen av samma sak är: Tänk lågt GI men håll igen på kolhydraterna!
Det här är en nytagen bild (oktober 2006 – jag är 46 år):
